Vrålen från de fastkedjade männen som brändes inne på holmen ekade över Nybroviken natten till den 17 juni. Män dolda i munkjackor sågs tända på träskjulet. Hättebröder kallades dessa tyska borgare för sina spetsiga huvor. Innan hade de rott över de torterade fångarna från slottet på Stadsholmen till Käpplingeholmen, som Blasieholmen kallades då.

Året var 1389, eller möjligen 1392 för vi känner bara till illdådet från två medeltida skrifter. Om offren var sjuttio till antalet är också osäkert, för drottning Margareta uppbackad av den svenska aristokratin ville gärna svartmåla tyske kungen Albrekt av Mecklenburg som satt inspärrad i Lindholmens slott på Kålland norr om Lidköping.

Drottning Margareta

Året innan hade stormännen i Dalaborg på andra sidan Vänern valt dansk-norska drottning Margareta till regent också för Sverige. Tyska hären besegrades i Åsle utanför Falköping i februari 1389. Albrekt och sonen Erik sattes i järn och fördes till Bohus och sedan till Lindholmen. Hatet mot tyska fogdar och våldsamma knektar spillde över på fridsamma tyskättade handelsmän och hantverkare. Wikipedia. (Klick på bilderna leder till källan).

 

 

Maktspelet efter stora döden.

Magnus Erikssons landslag

Halva Sveriges befolkning dukade under av digerdöden efter 1350. Skatteunderlaget krympte och missnöjet stegrades mot Magnus Eriksson som regerat sedan1336. Visserligen reformerade han lagarna och köpte Skåne dyrt. Ett exklusivt hov med drottning Blanka bidrog till skrala finanser och uppror där även sönerna Erik och Håkon tidvis medverkade. Som norsk kung fängslade Håkon sin far innan de blev sams och bekämpade Valdemar Atterdag i Skåne. I fredstraktaten ingick giftermål med dottern Margareta, dansk drottning 1387 och året efter som änka också regent i Norge.

 

 

Med svenska kronan 1389 var Margareta, av Albrekt döpt till kung byxlös, den genom tiderna mäktigaste kvinnan i norden. Möjligen i konkurrens med Heliga Birgitta, vars dotter Märta Ulfsdotter med stränghet hade uppfostrat Margareta i Västergötland.

Magnus Eriksson

Magnus ”kung smek” var ingen riktig karl i Heliga Birgittas uppenbarelser. Kanske bidrog detta till att kungen och sonen Håkon Magnusson sparkades från tronen 1363. Där placerade de i stället Magnus systerson Albrekt av Mecklenburg. Kanske för att närma sig den tidens EU, Hansan. En dundertabbe visade sig, för Albrekt regerade självsvåldigt ock satte tyskar på viktiga poster. Hansan infiltrerade flera städer, inte minst Stockholm som var stapelstad för kusten norrut. Halva rådet befolkades av tyskar och deras knektar höll landet i schack.

 

Tills som sagt 1389. Fast garnisonen säkrade det tyska herraväldet i Stockholm. Staden var isolerad och fick sin försörjning med båtar från Tyskland. Margareta och hennes folk hotade tyska handeln från Stockholm och därmed den mäktiga Hansan.

 

Svårstyrd anarki.

Landet kastade av sig det tyska oket– utom för Stockholm som hölls i ett fast grepp av Hansan och de inflyttade tyskarna, trots att de bara antas ha utgjort en tredjedel av stadens cirka 5000 invånare. De flesta bodde innanför murarna i Stadsholmen, som vi kallar Gamla Stan.

Vitalliebröderna, sjörövarna som undsatte Stockholm

Vitaliebröderna var sjörövare som härjade på Östersjön och landade sin last, viktualier, i både Lubeck och Stockholm. De var fruktade i Stockholms gränder för superi, slagsmål och våldtäkter.

 

 

Som om det inte räckte med de 170 tyska stokholmsungdomar, som klädda i kåpor med spetsiga hättor, framförallt terroriserade den inhemska befolkningen. Frågan är om garnisonen med 100 soldater ledda av fyra tyska hövitsmän försökte stävja buset. De höll till i kastellet med tillhörande borg – på samma plats som vårt kungliga slott. Ordningen sköttes annars av stadens två borgmästare och åtta rådsherrar, där hälften var tyskar.

Käpplingen var vid denna tid en kal holme där fiskare från skärgården och Åland hade sina bodar. Nybroviken löpte upp mot dagens Stureplan och kallades Ladugårdlandssviken, där namnet kommer från kungsgårdarna på vår tids Östermalm. Hamngatans sidogata Näckströmsgatan är namnet efter Näckströmmen som skilde holmen från fastlandet. Mer om gamla Stockholm.

 

 

 

Blodiga veckan.

Veckan före massmordet hör till de mer dramatiska i Stockholms historia.. 5 juni fängslas de två rådsmedlemmarna Peter Ålänning ock Albrekt Karlsson. Den välbärgade handelsmannen Peder Ålänning hade tillsammans med sina tyska rådskollegor utan resultat förhandlat med Margaretas makthavare i Södertälje. Peders kompromissvilja misshagade tyskarna som såg till att han fångades in på hemresan och sattes i häkte tillsammans med hustrun. Svenske borgmästaren Berthold Brun protesterade mot den olagliga arresteringen och slogs blodig innan han burades också in.

Även om tyskarna kontrollerade polis och militär var de skräckslagna för ett svenskt uppror. Båda lägren beväpnade sig och ungdomsgäng härjade i gränderna. Bemärkta svenskättade stockholmare samlades i St Olofs Gillestuga för att sedan kräva frigivning av tyskarna i rådhuset.

St Gertruds gillestuga. Återuppbyggd på Stockholmsutställningen 1897.

Lördagen den 6 juni stämde ett trettiotal svenskar respektive tyskar möte, oklart om det var i Rådhuset eller i St Gertruds Gille (föregångare till Tyska kyrkan).

 

 

 

Handelsmännen ville ha lugn och ordning men förlikningen höll inte länge. På söndagskvällen opponerade hättebröderna mot stadens ledning och harneskklädda intog de rådhuset.

Modell av slottet. Foto Kungl. Hovstallarna

Ledda av tysken Alf Greverode greps de svenska rådsherrarna och som man tror ett hundratal andra prominenta stockholmare. De torterade med eksågar, ”dömdes” för förräderi och stängdes in på slottet. Såvida de inte brändes upp direkt av den tyska pöbeln.

 

 

Hövitsmannen fick del av fångarnas förmögenheter innan de på torsdagen överlämnades till hättebröderna och roddes över till Käpplingholmen. Efter att i bikt ha bedyrat sin oskuld kedjades de i en lada som bröderna tände på.

Åter till unionen, fram till Gustav Vasa. Enligt fredsavtalet på Lindholmen 1395 mellan Margareta och Albrekt (nu frigiven till Mecklenburg) överlämnades Stockholm till Hansan. 1398 såg drottningen till att staden åter blev en del av svenska riket, eller snarare till Kalmarunionen (fram till Gustav Vasas uppror 1523).

Böcker om Käpplingemorden: