Dynge i Bohusläns getingmidja bas för kung Håkons Atlantimperium

—-

/ Av Ingemar Lindmark ♦= klicka till Google Maps

Sett uppifrån liknar Bohuslän en geting, eller wäsp för att använda gammal dialekt. Bokenäset omgivet av Gullmarn och Koljöfjorden skär in i landskapet som ben mot landskapets getingmidja. Intill en sidovik till Gullmarsfjorden låg borgen Dynge, i dag mera känd som säteriet Gullmarsberg i Skredsvik. Bergknallenf stupar brant mot vägen och fjorden och i övrigt av säteriet Gullmarsbergs bördiga åkrar. Med en tre meter högre havsnivå omslöt vatten en stor del av kullen under medeltiden. Kanske fanns också en vallgrav. Idag syns bara enstaka stenrester från borgen för den brann på 1500-talet.

Hösten 1248 seglar Håkon Håkonssen in i viken med ett trettiotal skepp. Hur mycket som var byggt av borgen Dynge uppe på klippan vet man inte. Norske kungen stannar med sina män på platsen som i Heimskringla kallas Dyngia, hela hösten. Där väntar de på att ärkebiskop Sigurd med sitt folk ska komma ridande. För Harald vill ha mes sig ett ståtligt följe för att möta svekungen Erik och hans här vid Göta älv.

Håkon ville få Svitjods stöd mot Danmark, som då sargades av en brödrastrid om tronen. Danske kungen Erik Plogpenning krigade mot sin yngre bror Abel nere vid Schleswig Holstein. Hansan var en nagel i ögat på Håkon för norska skepp med bland annat spannmål från Baltikum kapades av rövare från Lübeck. Håkon kvitterade visserligen med att avliva besättningar på de Hansekoggar norrmännen tog i beslag. Men helst ville han erövra Halland och kanske också Skåne.

Dyngeklippan mot fjorden och vägen till Gullmarsbergs säteri

Kungamöten med förhinder

Håkonsagan skrevs av isländske hövdingen och lagmannen Sturla Thordarson. Även om han som brorson till Snorre Sturlasson var historiskt bevandrad får berättelsen i vissa stycken ses som en kunglig skönmålning:

“Då konung Håkon kom till Viken, samlades mycket krigsfolk till honom, de fleste till häst. Han låg mycket länge i Dyngia, och väntade på ärkebiskop Sigurd och de män, som skulle komma norr ifrån. Konungen hade då öfver 30 skepp, de flesta tämligen stora, samt mycket och vackert folk”

“Eirik sviakonge hadde drat en stor hær sammen i Svitjod og fór om sommeren vest i Gautland (Götaland). Med ham var Ulv jarl, herr Birge, hans maag, og mange andre høvdinger; de hadde meget folk; de fleste var tilhest. Da de kom til Ljodhus (Lödöse), var kong Haakon endda ikke kommet dit. Svearne hadde tat litet mat med sig, og derfor kunde de ikke bie paa nordmændene, men red op i Svitjod igjen. Desuten var Ulv jarl blit syk.

Den kyrkliga uppvaktningen var viktig inför det väntade mötet med svearna. Påvens sändebud, kardinal Wilhelm av Sabina, hade medverkat i Håkons kröning i Bergen året innan, vilket gav frillosonen kunglig legitimitet. Makten i Norge delades rättsligt mellan kyrkan och en suverän kung för det världsliga.

Håkons pris för det kyrkliga stödet var att sprida kristendomen i norden, närmast till tavasterna och karelare i det hedniska Finland. Det lämpade sig bättre än att som det förväntades delta i ett korståg till Syrien. Året då Håkon satt på Dynge  befann sig italienare Sabina hos kung Erik i samma ärende. Svenske kungen Erik lät gärna jarlen Ulf sköta rikets affärer. Kanske var den barnlöse kungen handikappad eftersom han gått till historien som den Läspe och halte.

När kung Håkon med sitt stora uppbåd äntligen kom till Kungahälla hade svearna redan farit hem från Lödöse, i brist på mat som det påstods. Eller så skrämdes de av Håkons manstarkt bemannade flotta. Troligast är att norrmännen inte kom i tid som avtalat. Först försenades Håkon av den stora branden i Bergen. Sedan dröjde ärkebiskopen och de andra stormännen innan de kom ridande till Dynge.

Ulf Jarl blev sjuk och dog den hösten. Han ersattes av Eriks svåger Birger Magnusson, mera känd som riksföreståndaren Birger Jarl som med sina söner gav upphov till Folkungaätten.

Året då Håkon höll till på Dynge inledde han en utrikes diplomati, betydligt framgångsrikare än hans militära kampanjer. Med nedkämpandet av svärfar Skules uppror 1240 var det drygt 100 år långa inbördeskriget avslutat. Året efter for Håkon till Kungahälla för att träffa svenske kungen Erik. Där möts han av Matheus som med gåvorna från kejsar Fredrik har med sig fem blåmän, ovisst om de var svarta eller araber. Ett grannlaga besök för som tysk-romersk kejsare drabbas han av påve Gregorius bannbulla.

‘Håkon fick som tonårskung fick ta upp kampen mot Slittungarna, som härjade  från Oslo till Göta älv. Två hövdingar från Vette slogs ihjäl vid Örekilsälven, i Gunnarsbo  tre kilometer från Sörbo  där Håkons farfar Sverre lät utropa sig till kung.

Ett allvarliga hot blev Ribbungarna i ett uppror 1219-1227 ledda av bröderna Erlingsson – troligen från Älvsyssel, det vill säga södra delen av vad som sedan blev Bohuslän. Rövarna jagades även i Värmland och Östfold.

 

Klicka till större bild.

  • 1217: Femtonårige Håkon blir kung och regerar med jarlen Skule Bårdsson i ett delat Norge.
  • 1219-1227: Ribbungfejden. Håkons folk bekämpar upprorsmännen även i Värmland. Han gifter sig med skules dotter Margareta.
  • 1239: Trots tidigare förlikningar kallar sig Skulle kung och bekämpar Håkon.
  • 1240: Håkon slår ner upproret och dödar sin svärfar. Kort efter möter han Birger Magnusson (senare svensk jarl) i Kungahälla.
  • 1247: Med stöd från kyrkan kröns Håkon i Bergens domkyrka.

Bodde kung Håkon på borgen Dynge i Skredsvik?

I så fall, fanns borgen borgen Dynge redan då? Bättre mötesplats för den som kom med båt fanns knappast. Kungsvägen för ryttare och äen stora härar låg bara några kilometer bort vid Hogstorp  och Kvistrum , i stort sett samma sträckning som gamla E6. Härarna tog samma väg genom landskapet och därför var de trånga passet vid Kvistrum innanför Salkällefjorden viktigt.

Vissa historiker tvekar. Några har tolkat Dyngia som Dyngön utanför Fjällbacka. Första skriftliga beviset för en borg i Dynge är ett dokument från 1307 där ombud för Håkon Håkonsons son Håkan Hålegg betalar ett tusen mark silver till Birger Jarls sonsöner, hertigarna Erik och Valdemar, mot löfte om understöd i krig mot danske kung Erik Menved – gift med hertigarnas syster Ingeborg. Två år tidigare hade hertigarna med stöd av Håkan Hålägg avtalat lydnad till sin äldste broder kung Birger Magnusson. Kungen med sin här satte press på avtalet när avtalet skrevs på Kolsäter  i Dalsland.

Sverrestenen i Sörbo

Kolsäter ligger ett par mil norr om om Sörbo i Hedekas där Haåkon Håkonssons morfar Sverre Sigurdsson lät utropa sig till kung 1177.

Färöprästen Sverres rebeller brände det året gård och krigsskepp samtidigt som de stal korna hos rike baglerhövdingen Simon i Skredsvik ♦.

 

 

 

Simons gård blev prästgård en kilometer nordost om Skredsviks kyrkan och två kilometer från Dynge.

Under vandringen genom skogarna i Dalsland och Värmland upp till Trondheim skyddade trashankarna sina ben med björknäver, därav namnet Birkebeiner. Färdvägen från Gullmaren genom Örekilsälvens dalgång och de långa dalslandssjöarna var strategiskt viktig. De löper ända upp till Värmland och Östfold där Håkons fiende Riggungarna höll till innan de slogs ner 1240.


Liten men viktig borg

Mynt med prägling för Valdmar Birgersson

Fornforskaren Wilhelm Berg grävde fram grunden till Dynge 1912 och fann då nio mynt. Det äldsta är präglat med svenske kungen Valdemar, Birger jarls son, som regerade 1250-1275. Berg fann också där stendetaljer av grönaktig skiffer av samma typ som de efter 1250 byggda Dragsmarks kloster  och borgen på Ragnhildsholmen.

Utgrävningen låter oss ana en kvadratisk grund som med 280 kvadratmeter mer var som en villa. Kanske fanns ekonomibyggnader och hus ner mot vallgraven. Runt den kan ha funnits en pallisad. Som borg, om den fanns då, var Dynge väl blygsam för en kung som gärna briljerade med storslagna hus och skepp.

Murarna antyder en hall som leder till rummen och kanske ett kök. Säkert bra mathållning för markerna i trakten som varit fjordbotten gav god skörd. Fisk fanns i fjorden och sillen gick ännu till i skärgården. Därför gynnade kungen bosättning vid kusten, som Öckerö, Marstrand och kanske Kungshamn.

 


Fjorden som är som en hand

Från rymden liknar Gullmarn en hand som visar V-tecknet. Tummen är kilen vid Dynge. Pekfingret är Saltkällefjorden som pekar mot Kvistrum och Örekilsälven med Sörbo och Kolsäter längre upp.

Långfingret bildar Färlevsfjorden med gården Färlev  längst in. Där stod ett slag 1132 där Sigurd Jersuslemfaraens son Sigurd Magnusson segrade över sin förmente halvbror Harald Gille, vilket blev inledningen till det drygt hundra år långa inbördeskriget.

Harald tog Sigurd till fånga året efter, hög av hans fot och efter kastrering gjorde honom blind. Harald mördades 1136 och lika illa gick det för hans tre regerande söner. Östen slogs ihjäl 1157 utanför Foss  kyrka( i Munkedal). Inge Krokrygg rönte samma öde 1161. Tidigare hade Östen och Inge avlivat sin halvbror Inge 1155.

Makten övertogs av jarlen Erling Skakke och sonen Magnus Eriksson, vilka i sin tur Håkon Håkonssons morfar Sverre Sigurdsson besegrade och dödade 1178. Därefter följde ett inbördeskrig mellan birkebeinare och baglerpartiet som avslutades först med Håkon Håkonssons mord på sin svärfar Skule Bårdsson 1240. Denna blodiga släkthistoria berättas i Heimskringlasagorna av islänningen Snorre Sturlasson, som kung Håkon tog av daga 1241.


Historiskt skrymt vid Dynges kvällsbrasa

Säkert berättades mycket fornt för Håkon då stockelden värmde i höstmörkret på Dynge. Sigurd Jorsalalafars farfar Olof Kyrre kunde se tillbaka på ett långt fredligt regerande då han dog på gården Håkeby i Tanum 1095.

Kung Håkon IV Håkonssson, drottning Margareta och sonen Håkon Hålägg

Om kungens trogne länderman Asbjörn från Tjörn fanns med i Dyngeborgen skoderade kanske denne om mer eller mindre sannolka släktband till Kyrre och dennes son Magnus Barfot, i trakten känd för härjningar vid Göta Älv. Kung Magnus frillodotter Tora blev mor till Jon Loftsson, som tioåring genom ett under undkom vendernas massaker i Kungahälla 1135. Han studerade i Paris, blev kyrkofader på Island och far till en dotter som gifte sig med Asbjörn Jonsson (varr far hette Jon av Tjörn).

Parets son, baglerhövdingen Jon Drotning, våldtog en bondhustru i Forshälla och dräpes av hennes man vid kyrkan 1205. Hövdingens bror Gunbjörn kallades sin son Jon den yngre, som blev kung Håkons förtrogne, från kröningen i Bergens domkyrka 1247 till sotdöden på Orkney 1263. Släkttavlan kan vara sann. Platsen Bö norr om Skärhamn hette förr Islänningabö efter släkten som flyttade dit på medeltiden.

Asbjörn Jonsson förde befälet för Vallabussen från Tjörn då denne dräptes av Håkons farfar Sverre Sigurdsson i sjöslaget vid Fimreite  i Sognefjord 1184. Sverre försökte bryta ner baglerpartiets motstånd, bland annat genom att vid Nötesund, sundet mellan Bokenäset och Orust, kalla samman bönderna för att sedan lägga beslag på deras hästar.

Broberg. Klicka till speglad bild med info.

På Stångenäset norr om Gullmaren har en av ländermännen ett försvarstorn som en borg på gården Broberg. Kanske drog han skrönor från bygden. Som berättelsen om sjörormen så stor att den spärrade sjöfarten mellan Smörkullen och Tungenäset på andra sidan Saltkällefjorden. Tills en hövding satte svärdsklingor båten och skr ormen så att resterna drev motl Gårvik – därav namnet.

Som påminnelse av ormens revben visades länge valben i Skredsviks kyrka. På dopfuntens fot kan man fortfarande se en drake svälja en riddare.

Utsikt från Dynge mot Gullmarsbergs säteri och Smörkullen. Närmast kilen mot Gullmaren och till höger Saltkällefjorden.

Sju rövare sägs ha fångat en flicka i Gunnarby och hållit henne gömd i Tjuvhålan. Hon gav sitt ord på att inte avslöja gömstället vid skreva på Smörkullen då hon tilläts hälsa på sina släktingar. Hon uttryckte sig så listigt att det upptäcktes ändå.

Numera finns de det gott om grottor i Smörkullen för här gömmer försvaret båtar och grodmän. Svenska spetsnaz och navy seals är så hemliga att natursköna Smörkullen är stängt för turister.


Imperiebyggaren

Satt Håkon fortfarande på Dynge då han fick bud om att hans dotter Cecilia med sin make och besättning dunknat i hösstormen nära Shetland, eller som nordmännen sa Hjaltland. Frågan är vilket han tog hårdast, en frillodotter eller förlusten av av lydkonungen Harald II Olofsson. Skottlands kung Alexander hade ett gott öga till Orkney och Suderöarna som Hebriederna kallades, så det gällde att snabbt skicka dit en ersättare.

Håkon hade tidigt med ett handelsavtal en bra relation till England. Kung Henry adlade Håkons lydkonung Harald, som visserligen tvekade länge att svära trohet till kung Håkon. Tills Harald kom till Norge och med sin lydnad fick gifta sig med Cecilia i Bergen 1248.

Håkon utvidgade heller riket med allianser för handeln än med krig.  Första mötet med Birger Jarl skedde redan 1241. Håkon tog ett fastare grepp över Jämtland, som hans farfar Sverre hade erövrat. Med kyrkans stöd ökade inflytandet Island. Halland och kanske Skåne var rika landskap som lockade den norske kungen. Därför vistades han på Dynge för att försäkra sig om Svitjods stöd mot danskarna.

Expansionen krävde inkomster, tullar med andra ord. Bosättningarna i kustbandet skedde nog inte bara för fisket.  Öckerö låg väl till för maktutövning utanför östra Göta älv, på samma sätt som Marstrand mot Nordre Älv och Hakefjord. Kungsviken på Orust kan ha varit en tullstation för trafiken på Koljöfjord. Med borgbygget Ragnhildsholmen mittemot Kungahälla satte han ett lås på Nordre älv.

Med flytten av premonstratensordens kloster från Tönsberg  till Dragsmark höll kungen sig väl med kyrkan. Barfotabröderna var dugliga sjöfarare och bönder, vilket gårdsnamn från Munkevik på Skaftö till Munkedal i öster tyder på. Kanske såg munkarna på Dragsmarks kloster till att ingen smög sig förbi otullad. Det var ett av de många norska kyrkbyggena som befrämjade kontakten med kyrkan.


Diplomaten

Formades Håkons expansionsplaner då han befann sig i Östra Viken, kanske rentav på Dynge? Det året blev i varje fall inledning till diplomatin som utvidgade Norge under 1250-talet. Älvsyssel med Kungahälla och var bas för förhandlingar med svenska och danska makthavare. Även Ranrike norr om landskapets getingmidja var viktiga i den strategin.

 

 

 

 

 

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *