De vita västsvenska dubbelhusen, som smyger längs bergen, står som monument för en tid då Orust lyfte sig från djup fattigdom till relativt välbärgade bönder några decennier senare. På 1700-talet bodde man trångt i ryggåsstugor med små fönster i gavelspetsen. Sillen försvann runt 1810 och folk svalt under nödåren. Det lossnade för sjöfart och båtbyggeri, särskilt efter 1830. Sedan gav havreexporten och fisket inkomster.
Man timrade lite större enkelhus och efter 1850 dubbelhus där två timmerlängder i gaveln gav plats för 3-4 rum och kök i en kvadrat. Och kanske rum och sädesbingar på vinden. Det behövdes utrymme för många barn och tjänstefolk. För i Tegneby pastorat växte befolkningen från 3000 1805 till det dubbla 1880.
Ett sådant dubbelhus, byggt så sent som 1915, kan man se som nyöppnat kafé i Tavlebord strax väster om Tegneby kyrka. Huset i Tavlebord Honungsgård är restaurerat med pietet av makarna Josefsson Askland och bina har ersatt kreaturen i lagårn.
Läs mera om entreprenörerna som lyft och lyfter Orust.