Cykla gamla Kungsvägen historiskt från Spekeröds kyrka till Åsen i Grinneröd

Spekeröds kyrka är en bra plats att starta en drygt två mil lång cykeltur längs historiska Kungsvägen genom Ucklum och till platsen där Åsens gästgiveri låg i Grinneröd. Parkera vid kyrkan. Ta bussen tillbaka.

Med sitt långhus kan man tro att Spekeröds kyrka är från medeltiden. Den tidens murar sitter i väggarna och dopfunten av trä avslöjar att första stenkyrkan byggdes runt år 1200. Kyrkan är beklagligt mörk ”saare mörk” för de små fönstergluggarnas skull konstaterade biskop Jens Nielsen vid en visitation 1594. Fast merparten är från 1700-talet. Tornet i trä som ersatte en klockstapel är från 1742, inte 1864 som vindflöjeln visar. De arkitektoniskt klumpiga korsarmarna byggdes 1905 för att få plats för alla i församlingen.

Nygotiken spåras inne i kyrkan. Predikstolen och danskflaggade altartavlan, präglad av barocken från tidigt 1600-tal, gör den värd ett besök. ”Invändigt saknar hon all märkvärdighet, utom i det afseende, att hon äger ett litet orgelverk af 8 halfstämmor, hvilket, hufvudsakligast på assessor A. Hellbergs bekostnad, blef år 1804 inköpt till kyrkan för 400 rdr rmt”. Så Skrev Axel Emanuel Holmberg om kyrkan i Bohus läns historia och beskrifning. Prästgården är i privat ägo numera. Fönstret finns inte längre där danske kronprinsen Fredrik ristade  sitt namn (eller om det var befälhavaren prins Karl av Hessen). Dansken höll högkvarter i prästgården under det så kallade Teaterkriget 1788. Frågan är om rödrockarna då marscherade mot Göteborg eller om det var under återtåget då soldaterna svalt och livnärde sig på bär, därav namnet Tyttebärskriget. I trakten fanns länge talesättet: året de röe gick genom socknen.


Mot Grössbacke

Före krönet på gamla E2: ta till vänster vid gården och sedan till höger efter lagårdsknuten. Följ Kungsvägen upp till hästgården. Bautastenarna syns norr om hagen. Fornbohuslänskans Grjots backe betyder stenbacken eller grusbacken, efter åsen som inlandsisen tryckte upp.

 

 

Sex manshöga stenar står upp och två som ligger bildar en stensättning i en rektangel. Ett trettiotal till i närheten och ännu fler som står upp längs åsen. Alla från järnåldern åren 500-1000. Gravar? En domarring med kanske 12 stenar? Inte ens arkeologerna är säkra. Grössbacke skeppsreda under norska tiden bildades utifrån en medeltida tingsplats. Som svenskarna gjorde till Inlands Nordre härad.

Fortsätt norrut fram till bilvägen Ucklum-Stenungsund. Kungsvägens fortsättning utför backen är igenväxt så därför tar vi till höger mot gamla E6 och vidare utför Grössbacke. Sega backen var första prövningen för Ucklumbönderna då med hästvagnarna tungt lastade gav sig iväg i kvällningen för att hinna till salutorgen i Göteborg nästa morgon.

Förr var backen ännu brantare vilket bidrog till att resande hellre for längs Göta Älv och från Ström i Hjärtum tog vägen förbi Backamo till Åsen i Grinneröd. Då slapp man också Svenshögenbackarna,som var ännu mer avskydda av kuskarna.

S


Presstorp, Smedseröd

Källa: Svd 1941-03-04

Efter backen syns till höger Lättklinkerbetong som prefabricerar väggar och bjälklag. Här på gården Presstorp fanns ett bruk som brände taktegel, tills 1941 då en spärrballong rev halva skorstenen och maskiner förstördes. Åtskilliga i Ucklum, lergökar kallade, blev av med jobbet. Platsen hette fram till förra sekelskiftet Pottebacken, efter kruktillverkningen – med kanske medeltida anor. Ett torp som förr innehöll socknens minsta affär kallas fortfarande Pottebacken.

En lummig grönska döljer lertagen. Förrädiska svackan förde med sig krockar och ond bråd död på Rikstvåan, som gamla E6 hette tidigare. Efter Grössbacke gäller ett vintrigare klimat med halka, vilket bidrog till många olyckor genom Ucklum.

Enligt sägnen låg första kyrkan i näraliggande Holkekärr. Sven i Backa skänkte Pottebacken till kyrkan och fick församlingsmedlemmar genom att köpa kristna slavar på Brännö, eftersom de jobbade bättre. Gränserna drogs upp före digerdöden och Ucklums församling var ett faktum. Sant? Dna-test på Ucklumbornas trälrötter är nog inte helt fel.

Några cykeltramp till och du ser till vänster Smedseröd med forna gästgiveriet och tingshuset. Det senare ett törnrosaslott för lokalen har stått orörd sedan tinget flyttade till Stenungsund 1938.

 

 

Gamla möbler på podiet ersätter domarbordet, som kan ses på hembygdsmuseet i Sköllunga. Huset, byggnadsminne numera, är från 1876 men bovar har dömts här sedan tinget flyttade från Hergusseröd 1685. Till ovänner sa man ofta ”vi ses ve Smessere”.

Naturmärkekyddade trädet vid lagårn är känd som Bellmanseken. Carl Mikael Bellman sägs under eken ha klinkat på lutan och sjungit för Gustaf III. I Ucklum? Varför förstöra en bra skröna. Strofen ur Fredmans sång 29 Om Gästgifvaregården passar hur som helst in i idyllen: ”Hållkarn ropar … hör på ropet! Vräk dig ut på gårn! Drick mig till!”

Efter 1658 blev det svensk ordning med bättre vägar och gästgiverier varannan mil. Först i Hergusseröd och sedan 1685 i Smedseröd. Där restes många skålar fram till gravölet 1938. Hästarna släckte törsten i hon och de resande hos gästgivarn, gärna med sega Grössbacke som ursäkt. Bönder söp sig från sig gårdar och de som satt ting fournerades också med mat och dryck.

Gästgiveriet, numera privatbostad


Kartan hämtad från Vägverket 150 år, Kungsvägen genom Bohuslän.

Herrgusseröd

Nya hus har knaprat Kungsvägen norr om Smedseröd. Den ersattes av gamla E6 dragen några meter österut på Mossen. Tills man kommer till Sörgård i slutet på raksträckan. Kungsvägen genom Herrgusseröds by fram till dalen nedanför kyrkan är ett av de mest idylliska på hela sträckan genom landskapet.

Vila gärna benen under linden på Sörgård och fortsätt sedan mellan lagårn och mangårdsbyggnaden.

Följ sedan Kungsvägen norrut förbi avfarten mot Dahl där man hade andra världskriget inpå knuten. Gör gärna en avstickare till dalgångsn med Tjurbacken där författaren Olle Länsberg tillbringade barnaår.

 

 

Kiosker där man kunde läska sig med en Pommac i bersån finns inte längre. Men törsten kan släckas i butiken nedanför krysset, låt vara att pizzorna inte är poppis hos alla.

 

Från bygatan panoreras en vy på andra sidan dalen, från gamla Grössby där Prästgärdes medeltidsprägalde kyrkogård kan anas i öster till Ucklums 1800-talskyrka i väster.

Gamla ålderdomshemmet är som möteslokal döpt till Ucklumgården. På platsen fanns tingsställe 1658-1685. Gästgiveriet samma tid låg bra till eftersom hästarna vattnades i ån nedanför.

 

Trolldomsåret 1671 lägrade Sven Rasmusson i Huveröd ogifta grannflickan Tollu Börjesdotter. Vid Mickelsmäss visste Tollu, för det var då fångvaktardrängen Engewol spanade efter trollkonor i bygden. Sven nekade till faderskapet och drogs inför tinget i Herrgusseröd. För att svärja sig fri enligt danska lagen (som fortfarande gällde efter svenska ockupationen) fick han attest på kristlig förståelse hos prästen Nils i Ödsmål. Ingen gick i god för honom så han dömdes böta 12 daler. Tollu var ändå giftassugen så hennes mor och bror stod upp i tinget och erbjöd Sven 2 kor, en kviga , 6 får , en häst; dessutom kläder till en säng , en engelsk tröja med skört och en flamsk. Sven ville ändå inte gifta sig så han dömdes att betala 47 daler, motsvarande värdet på tilltänkta hemgiften. Han tvingades erkänna barnet och bidra till försörjningen. Om Tollu också straffades och tillsammans med Sven fick sitta i kyrkstocken förtäljer inte tingsprotokollet.

Vägen som mynnar ut nedanför Ucklumgården, användes av prästerna mellan förrättningarna. Den är fortfarande farbar till fots eller med cykel. Holteliderna sydväst om Hällungens sydspets kan fresta på men man tar sig till både Norum och Ödsmål.

1594 kom Oslobiskopen Jens Nilsson med uppvaktning ridande från Hjärtum och Rishageröd för att inspektera kyrkan i Prästgärde. Sedan tog de denna väg till kyrkan i Ödsmål och vidare till prästen Spekeröd via Norum. Då kallades sträckan genom landskapet för ”Den gamle stig”. En vagn efter hästen var inte aktuellt på den tidens vägar.

Prästerna förväntades traktera resande med mat och dryck. Herr Hans (som fått pastoratet 1633 genom att konservera änkan efter Nils Grundiis) fick visthusboden tömd av alla vägfarande. En som vägrades logi påminde Hans om Paulus föreskrift att en präst bör vara gästfri. Hans svar från året 1634 har gått till eftervärlden: ”Hade S:t Paulus bott så nära Stora Hällungen som jag, hade han, min själ aldrig skriwit något sådant”.

Brobanken över ån från fiskdammen till Hällungen fylldespå i omgångar. Rasta gärna vid bäcken med den ursprungliga stenplattebron. Trampa vidare förbi kyrkan.

 


Byn runt kyrkan

Det blev långa arbetsdagar för församlingsborna, hästar och oxar innan kyrkan stod klar vid Hergusserödgränsen 1860.I nyklassisk stil enligt arkitekten, en trist Tegnérlada enligt gement folk. Dragdjur drog upp stenen i en spiralramp runt bygget, samma metod som för Egyptens pyramider.

Nu vilans dag förflutit,då vi på nytt har njutit din kärlek och din vård”. Aftonsången som inleder en ny slitsam arbetsvecka skrevs vid förra sekelskiftet av socknens kyrkoherde Lars Johan Nyblom. Nitiske schartauanen höll sin flock i Herrans tukt och förmaning, särskilt de många frikyrkliga som han hatade. Sturiga prästmän är sockenborna vana vid, med husförhör och kyrktagning efter barnsbörd ända till 1950-talet.

I oktober 1999 beslutade myndigheterna att utvisa kurdiska familjen Demir, vilka vistades på den flyktingförläggning som förr var sanatorium i Svenshögen. Föräldrarna – bomullsodlare i Kurdistan anklagade för samröre med PKK – gick under jorden. 10 barn gömde sig för polishämtning på förläggningen tills kyrkoherdeparet Tord och Birgitta Nordblom gav dem en fristad i Ucklums kyrka. Där sov de mellan kyrkbänkarna. Sockenborna vaktade så att de kunde gå i skolan. Utlänningsnämndens beslutade om utvisning och poliser bevakade kyrkan – tills beslutet upphävdes sju månader senare.

Under sent 1800-tal bodde Anna Britta Nilsson i en backstuga utanför kyrkogårdsmuren. Lönen från enkla sysslor bland gravarna behövdes för maken Ryttren Olaus Nilsson satt på Karlstens fästning. Han och kumpanerna från socknen hade 1866 rövat en postkärra på 16 000 riksdaler norr om Kungälv.

Rondellen som från gamla E6 leder till kyrkan blev känd i rikspressen då några stal en stor palm i centralorten och planterade den här. Det rinner fortfarande snapphaneblod i bygdens söner.

Klicka till DN

Läs hur Ucklumskolan och Ucklumborna blev nättidningspionjärer.

 

 

100 år jämt, 1875-1975, låg en poststation, idag på andra sidan vägen sett från skolan. Posten lämnades till en början från en postiljon, rustad med horn och revolver. Vilket behövdes, inte minst genom Ucklumskogarna, för de tre veckoturerna i vardera riktningen hade ofta med sig stora penningsummor.

Mellan gärdena strax norr om poststationen står två bautastenar resta ”den starke och frimodige kämpen Vidrich Werlandsson” om man får tro djärva tolkare av sägnerna. Vidrichs häst ska ha en egen gravhög i närheten.

 

Goterhövdingen Vidrik härjade i mitten på tusentalet, bland annat med att slå ihjäl långe Ben-Rese på Stångenäset. Hjälten är besjungen lite varstans i landet så varför inte i Ucklum, med sina många fornminnen från folkvandringstid.


Grössby, mot kvarnen

Mitt i backen mot Grössby viker Kungsvägen av till vänster. De vackra lindarna hade tidigare norrut en fortsättning av Gunlas lindar, som vägbyggarna högg ner trots att de var fridlysta. Som tröst användes virket till äggostformar. Gunla inte bara planterade träd, hämtade från barnahemmet i Jörlanda för att markera gårdsgränsen efter storskiftet 1795.

Hon såg också till att grannflickan Anna gifte sig med sonen Lars så att han slapp bli utskriven till 1809 års krig. Byn är känd för sina resoluta kvinnor.

Uppe vid backkrönet  ges tre val: 1) genast cykla norrut. 2) ta en en avstickare till bad /Grössby gamla kvarn. 3) eller mot öster till Prästgärde ödekyrkogård.

Vi väljer tvåan först. Lockar ett svalkande bad i Hällungen så följ skylten längre ner i backen till kommunala anläggningen i Bastevik.

Torpen ligger tätt ner mot kvarnen. I ett bodde Olle Vik som snickrade flatbottnade Hällungeekan.

Kompas Johanna

Apropå resoluta fruntimmer. Hilda i ett av torpen på kvarnvägen saknade två höns som hon återfann på Backamo regemente. Grannen Kompas Johanna blev genast misstänkt och när brottslingen gick förbi uppstod ett slagsmål som gått till socknens historia. Hildas Anders åsåg det hela försedd med knölpåk och läsande lämpliga stycken ur en tjock lagbok. Hela spjälstaketet från grinden ner till kvarnen var nerrivet enligt ögonvittnen. (sidan 67 i hembygdsföreningens protokoll).

 

 

Det maldes säd och sågades timmer vid Grössbyån fram till runt 1950. Idag är kvarn och såg varsamt ombyggda till privat bostad.

 

 

Christian Norling från Svenshögen friköpte Grössbygården Sörbyn 1775 och lär då ha byggt kvarnen med vatten från dammen ovanför.

En man gement kallad Blåsarn misstänktes för att ha stulit säd från kvarnen. För att freda sig knöt han ett snöre om ett ben, som han efter midnatt hämtat på gamla kyrkogården. Ingen tjuv kom som tänkt då han med benet blåste sin ande i ån. I stället pep det i vattnet så Blåsarn flydde. Öknamnet fick han leva med. Tjuven visade sig senare komma från Grinneröd. (sid 28 från samma protokoll).

Klicka till Hittakartan

Vi tar gamla vägen  på returen mot tidigare E6.

 

 

 

 

 

 

 

Klicka till betaltjänsten Svd arkiv 10904-§2-07

Det fanns i bygden gott om torpare som spisade resande, med supar inte minst. Lönnkrogar kallade gästgivarna den illojala konkurrensen. Helst där hästarna vattnades, lite dolt vid sidan om Kungsvägen. Lunds Johanna vid kvarnvägen fick inspektion av länsman. Att neka hjälpte inte för Sotarpetter vaknade och krävde ”har jag betalt för en kvatter sk jag väl ha en kvatter”. Det blev några dagar på vatten och bröd för Johanna. För det mesta höll folk tyst om näringsfånget för överheten. (sid. 107 i protokollet).


Grössby mot Prästgärde

1800-talets skiftesreformer lyckades inte helt spränga byn längs Grössby gata. Där vägen mynnar mot gamla E6 syns fornminnen med en domarring i en trädgård. Där vägen skar genom en gravkulle på 1930 står en halvmilsten rest som följd av 1735 års lag. Stenarna markerade gräns för böndernas underhåll av häradsvägarna. Trots befallningsmännens tillrättavisningar blev det ingen riktig ordning förrän hundra år senare.

Läs Axel Emanuel Holmbergs fundering om gravplatsen som kan ha varit en offerplats. Fornordiska Griotsboer för Grössby syftar på byn med stenarna.

Grössby Östergård

Längre fram på gatan syns till höger huset där Christian Larsson drev häradets första handel, 1850-1867. Huset byggde han efter att ha köpt gården efter laga skiftet. Christians far Lars Rasmusson i Huveröd satt för bondeståndet i riksdagens mäktiga statsutskott. Således väl bekant med nya lagen 1846 som tillät lanthandel belägen minst tre mil från närmaste städer, i detta fall Kungälv och Uddevalla.

Sörbyn

Ett par hundra meter till och man kommer till gården Sörbyn. Till vänster mellan träden står ett förfallet hus som Christian Norling byggde 1796. Norling från Svenshögen gjorde en märklig klassresa. Först statare och sedan inpspektor på Ströms säteri i Hjärtum. Där ville han bli egen och fick friköpa  Sörbyn i av Charlotta Macleer och och maken, överste Rutger Bennet.

Norling var driftig. Salsbyggnaden ersatte ryggåsstugan. Kvarnen i Grössby kom till. Bränneriet räckte för att gårdens behov och att avlöna torparna med brännvinskannor så att ungarna fick något att doppa hårda rågbrödet i.

Kör rakt fram i nästa krök på lilla vägen mot Prästgärde ödekyrkogård. Stenar markerar grunden för gamla kyrkan, riven för nya kyrkbygget 1859.  Spruckna nordväggen fick stöttas så att den inte rasade över folk som satt trångt under högmässan.  Folkmängden mer än dubblerades 1750-1850.

Medeltidskyrkan kallades 1388 Auklanda kirkiatolkat som odling utanför byn. Enligt sägnen sattes oxar framför en drög lastad med stenar. Fritt gående stannade de i Prästgärde så att hörnstenarna kunde läggas.

Här och var syns gravstenar; en är över judinnor från polska koncentrationslägren som dog på Svenshögens sanatorium. Jordningen av självspillingar utanför muren stärkte tron på spöken. Folk gick ogärna förbi nattetid och i så fall sprang de helst.

Kyrkogrunden i Prästgärde

”Predikstolen”

Klockorna göts uppe i slänten. Backa tusen år och vi kan mellan träden se Staffan missionera från klipphyllan, som kallas Predikstolen, och sedan döpa i källan nedanför.

 

 

Nyårsfton 1596 möttes Ucklums inbyggare av ett sällan skådad praktfölje med dansk och norsk adel i slädarna med knektar och betjäning i följet. I en släde satt skotske kung Jacob I nygift med danska prinsessan, som satt bredvid. Nyårsnatten tillbringade de i Ucklum – och det kan ha varit här i Grössby och Prästgärde. Visserligen hade kungen med sig kockar med egen förning. Men för hästarna krävdes fritt foder. Det blev inte mycket kvar i ladorna för kreaturen den våren. Än värre om bönderna måste hålla med hästar för vad som i Norge kallades skyssplikten. Tvånget att gratis skjutsa kungar, adel och myndighetspersoner var en plåga för bönderna längs kungsvägen. Särskilt som det inte var länge sedan trakten blev illa åtgången i nordiska sjuårskriget. Myndighetspersoner som skrev ut krigsfolk och som förbjöd huggning i skogarna var inte populära i socknen.


Nr 1. Kungsvägen norrut från Grössby

Grössby löper gamla E6 och Kungsvägen mellan missionskyrkan till höger och Abel Kalins nu stängda handelsbod till vänster.

 

 

 

Mor i Buxeröds arvtagare uppfyllde bygden och snickrade kapellet 1915. Till svartrockade schartauanen Lars Johan Nybloms förtret. En ättling är förre Handelsbankchefen Arne Mårtensson, som seglat till Antarktis med Sveriges näst största pension.

 

Kalins lanthandel började som bageri vid förra sekelskiftet, benämnt Baker Hill i fastighetsregistret. Sonen Abel Kalin blev rikstjänd med ett lånebibliotek bakom butiken. För att få order måste handelsresande lägga en slant till biblioteket, med tiden hela 1 300 volymer.

Forminnespåraren Abel var liten i strumplästen men en stor man i bygden. Sonen Halvard blev socknens siste lanthandlare. Till och med dynamit kunde inhandlas.

Kalins bod. Bilden från hembygdsföreningens Ucklumbolen.

Utför backen norrut ser man till höger huset där Algot Karlssons  härbergerade en bilskrot där norrmän årtiondena efter kriget köpte brukte biler. Han bodde ovanpå verkstaden, inte olik Roy och Roger i TV, med hustrun och dottern Lilian. Hon är tillsammans med sin man Leif Mannerström matlagande krogdrottning i Göteborg.

 

 

 

 

 

kasaidagEn junimorgon 1907 hittades fattige torparen Elias Larsson slagen i huvudet och hängd i en brusten snara. Längre in låg hustrun med avskuren hals. Bredvid hittades styvdottern Josefina Lind och hennes elvamånaders baby, båda ihjälstuckna. Ingen i Ucklum trodde på landsfiskalens slutsats att den bräcklige torparen, 80 år, hade mördat familjen. I dag finns bara grundstenar kvar av torpet.

Torpet Kasen. Bild från hembygdsföreningens Ucklumboken.

I februari 1861 kom en häst inspringande till gästgiveriet i Smedseröd. Enda spåret efter drängen Husen var blodet i postvagnskärran. Husen hittades illa slagen i Rävåsskogen (mellan Grössby och sköllunga), där rånaren, soldaten Bergin från Spekeröd, vittjat postväskorna. Misshandlade postiljonen, som spelat död, återfanns där överfallet skedde i Huveröds skog. Husen blev velig resten av livet.  En backe på gamla Kungsvägen kallades länge Rövarlia.


Sköldunga / Sköllunga

Bensinstation i Sköllunga vid gamla E6

Klicka till DN 1876-03-27

På Sköldungaraksträckan låg förr en tapp med kiosk. Efter att kommit över nästan en miljon på Handelsbanken i Göteborg tvärnitade Clark Olofsson utanför macken och köpte ett paket ris och en  dunk – inte för att ha bensin i som han sa.

 

 

Kanske var Clark inspirerad av soldaten Bergin som i skogarna gömde buteljer med pengar från postkärrerånet i Huveröds skog 1874. Mackägaren ringde polisen och Olofsson greps med 230 000 kronor i en bag. 700 000 finns kanske kvar norrut längs gamla E6. Så svampplockning efter vägen kan löna sig.

Mest sevärt av Sködungas gravfält är Sköldunga högar öster om bensinstationen. Moränåsen genom landskapet gav fast mark för vägen. För de första odlarna var marken lättare att dyrka än leran. Moränen schaktades upp då inlandsisen tog en paus i smältningen för 14 000 år sedan.

Ta av till höger halvvägs i backen mot Sköldunga dal. Efter några meter syns socknens  hembygdsmuseum. Sevärt även om gamla skolhuset råkar vara stängt. I ryggåsstugan bodde Anders Lund och hans Magdalena med sex barn.

Ömt vårdad av hembygdsföreningen är också vattendrivna kvarnen vid gården ett hundratal meter österut. Framför skolhuset står en hitflyttad halvmilsten.

Stenarna uppsatta efter 1734 års lag ersatte de av trä som kom upp efter mätningarna på 1600-talet. Gamla svenska milen (cirka 10 700 meter) mättes då upp med snören. De behövdes för militärens marscher och för att få bättre koll på skjutstaxorna.

Från skolans knut kan man cykla Kungsvägen över dalen och se flera generationer vägbankar dölja så gott som hela Sköldunga bro. Svalka gärna fötterna nere vid mynningen till den kallmurade stenbalksbron.

 

 

 

 

 

På andra sidan dalen ansluter vägen till gamla E6. Efter ett par hundra meter och vik av till vänster uppför Tönneröds lider. Här visar sig Kungsvägen från sin bästa sida, med stabbestenar längs dikena.

Här börjar torparriket som sträckte sig mot Svenshögen och exercisen på Backamo. Några så tätt att en del kallades Kråkestan-

 

Vissa fick nog extra riksdaler från vandrarlogi och kanske fanns lönnkrogar. Efter liderna, ta av till höger och följ gamla E6.


Huveröd

Kartan hämtad från Vägverket 150 år, Kungsvägen genom Bohuslän.

Vi följer Kungsvägens gamla sträckning mot Svenshögen. För slippa Svenshögenbackarna ändrades sträckningen vid 1800-talets mitt till vad som i stort sett är dagens gamla E6 mot Åsen. En matrast vid järnåldersgravfältet med utsikt mot Hällungen är att rekommendera.

Klicka till DN-arkivet 1871 11 07

Det var i  Huveröds skog bort mot Amdal som knekten Arvid Bergin från Spekeröd rånade postiljonen och Smedserödsdrängen 1851. Överfallet upprepades 1874 då soldaten Alfred Bergin, från Spekeröd även han, slog postiljon  och skjutskarl medvetslösa för att sedan tömma postväskorna. Pengarna stoppades i buteljer där de hittades i skogen. Bergin avslutade med egen hand sitt livstidsstraff på Långholmen.

Pengarna som postkärrorna förde med sig mellan Ucklum och Åsen kunde räcka för att köpa en gård.

 

 

Norska ryttare varje vecka genom socknen för posten Christiania-Köpenhamn . De ersattes av rejält försvarade postvagnar frampå 1700-talet. Även de fraktade pengar och silver från gruvor aktade sig rånarna för angrepp.

Följ vägen mot Svenshögen och fortsätt rakt fram på grusvägen genom Huveröds fyrvägskorsning.

 

 

 

 

Strax före forna soldattorpet Kungsbron: fortsätt cirka 50 meter efter mötesplatsskylten och sedan till vänster cirka 50 meter genom gransnåret. Där finns en stor sten där Karl XIV sägs ha dinerat med sitt entourage. När vet man inte. Det kan ha varit 1814 då han som adopterad kronprins hastade från Göteborg till Uddevalla – för att sedan kuva norrmännen som motsatte sig unionen som Wienkongressen hade fastställt.

Kungens sten

zzzKortegen krävde många bondhästar som for illa då de i fyrspannen piskades till galopp av kuskarna. Det var många officerare som den sommaren som med sina ekipage hade bråttom till krigsskådeplatsen.

Siluettklipp som visar kungliga kortegens intåg till Uddev alla

Indelte soldaten Bernt Storm från Solberga söder om Spekeröd var den siste som stupade i kriget. I Sveriges sista krig över huvud taget.

I idyllen efter Aspliden kan man i sitt inre se kungens ryttare med värjorna bana väg för majestätets kaross.

Efter utförsbacken väljer man att fortsätta vägen norr om Svenshögens före detta sanatorium. Eller ta Kungsvägen till vänster och leda cykeln på den då ökända Svenshögebacken.

 

 

Utför förstärktes bromsarna med en stör genom vagnsekrarna. Uppför fick man lasta om i omgångar eller ta till hjälphästar. Även fint folk fick stiga av och skjuta på. Vandringen belönas med en magnifik utsikt över Hällungen.


Svenshögen

Efter backen dyker torpet Liden (byggt 1840) upp på vänster hand. På Lia, som man säger här, startade Elof Eliasson från Svartehallen 1933 en fotoframkallning, Svensk Fotokonst, i huset. Han och kompanjonen flyttade till Örebro där de expanderade till ett av landets ledande fotoföretag.

 

Se flygfoto 1957.

 

Svenshögen sanatorium för tbc-sjuka byggdes 1912 och var kronikersjukhus tills det stängdes 1988. Var mellan ett par omgångar invandrarmottagning en miljöengagerad alternativby.

Patienterna befann sig i dödens käftar. Många var unga och de uppstod naturligtvis romanser, som man måste smyga med. Läkardisciplinen var hård, på gott och ont. Då sanatoriet var nystartat kastades ett par ut från sjukhuset för för att kvinnan suttit i mannens knä.

Klicka tgill Svd 1913-09-04

En som tuggade snus drabbades av samma öde. Vilket utan vård kunde innebära en dödsdom. Men då ett tjugotal patienter skickades hem för att de spelade kort strejkade ett antal genom att fly från sanatoriet.

 

 

 

 

 

Ucklums församling står för församlingshemmet. Bakom låg den oskiftade byn som på norska tiden kallades Swenshöy eller Svenshhöuff, det vill säga Sven på höjden. Svenshögen har byn hetat sedan 1700-talet.

Vid nästa sanatorieuppfart:  Där ligger byns äldsta hus, en mangårdsbyggnad byggd 1797 av häradsskrivare Joakim Wefvendahl. Därav namnet Wäfvendahlsgården. En ruskig höstkväll hände det sig att Väfvendal gav nattlogi till stackars tunnklädd kvinna. På natten släppte Friska, som hon kallades, in sin fästman och rånade värdparet. Se flygfoto 1957.

I  pensionatet hade bagare David Lundqvist på sin tid café, bageri och i huset intill ett rånbageri. Där bodde som barn den kände rånaren Clark Olofsson. Pappan var brödutkörare. Se flygfoto 1957.

 

Bilden på Svenshögens nybyggda station  är knäppt 1905 – två år innan trafiken kom igång genom tunnlarna väster om Hällungen för att sedan fortsätta längs Bratteforsån till Ljungskile. Det Zettervallritade stationshuset byggdes ståtligt för rälsen hade sträckts till Norge om inte unionen spruckit det året. Tågen brukade stå ett bra tag för att fylla loktanken med vatten.

Järnvägsstationen Svenshögen

Bakom pollarna där hästarna bands syns hagen där Albert Larsson ett par år senare öppnade lanthandel. Alberts och Adelinas son Gunnar tog över och sedan dennes son Lars Åke Larsson fram till stängningen i mitten på 80-talet.


Berg-Liveröd-Kvatroneröd

 

Vägen från Svenshögen och förbi gården Kvatroneröd har med sina sina kurvor och backar ärvt Kungsvägens sträckning.

 

Efter Berg kan man svänga västerut till Ödsmål och Orustfärjan vid Kolhättan.

Förr gick Kungsvägen mellan husen på Liveröd. På gården Lyckan har man hittat en kanonkula. Minne från en strid? Från backkrönet har en kanon bra sikt åt båda hållen. Eller har Backamos beväringar övat? Det är bara ett par kilometer till exercisfältet. Dit letar sig en bygdeväg från Liveröd.

Efter Liveröd följer länsväg 620 Kungsvägen som en kurvig idyll förbi gårdarna i Kvatroneröd. Vid Kvatroneröds norra gärde kan man vika av till höger på Kungsvägen. Helst med en montainbike.

 

Vi låter inte hindra oss av att vägen är backig och bitvis svårtrampad. Den bekvämeväljer i stället asfaltvägen.

 

 

Trampa rakt fram vid torpet Bråten och även vid korsningen mot Stavekullen.

 

 

 

Framme vid Björkebo med skrotbilarna blir Kungsvägens fortsättning svårframkomlig för cyklister. Vi väljer därför gårdens utfart nerför backen till länsvägen och sedan raksträckan norrut förbi Abbe mosse.


Åsen i Grinneröd

Bygget av Åsens gästgiveri dateras till 1660-talet. Man tror att en poststation tidigare delvis fyllde samma funktion. Där kunde bygdens folk snappa nyheter och kunde hästarna dessutom vattnas föll det sig naturligt att på platsen etablera ett gästgiveri. Åsen låg bra till i korsningen mellan Kungsvägen från Ucklum och den mer befarna sträckan från Lilla Edet.

Man red gärna tillsammans med gårdens postbonde och ännu hellre med beväpnade postryttare. För i denna snapphanebygd var man sällan riktigt trygg. Särskilt farlig ansågs Ljungskogsvägen till Ödsmål. I ett ting på Åsens gästgivargård 1680 rannsakades bönder som av kaptenen Olof Lätt under vapenhot tvingats delta i snapphaneröverier.

Gästgiveriet, borta sedan länge, låg vid gården Åsen fram till 1823. Husen på Stora Åsen brann upp 1921.

Vi fortsätter och kan från stenvalvsbron från 1739 se backen där nya gästgiveriet låg. Bygdens ungdomar hängde här. Bron har till och med varit dansbana.

Bron med Åsens lagård i bakgrunden.

Affären, stängd 1961, ligger vid Rikstvåans ökända kurva där många krockade och for in mot gardisterna. Det fick handlarsönerna Andersson att satsa på bilbärgning, känt som Rikstvåans service. Riksvägen, stensatt på 1930-talet som beredskapsarbete, är här sedan 1998 en bevarad museiväg. Några hundra meters cykling på graniten och man är ute på gamla E6 mot Ljungskile.

F. d. Anderssons affär och gamla rikstvåan sett från stenbron.

Gästgiveriet från 1800-talet på lilla Åsen är rivet och på platsen står ett nytt. Fast längs i bygatan kan man leva sig in i miljön. Stället var populärt för konkurrenten i Grohed söder om Uddevalla hade dåligt rykte. Lokalbefolkningen, Backamos knekter inte minst, besökte gärna gästgivaren för att hämta post och få sig en öl.

Enligt gästgivartaxan 1868 kostade en måltid husmanskost 75 öre och en en sup destillerat brännvin 8 öre. En fånge som gevaldigern fraktade fick nöja sig med en halv salt sill för 2 öre.

Lilla Åsens bygata med huset som ersätter gästgiveriet.

Julia Törnsten skötte gästgiveriet ett trettiotal år fram till 1902. Thorson från Lyckorna tog över fram till nedläggningen 1912. I stället öppnade han en handelsbod. Traditionen levde vidare med bensinstationen som bröderna Andersson hade vid E6-avfarten till Backamo och som nu är husvagnscenter.

Klicka till hela kartan från 1658.


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *