Vad är det för fel på närturismen?

Det har varit stillsamt i år.” ”Vi funderar på att lägga ner verksamheten.” Det är fraser jag har hört många gånger i år. Det är tydligen jobbiga tider för småföretagare som riktar sig till turister.

Det konstaterar Janne Lindberg som för finska YLE producerade TV-serien En svensk sommar.  ”Intresset för närturism har förutspåtts gå upp då ekonomin går ner, men tydligen är finlandssvenska byar och småstäder inte tillräckligt sexiga.”

Samma kan sägas om den svenska närturismen. Det räcker att googla på det ordet. Massor med bidragsgödda lokala aktiviteter, men utan kompass för att nå publiken.

TV-producent Lindbergs finska erfarenhet gäller också här: ”På det hela taget finns det ingen samlad information om kul saker som man kan göra på svenska i Finland. Informationen är utspridd på tusen kommunala webbsajter, Facebooksidor och ofta hafsiga företagssajter. Evenemangskalendrar finns, men de är fullplottrade med kattdop och pärlorna drunknar i mängden.”

Forntidshjälten Vidrik Verlandssons grav

Stat och kommun öser miljoner till turistsajterna, styrda av gästnäringarna som lever på långväga besökare. Webbplatserna liknar resebroschyrerna: ett fåtal turistmål ytligt presenterade på reklambyråsvenska. Inte många spänn satsas på de små attraktionerna för närturismen. Där finns hinkvis med pärlor – men lokalt saknas kunskap, ork och pengar för att effektivt nå en publik, på nätet inte minst. De lokala pärlorna drunknar i mediebruset – om de ens kommer så långt.

Som gammal murvel delar jag Lindbergs mediatänk: ”För pärlor, det finns det gott om. Bydagar, lokala sportaktiviteter, festivaler och bastubadande, nästan allt verkade gå hem hos våra nordiska gäster. Och jag kan tro att vi finländare skulle njuta av dem också. När turistade du senast i grannkommunen?”

Glömda pärlor

I begynnelsen varde berättandet för det är då vi lyssnar. Förr vid stockelden, senare framför teven och nu på nätet. Själv försöker jag ge liv åt socknar och landskap i Bohuslän– med många sidtittar, mycket tack vare den rikliga texten som sökmotorerna få tugga i. Stoffet hämtas från andra webbsidor och lokala publikationer. Mycket mer kan göras, till exempel spela in lokala berättartalanger.

Goda berättare finns i nästan varje by

Att gynna lokala näringar är ett mål, att locka till bosättning ett annat. Varför inte virtuella skyltfönster till gårdsbutiker? Kanske kurser för byggnadsvård eller biodling? Hästar för tonårstjejer och tändkulemotorer för traktornördar. Geocaching för lajvare och återförening för släktforskande panchos.

Traditionell massturism ser marknaden som en stor smet. När vi hellre borde nischa efter intressen. Enkelt om man märker upp och strimlar ut innehållet i en mängd kombinationer på webbsidorna.

I min mejllåda dyker det ständigt upp reseerbjudanden, likaså tips på boende och evenemang (exempel). Utomlands vill säga, inte nästgårds för här tycks turistnäringen sakna spjutspetskunnande för digitala kampanjer. Lika illa ställt är det på Facebook och andra spridningsmekanismer. Ett knytkalas med e-adresser från föreningar och andra i trakten kan vara en bra början till en regionalt kontaktregister.

Visit Sweden, samägt av staten och gästnäringarna, lägger krutet på utlandsturisterna. Regionala turistorganisationer (exempel) satsar på långväga besökare. Trots att kanske 80 % av marknaden är närturister, låt vara att de inte behöver övernatta.

Surfmobilerna revolutionerar närturismen, fast så här långt handlar det mer om smarta appar än aptitretande innehåll. Resebyråerna försvann då vi kunde boka resorna själva på Internet. De kommunala turiststkontoren lär gå till samma elefantkyrkogård när det vi vill veta strömmar ut med ett klick på mobilen. Då frigörs resurser för den nya tidens turism.

Gömmer sig här ett troll eller en rövare? Svaret finns kanske i mobilen.

Rubiks kub modellen

Grannens hus kan hyras per natt via Wimdu. Marknadsföring peer-to-peer är hett. Snart delar vi med oss måltider, kanoter, hästar och åtskilligt annat till turister. Smarta killar fena på digital marknadsföring ligger i startgroparna för mer “sharing economy“. Men varför ska dom i Silicon Valley tjäna miljarder på oss om vi kan fixa liknande förmedling själva på närturistwebbar?

Affärsmodellen är, eller borde vara, som en Rubiks kub. På ena sidan rader spaltade geografiskt, t ex socknar eller landskap. Andra ledden är uppdelad efter kategorier, t ex barnfamiljer, 50+ etc. I djupled är kuben delad efter olika intressen. Rätt taggat kan laptoppen eller mobilen vrida kuben så att en tonåring kan läsa sig till en cykeltur för att se fåglar på Öland. Alltså en mångfald i stället för gammaldags massturism med några få stereotypa turistmål.

Närturismen saknar på nätet en  motsvarighet till handelns köpcentra, det vill säga ett stort utbud som exponeras för en stor publik i regionen. När får vi en sådan webbbaserad genomströmning för närturister, ditlockade av nyttigheter och/eller ett tydligt varumärke?

Grundrecept: 1) Fånga upp och stimulera det lokala engagemanget, både entreprenörer och volontärer. 2) Kraftsamla exponeringen regionalt. 3) Utveckla teknikplattformar nationellt.

Turismens 4 s – sol, strand, sand och sprit – är snart passé? Numera förlustar och förkovrar vi oss hela året, gärna i grannskapet – om vi hittar dit.

Det gäller att fånga trenderna. Byggeri och mat fyller TV-kanalerna. Ekoturismen växer, inte minst för att flyget spyr växthusgaser. Måbratrenden gynnar naturturismen. Vi stadsvandrar och törs ge oss ut i skogen.  Alltfler 50+ spär på kulturresandet och längtan till rötternaDark tourism kommer (exempel 1,   exempel 2). När fylls närturismen med sådant innehåll?

Comments are closed.