Storpolitisk häxkittel när Uddevalla var rikets huvudstad heta sommaren 1814

/ Ingemar Lindmark

1808-1809

1814

Kapellebacken söder om Uddevalla, i skymningen torsdag 21 juli 1814.

Först dyker drabanter upp i full galopp och föser undan vanligt folk och knektar på marsch mot Uddevalla. Sedan ett dammoln där vagn efter vagn dyker upp, var och en dragen av ett antal svettiga bondhästar i fyrsprång. Svärande kuskar låter piskorna vina när de stackars djuren sackar i de branta backarna.

Siluettklipp från kungliga intåget i Uddevalla

Kungaskjutsarna är böndernas fasa för den vådliga spannkörningen knäcker ofta hästarna. Skjutsbönderna har hela sommaren haft fullt upp att transportera officerare för de 15 000 soldaterna. De kommer från Tyskland och från hamnar i Skåne och Göteborg marscherar demot norska gränsen.

Karl Johan

I en av vagnarna, som på morgonen avreste från Göteborg, tycker man sig se kronprins Karl Johan Bernadotte och hans son Oscar. I andra syns hovfolk, tjänare, militärer och byråkrater. Uddevalla ska för andra gången bli rikets huvudstad där utländska språk klingar på gatorna. Stormakternas sändebud har kommit på kronprinsens önskan för att förverkliga Kielfreden gentemot Norge.

 

 

Första gången staden kunde kalla sig huvudstad var när Karl XII drog förbi här och sedan när hans syster och svåger kuppade sig till makten på torget i januari 1719. Två gånger har staden som kungligt säte varit en plats på kartan.

Femtonåringen Oscar Francois Joseph saknar säkert mamma Desideria, som lämnade trista Stockholm och drog till Paris 1811. Där har hon som Désirée Julie Bernadotte levt tillbakadraget under hotet från sin förre trolovade Napoleon – som krigade mot hennes make! Till skillnad från sin pappa har Oscar lärt sig svenskan snabbt, vilket hans extramamma, drottning Charlotta, nog har bidragit till. Omsorgen är en tröst, för hennes två barn dog tidigt.

Intåg i Törnrosastad
Innan kortegen viker uppför Kapellebackarna, ser resenärerna Gustafsberg skymta till vänster, nu lockande med ett nyinvigt varmbadhus. Efter backen har de en magnifik utsikt över fjorden. De stora skeppen brukade ankra i Skeppsviken eftersom stadens inlopp var för grunt. De kommer inte lika ofta numera för blockaderna och kapare har strypt sjöfarten. Sillen försvann 1808 och det behövs inte lika mycket salt från Medelhavet. I England färskas järnet med stenkol så bruken på Dal får dra ner. Det virke och stångjärn som går att sälja skeppas hellre över Göteborg sedan Trollhätteslussarna öppnade 1805. Koch och flera andra av stadens redarfamiljer har konkursat, delvis för att deras skärgårdsverk står tomma. Staden har gått in i en törnrosasömn som ska vara ett halvsekel.

Framme vid Söderport i Uddevalla möts kortegen av en äreport klädd med löv och granris. Spillet efter alla militärer och deras hästar som passerat staden är bortsopat. Gement och fint folk hurrar i skenet från plåtslagare Hallmans marschaller. Ljus brinner i alla fönster så man fruktar att träkåkarna tar fyr igen – så som skedde 1806 i apotekare Bergius lada vid Kochska gränd (Där Akademibokanden finns idag). Tack vare in- och utrikes gåvor har det mesta byggts upp. Fast var fjärde uddevallabo har flyttat efter branden så kyrkoherde Rabe kan bara räkna in in tre tusen själar.

Norra rådhusflygeln vid Stora torget. Själva rådhuset under byggnad 1814.

Kortegen parkerar på Stora Torget, för gamla namnet Gustav IV Adolfs torg går ju inte an numera. Hästarna skyggar när saluten avlossas vid provisoriska kyrktornet på Agneberget. Hyllningarna kommer av sig när Karl Johan snabbt stegar in i handelsman Lars Wennerbergs nya tegelbyggnad i torgets nordöstra hörn.

Huset kommer att bli flygel till Rådhuset som snart ska byggas. På andra sidan Trädgårdsgatan fanns rådman Börje Nilsson Bagges hus där Karl XII balsamerades vid årsskiftet 1718/1719. Det vill säga på ett ungefär, för nya stadsplanen efter branden har stuvat om kvarteren. Med stenhus vid bredare gator, som de nya hamngatorna vid Bäveån, hoppas man minska eldfaran. De byggs i två våningar, ofta med holländskt tegel som får införas tullfritt efter branden.

1806 en avbränd ruin, 1814 världspolitisk hotspot

Norra rådhusflygeln vid torget, Kungsgatan / Trädgårdsgatan

Fönstren i Wennerbergs rådhusflygel stod på glänt denna varma kväll. Folk hör Karl Johans upphetsade stämma till långt fram på natten. Ilskan riktar sig mot de fyra sändebuden som i Christiania misslyckats med att få kung Christian Fredrik att acceptera unionen enligt Kielavtalet.

 

Här kallas han prins Christian Fredrik och det är hans kompromissförslag som svenske kronprinsen ogillar. Största hindret för att häva blockaden är  svenskarnas krav att få ockupera en zon längs gränsen, fästningarna inräknade. Karl Johan önskade själv en stormaktskommission i april och nu har sändebuden mage att förhandla om ett ultimatum.

August von Steigentesch, Michail Orlov, C. F. von Martens

Karl IIIs drottning Charlotte skildrar mötet i Uddevalla i memoarerna: ”Kommissarierna befunno sig härstädes (i Uddevalla). Herr Steigentescnh, österrikare, och Forster, engelsman, en hederlig karl; Orloff och Mårtens, ryssen och preussaren, handla emot sina instruktioner och hafva yttrat sig för ett uppskof; detta hafva de gjort utaf enskilda intressen, emedan von Steigentescn de förehafva handelsspekulationer”.

Ilska riktas främst mot ryske generalen Michail Orlov för tsar Alexander är kronprinsens främste uppbackare. Med hög röst avlossar kronprinsen  salvan: “I alla fall borde edert språk vara öfverensstäramande med edra pligter. Jag känner både edra ord och edra handlingar. Kejsaren eder herre har skickat eder för att understödja Sveriges sak och icke för att skada den. Jag har skickat en kurir till kejsaren för att underrätta honom om edert uppförande”.

Gynnar sändebuden sina egna affärer, vilket kronprinsen tror? Folkrättsjuristen Friedrich von Martens och Orlov är stationerade diplomater i Köpenhamn, där de kanske mutats av kung Fredrik VI. Låt vara att danske kungen uppmanat Christian Fredrik att avgå som norsk ståthållare men Karl Johan är inte främmande för tanken. Han har själv mutat danske kungen personligen med en miljon riksdaler för att avstå Norge.

 

Prins Christian Frederik, norsk ståthållare 1813 -, kung 18140517-18141010, dansk kung Christian VIII 1839-1848

Karl Johan förstår sig inte på den uppflammande norska nationalismen, som resulterade i eget kungaval och ny författning den 17 maj. De slipper ju det danska enväldet och får en svensk författning som är mer demokratisk. Unionspartiet kom i Eidsvoll till korta trots att norrmännen svälter. Svenska och engelska flottan hindrar nämligen tillförsel av spannmål från Danmark. Norge har ingen riktig flotta och hären är illa rustad.

 

 

 

Christians Frederiks enda trumfkort är att de norske ställer till ett litet helvete om unionen blir av. Samt att Karl Johan vill få konflikten undanstökad före Wienkongressen i september. Med banden klippta till danska överhögheten är Norge en suverän stat med rätt till egen konstitution och kung – om inte främmande makter med våld tvingar landet till något annat.

Slagrörd kung anländer lördag kväll 23 juli

Klädda i långrock och värja som sig bör väntar magistraten och ett par dussin av stadens äldste vid den lövklädda äreporten på Östertull (där järnvägen korsar Västgötavägen). Först i den långa karavanen kommer kökspersonalen som ska ordna med varm mat. I de täckta vagnarna tycker man sig se statsråd och galonerade kammarherrar. Det vimlar av lakejer och tjänstefolk, till och med två silvertvätterskor ingår i staben. Menigheten hurrar i skenet från marschaller och ljusen i fönstren  när karossen banar väg nerför Kungsgatan.

Resan från Stockholm har tagit fyra dagar, alltså dagsetapper 10-15 mil på skakiga vägar. Inte ofarligt, 1801 omkom Gustav VI Adolfs svärfar Karl Ludvig av Baden när vagnen välte utanför Arboga. Drottningens karavan har tagit en annan väg genom landet för skjutshållen har svårt att svälja alla vagnar med ett hundratal i varje sällskap.

Åbergshuset, som revs 1949. Till vänster om Kungstorget syns Hasselbackshuset.

Kanonsaluten dånar över torget, Carl XIII får hjälp att ta sig ur vagnen för att stappla in i Åbergska huset, utvalt för att där saknas trappor. Överlever han strapatserna undrar många. I våras trodde hovmedikus att han var döende och inte fick flyttas. Han sluddrar och hör dåligt som sviter efter hjärnblödningen 1809. Minnet fallerar och han sägs sova på konseljerna. Fast diagnosen kan mycket väl vara överdriven för att hålla kungen borta från regerandet, som huvudsakligen sköts av Karl Johan.

Fast nu har kungen fått för sig att leda flottan i det väntade anfallet mot Norge. Försöken att hindra honom misslyckas. Ständernas lågt tilltagna apanage räcker inte för en så lång utflykt. Därför bidrar Karl Johan till reskassan med tanken att kungen ändå får göra en inspektion på ett fartyg.

Karl XIII

Äntligen ska den i hela sitt liv mobbade Karl få sitt livs revansch. Redan som barn stämplades han som dum, till och med av sig egen mor, drottning Sofia Magdalena. Hans levde – i skuggan av sin bror – med sina frimurarvänner ute på Rosersbergs slott, pådyvlad en mängd brister i karaktären.

Friherre Gustaf Adolf Reuterholm skötte regerandet när vankelmodige Carl blev förmyndare för Gustav IV Adolf. Enda höjdpunkten var sjöslaget vid Hogland där hertigen rent formellt var flottans chef. Nu vill han andas krutrök igen, kanske äntligen krönt med en hjältegloria.

 

 

 

Kungliga relationer

 Klicka större bild

Drottning hyllad i Uddevalla, hatad i Stockholm

Kuröds bro

Sent på söndagen 24 juli ser stadsborna en samling uniformerade ryttare skritta uppför Kungsgatan och vidare över bron över Bäveån vid Kuröd. Kronprinsen och femtonårige sonen Oscar känns igen.

 

Med i följet är kronprinsens stab ledd av fältmarskalken Hans Henric von Essen. Överallt i terrängen rastar soldater på väg till Norge, för det är trångt i bondstugorna. Många officerare får inte längre plats i staden utan måste nöja med enklare kvarter. Ett exempel: 17 juli fick Uddevalla hysa 3 400 officerare och manskap, som nästa dag marscherade iväg och ersattes av nya regementen.

(Då som nu är det få som vet att Kuröds bro är platsen för ett av de största soldatslakterna på svensk mark. 1677 jagade danskar med bajonetter 3 000 svenska soldater genom Uddevalla så att 500 av dessa omkom vid Kuröds bro).

Bortanför bron möter sällskapet drottningens karavan som startade från Lidköping tidigt på morgonen. Att resa ihop med kungens kortege går inte för skjutshästarna räcker inte till. Trots rasten i Vänersborg är alla trötta. Drottningen skriver om mottagningen i ett brev: ”Jag möttes på vägen och åtföljdes sedan hit fram utaf kronprinsen och hans son samt Essen, hvilka voro här, tillika med kronprinsens hela stab och ett antal hästgardister”.

Elisabeth Charlotte

I sina brev avslöjar drottning Elisabeth Charlotte sig vara lika intelligent som hennes man är korkad. Trots att hon officiellt höll hon låg profil har hon styrt i det politiska nätverket, med frimurare inte minst. Lyssna till radioprogram.

15 år gammal gifte hon sig med sin tio år äldre hertig Carl. Hans far, kung Adolf Fredrik, var bror till Charlottes pappa Fredrik August av Holstein-Gottorp. Ibland hade nygifta Charlotte svårt att sova på slottet för hertig Carl rullade runt med hovdamen Augusta Löwenhielm i våningen under. Tills Hans Henric von Essen tog över Augusta som älskarinna.

Åskådarna längs Kungsgatan räknar in 16 täckta och lika många halvtäckta vagnar, bagagevagnarna oräknade. Drottningen överraskas av hyllningarna – för det är hon inte van vid i Stockholm, mycket för  avogheten mot förre tronföljaren Karl August. Det var vid hans begravning drottningens tidigare älskare Axel von Fersen den yngre lynchades utanför Riddarhuset.

Drottningen ville som tronföljare se Gustav IV Adolfs son Gustaf. Sommaren 1804 kurerades unge prinsen sin sjukdom på Gustafsberg utanför Uddevalla.

Kungshuset på platsen där Åbergska huset låg, vid torget och Bäveån

Drottningen lämnar vagnen på torget och möter sin man i Åbergska huset.”Kungen fann jag belåten och välmående samt i stånd att kunna gå utan stöd; han är fortfarande fast besluten att gåombord på flottan, och det är nu afgjordt, att han skall embarkera på det storakrigsfartyget »Gustaf den store»; det har varit alldeles omöjligt att kunna afhålla honom härifrån”.

Gustafsbergs varmbadhus år 1900

 

 

 

 

 

 

Så gott som varje dag beställer Charlotta fram en vagn och far ut till Gustafsberg där hon lindrar sina krämpor i ett kar med varmt saltvatten i nybyggda badhuset. Ett dopp i havet är inte att tänka på.  Prins Oscar med uppvaktning badade i huset redan på söndagen. Dagen efter lyckas han locka dit sin far Karl Johan. Till och med kung Carl tvagar sig där, till stor lycka för kurortens marknadsföring.

Pieter van Suchtelen

Mesta tiden förhandlar kronprinsen med diplomaterna och skicka depescher till europeiska furstar. Ett av dessa sändebud är general Peter van Suchtelen, holländaren som i rysk tjänst med sitt artilleri fick Sveaborg att kapitulera. Generalen har som tsarens ambassadör i Stockholm blivit Karl Johans nära vän (Bodde bland annat i villa Beyron på Ulriksdal och blev med tiden mäkta populär i Stockholm. Se hans memoarer).

 

Sverige har tagit till sitt hjärta fiendens befälhavare på alla tre fronterna 1809: förutom Suchtelen, Bernadotte på Själland och Karl / Christian August i Norge.

För statsminister Lars Engeström är mötet med Suchtelen i Uddevalla ett återseende. De två förhandlade nämligen vid Örebroriksdagen i juli 1812 frederna mellan Storbritannien och Ryssland respektive Sverige, vilket blev spiken i kistan för kejsar Napoleon.

Feminismens spår Bohuslän
Varken förr eller senare har så många celebriteter trängts i Uddevalla. Generalen Michail Orlov var tsarens gunstling som i mars tog emot fransmännens kapitulation i Paris. Baron August von Steigentesch, var inte bara generaladjutant under Metternich i Napoleonkriget. Han är också flitig diktare, med lustspel som uppförs i Stockholm. Han ingår i samma europeiska kulturelit som Karl Johans vän madame Germaine de Staël. Med sina böcker, parisalong och politiska kontakter är hon Europas mest inflytelserika författare, framförallt med bilden av en självständig kvinna i Corinne.

de Staël

Madame är änka efter svenske Parisambassadören Erik Magnus Staël Holstein. Landsförvisad av Napololeon har de Staël under nära ett år bott i Stockholm, där hon blev inflytelserik inom kultureliten och hovet, främst med drottning Charlotte och kronprins Karl Johan. Kort efter hennes avresa från Göteborg i juni 1813 dödades hennes son Albert (spelskuldtyngd officer i Karl Johans husarer) i en duell i Tyskland.

 

 

 

Hallmans bokandel, byggt cirka 1860. Drottninggatan/Kungsgatan mot Bäveån. Här låg apotekare Bergius lada där branden började 1806

‘Tillbaka till naturen’ skrev Jean-Jacques Rousseau. Tidsandan avspeglas i Gustafsbergs brunnsdrickande och den nya tidens romaner. Den självständiga kvinnan i madame de Staëls bok Corinne gjorde avtryck hos många författare, som Emilie Flygare Carléns En natt vid Bullaresjön.

 

 

Mary Wollstonecraft

Corinne lästes av damerna ute på Gustavsberg, det vet man från liggaren i lånebiblioteket hos Hallmans bokandel i Uddevalla. Margareta Smith, mor till Emilie, var låntagare. Margaretas far, Johan Anders Stiegler, drev 1814 handel på Norra Hamngatan vid Bäveån.

Måhända läste badgästerna också Thomas Thorilds ”Om kvinnokönets naturliga höghet” och Mary Wollstonecrafts Till försvar för kvinnans rättigheter. På samma sätt som Thorild från Svarteborg kallas Sveriges förste feminist har Wollstonecraft, som från sin resa skildrade Bohuslän, fått samma epitet för England.

Kanske bidrog madame de Staël, Frankrikes och Europas främsta feministiska ikon, till unionfrågans lösning. Under dagarna i Uddevalla kronprinsen brev från madame de Staël, nyss återkommen till Paris, där hon i svensk översättning skriver “Jag vill säga Er, hvad väl underrättade personer här tänka: man anser, att Ni skulle handla klokast att helt enkelt utan vidare villkor antaga den konstitution, som Norrmännen nyligen hafva gifvit sig, och endast fordra, att Sveriges konung må intaga prins Kristians plats”.

Den 25 juli har kronprinsen mjuknat något. Han ger upp kravet på fästningen i Kongsvinger och går med på eget storting och att slopa hela blockaden. Ultimatum kvarstår i övrigt vilket Christian Frederik avvisar. Därför ger Karl Johan den 26 amiral Puke order att med sin flotta anfalla Hvaler. 27 juli ger sig Karl Johan iväg från Uddevalla för att upprätta staben i Strömstad. Dagen efter gör Karl XIII samma resa och har då sällskap med drottningen till Saltkällan, där hon övernattar på häradshövding Ungers säteri.

 

Schackdrag utanför Uddevalla, drottning antichambrerar bonde

Kurirerna håller drottning Charlotte informerad om norska invasionen, Fredrikstad är ockuperat och Fredriksstens fästning belägras. I början på augusti spänner hon hästarnaför vagnen och far genom Norrtull. Kusken håller undan från Norra kyrkogården, där liklukten från begravda soldater sticker i näsan. Lantvärnssjukan grasserar inte lika mycket som i tidigare krig. Men man hinner ändå inte gräva tillräckligt så jorden täcker knappt kistlocken. Ekipaget passerar Sörvik (där varvet låg) och nära Herrestad kyrka viker de av på en stenig väg upp mot Herrestadsfjället (sydost om Ikea).

Talman Lars Olsson, Groröd

Uppe vid gården Groröd tas hon emot av Lars Olsson, som inte bara är bonde utan också sedan 1786 ledamot i bondeståndet.  Han blev talman 1809 och lyckades då med lock och pock få ståndet att anta nya grundlagen. Visserligen avskaffades flera av adelns privilegier men de fyra stånden fick vara kvar i nya konstitutionen. Den norska motsvarigheten antagen 17 maj är mer demokratisk, med elektorsval efter amerikansk modell.
.

 

 

 

-

Underskrift i regeringsformen

Det är andra gången en bohuslänsk bondetalman  konfirmerar en ny grundlag. Samma nyckelroll hade Jacob Olsson från Morlanda 1720 då den grundlag antogs som inledde frihetstiden. Och som upphävdes med Gustaf III:s envälde 1792, med hertig Karls gillande.

Inne huset tar talmannens tredje fru Wilhelmina Kunkel emot drottningen. I memoarerna konstaterar hon: ”de beskedliga människorna voro mycket förtjusta öfver mitt besök”. Hon är bekant med talmansfrun sedan tidigare. Förklaringen till besöket är nog en annan. Olsson är välvilligt inställd till regering och kungamakt. Och han är rätt man för att förstå de norska bönderna och kanske tala förstånd med dem (vilket han gör på flera resor till Norge. 1819 får han Vasaorden).

Olsson varnar för vad norrmännen kan hitta på mot kronprinsen, ”åt vår skyddsängel” som han säger. När drottningen avreser stöttar talmannen hennes vagn på den dåliga vägen.

 

Åter i Uddevalla får Charlotte rapporter om de militära framgångarna och kan unna sig behagligt sällskapsliv på Gustafsberg. Hon spelar schack med den spirituelle läraren Gunnar Wennerberg och njuter av hans sång (vars musikaliska talang går i arv till sonen Gunnar, som skaldade Gluntarna. Drottningen såg till att Gunnar den äldre, bror till Lars som hyste kronprinsen, belönas med det goda pastoratet Lidköping).

Engelkes hus vid torget, i Hasselbacken ner mot Bäveån

Drottningen frågar en skräddarmästare om han kan sy en salopp, det vill säga en ärmlös silkerock med kapuschong, som är högsta mode. Hennes instruktioner gör mäster förnärmad. ”Jag vet nog hur det ska vara för jag har sytt en morgonrock år självaste fru Engelke, som hon var nöjd med”.

 

Hon får sedan heta drottningen och huset makarna Engelke nyss byggt i holländsk tegel kallas Hovet. Handelsman Carl Jacob Engelke har råd för med båtar som går på Ostindien har han seglat upp som stadens redarkung.

Charlottas brev avslöjar
Kurirerna underrättar drottningen om den lyckade offensiven. Kungen befinner sig på flaggskeppet Gustav den store, officiellt som flottans chef. I praktiken är han passagerare som upprymd struttar runt och  pussar amiral Puke. Man tror ändå att kungens deltagande stärker stridsmoralen, både till lands och sjöss. Bönder som klagar över de mödosamma provianttransporterna får höra att deras kung minsann offrar sig. Som i sin tur kan glädja sig åt erövringen av Kråkeröy, varifrån man övermannar befästningarna i Fredrikstad.

Gustav den store

I ett brev till Charlotta daterat 7 augusti skriver kungen: ” Tillåt mig att-göra mig påmind hos eder, under det att det är ett djäfla väder, det häll regnar och blåser mycket våldsamt. Jag väntar prinsen klockan tolf, men jag tror ej, att han kan ‘tomma, ty vädret är så dåligt”.

Skeppet rullar rejält utanför det nyss erövrade Fredrikstad. Det dröjer till nästa dag innan den medtagne Carl med en slup tar sig in till staden och får träffa kronprinsen. Med viss möda övertalar han kungen att lämna flottan och bege sig till Uddevalla för att sköta om sin hälsa.

 

 

9 augusti skriver kungen ett nytt brev till drottningen: ”Jag skrifver detta
från en eröfrad plats; jag är för närvarande i Fredriksstad, där jag hälsar på kronprinsen, och jag skrifver med en norsk penna och med norskt bläck. Staden har ej lidit mycket och tycktes vara ganska bra. Jag tror, att jag skall försöka komma härifrån, så snart jag kan, till eder badort, som skulle intressera mig mera, då jag har ingenting att göra här och blott är en simpel åskådare, hvilket är tråkigt och som jag icke bryr mig om”.

Drottningen skriver: ”Kungen skulle troligen själfgärna hafva velat stanna kvar i närheten af krigsskådeplatsen och kronprinsen, men han kände själf, huru hans hälsotillstånd försämrades, då han icke kunde röra sig obehindradt och dessutom hade svårt för att tala; hans uttal har varit besväradt alltsedan det nervslag, som han var utsatt för år 1809, och han har ofta äfven svårtatt höra, när han tilltalas, hvarförutom hans minne för närvarande är mindre godt”.

Törnrosastaden firar “200-årsfreden”

11 augusti firas Karl XIII med fyrverkeri i Strömstad. Lördagen 13 augusti kommer han till Uddevalla och dagen efter placeras erövrade fanor i kyrkan.

Gustafsberg

I det vackra vädret njuter kungaparet av i de varma badkaren. Rapporter inströmmar från förhandlingarna i Moss. Morgonen 17 augusti hörs trummor och ringning från provisoriska klocktornet på Agneberget. Menigheten samlas och borgmästare Palmborg meddelar att Christian Fredrik nedlagt kronan, ”hwarmed Sveriges och Norges förening blifwit utan widare blodsutgjutelse winnen”.

Som ett ödets skickelse dör nästan samtidigt Gustav Mauritz Armfelt, befälhavaren i 1808 års krig, på tsarens lustslott följt av en ärofylld begravning S:t Petersburg. Han hade kommit på kant med kronprins Karl Johan och landsförvisades 1811. Den en gång bildsköne kvinnotjusaren dog uppsvälld och märkt av krigen, lika vanärad som den gång han i Stockholm dömdes till döden för landsförräderi.

Natten till den 30 augusti rullar Karl Johans vagnar in i Uddevalla. Kyrkan ställs snabbt i ordning för en tacksägelsegudstjänst. Kyrkoherde Casten Rabe noterar: ”Inom twenned dagar war i Uddevalla samladt hwad Sverige eger mest dyrbart och lysande: det kongeliga Hofvet, Generalstaben, Kainettet, sex utrikes ministrar. Södra Armeén defilerade härigenom”.

Kyrkan med tvätterskor vid Bäveån och kor på Agneberget. Teckning av engelsmannen James

Brandhärjade staden har under fyra år byggt upp kyrkan. Från de gamla långväggarna har man byggt ut vid gavlarna. Det är i en påvert inredd kyrka som Rabe uppstämmer tacksägelsesången Te Deum,  för utsmyckning och golv saknas.

 

 

På torget dubbar kungen militärer och barnhusdirektören till riddare. Amiral Puke och general Adlercreutz blir grevar. Det lyser i alla fönster och på festerna uppvaktar officerare ortens sköna damer. Soldater i höga schakåer paraderar och rader av ekipage gör livet osäkert på kullerstensgatorna.

 

Drottning frotterar släkten till sin svågers mördare

5 september ger sig Karl Johan iväg för regeringsbestyr i Stockholm. Han har nått sitt strategiska mål att ge landet naturliga gränser. Inte längre danskar som för de militära alliansernas skull anfaller över Kölen.  Inget svårförsvarat tyskt territorium. Strategiskt är landet en ö för ryssen har svårt att ta sig genom ödemarken i norr.

Den franske krigarhjälten har lagt grunden för den 200-åriga freden. Mycket för att grannländerna fungerar som krockkuddar gentemot krigiska stormakter. Som de kanske sluppit om tanken på ett enat Skandinavien burit frukt.

Ströms säteri

Två dagar senare far Karl XIII iväg till Göteborg. På sin resa till Stockholm passerar Charlotta Trollhättefallen och säger sig dinera hos Maclean på Ströms säteri i Hjärtum. Frågan är hur, för frånsett ungkarlen Rutger Maclean, så är släktens siste Maclean, Gustaf (jordbruksreformator även han), död. Samma gäller för hustrun Eva Helena Löwen, mor till bildsköne kungamördaren Adolph Ludvig Ribbing.  Ström är detta år ärvd av Gustafs systerson Gustaf Ulrich Bennet. Det hindrar inte skrivglade Magnus Crusenstolpe att ge en målande bild av drottningen och Maclean.

Det fina folket sågs inte längre i det stagnerande Uddevalla  – utom på somrarna då de förlustade sig på Gustafsberg.

Karl XIII, statyn rest i Kungsträdgården 1819

1821 kalhögg Karl IV Johan Kungsträdgården och lät resa Karl XIII:s staty, lika menlös som kungen själv ansågs det. Ankaret syftar på påstådda sjömilitära bedrifter. Fyra lejon med det två ländernas symboler har i alla tider varit populära riddjur, så till den grad att man i början satte ut en vakt.  Grusplanen runtom blev inte mer uppskattad när den döptes till Karl XIII:s torg. Det hade nog varit mer lyckat att sätta upp statyn i Uddevalla.

Visa större bild

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *