Såren efter Drottninggatsattentatet

Veronica Durango

– Jag är helt skakig. Jag hade kunnat dö. Poliserna stod utanför med automatvapen, de säger att de vill att folk ska lämna stan säger Veronica.

Veronica Durango på Twitter. Klicka till bilden där.

Durango är utbränd  efter en bussolycka på Kanarieöarna. Därför dämpar hon stresskänsligheten i Drottninggatsträngseln med lugnande musik.  Som tur var tog hon av sig lurarna vid Centralbadet och hann upptäcka bilen i tid vid 7- Eleven.

– Jag irrar runt där uppe, hela kroppen skakar och jag vet inte var jag ska ta vägen. Då kommer en kvinna och tar in mig på sin frisörsalong. Hon sätter mig i en stol, ger mig ett glas vatten, jag får prata med min bror i telefon och berätta att jag har klarat mig.

– Men så börjar en ny hysteri. Folk börjar skrika om att andra lastbilar runt om i stan är kapade. Polisen börjar utrymma butiker här uppe för att det finns ett bombhot mot Drottninggatan.

 

– Jag börjar gå bort mot Centralen, men då kommer folk springande därifrån och skriker att hotell Radisson är bombhotat. Så jag tänker okej, jag går till Odenplan i stället – då kommer folk springande därifrån och säger att det är skottlossning på Fridhemsplan. Var i helvete ska jag ta vägen?

Till slut springer Veronica in på ett hotell och rakt ner i deras källare.

– Det konstiga är att den här händelsen har löst upp alla traumatiska problem jag har haft det senaste halvåret, efter den där bussolyckan i Palma. Då hade jag ingen kontroll över situationen – jag kunde inte ta mig ur bussen, kunde inte styra eller bromsa, jag bara hoppades att jag skulle överleva.

– På Drottninggatan var det tvärtom jag som ägde kontrollen, det var mina egna handlingar som räddade mig. Att jag tog hörlurarna ur öronen, att jag lyckades komma över det där lejonet.

Det låter kanske märkligt, men jag har aldrig känt mig så här stark i hela mitt liv.
– Det låter kanske märkligt, men jag har aldrig känt mig så här stark i hela mitt liv. Nu har jag lurat döden två gånger under loppet av ett år, fått ännu ett bevis på att jag måste leva livet fullt ut. Jag ska inte hålla tillbaka, inte förneka mig själv. Jag tänker inte vara rädd för någonting längre, jag vägrar.


Niclas Carling

 

Niclas Carling. Klicka till bilden i Dagens Nyhter

Niclas har åkt upp till Stockholm för att gå på en dramakurs. Nu blir det en annan dramatik än han tänkt sig.
– Jag filmar i några sekunder till innan jag instinktivt börjar röra mig ned för gatan, springer efter idioten. Jag ser en överkropp som är avsliten, ett ben, en överkörd hund. Det är så jävla mycket blod.

Det blir för mycket för Niclas:
– Jag sätter mig ner och spyr på gatan tre eller fyra gånger, det är så jävla otäckt allting, jag har två små barn hemma liksom.

Han lyckas ta sig till hotellet Best Western i Drottninggatsbacken, som fortfarande är öppet.
– När jag kommer ner till lobbyn igen visar det sig att ingen får lämna byggnaden. Personalen har börjat duka upp pålägg och grejer, jag sätter mig och äter frukostpannkakor med ett par tungt beväpnade poliser som håller vakt mittemot.


Besarta Gashi

Besarta Gashi. Klicka till bilden I DN

Dagarna efter dådet blev svåra för familjen Besarta Gashi, 31. Dottern Leonida, 9 år, såg en flicka bli överkörd.

– Men hon verkar klara det här bäst av oss. Jag har förstått att flickan överlevde och har sagt det till Leonida. Att flickan inte dog, säger Besarta.

Besartas svägerska som räddade pojken befanns sig också i Bryssels tunnebanan vid sprängningen ett år tidigare. Hon har därför svårt att prata om händelsen i Stockholm.