Öppet brev till infrastrukturministern: IT finns redan, satsa hellre på det mänskliga

Hej Åsa Torstensson

I veckan släppte du rapporten rapporten IT för en grönare förvaltning . Jag öppnade den med stora förväntningar eftersom du skrev “Vi måste samtidigt agera långsiktigt och investera i lösningar som verkligen ersätter processer såsom resor och fysiska möten för att på lite längre sikt kunna göra de riktigt stora vinsterna.” Så sant som det var sagt. Äntligen någon i regeringen som tänker strategiskt. Men så läste jag rapporten. Illusionen sprack. Regeringens initiativ verkar rätt tannalösa. Var finns visionen?


Knappast ditt fel för IT i förvaltningen sköts av Mats Odell på finansen, lika lamt som denna förra regeringen. “Regeringens styrning av myndigheternas arbete med att införa elektronisk förvaltning har varit otydlig” skrev Riksrevisionen 2004. Rådgivare som sagt ett sanningens ord om regeringarnas IT-politik har fått snöret och ersatts av andra. Så gick det för IT-kommissionen och Statskontorets 24-timmarsmyndighet. Och under nya regeringen Verket för förvaltningsutveckling som i fjol ersattes av E-delegationen, där ett antal generaldirektörer förväntas viska i örat på Mats Odell.

Skrota den nämnda rapporten om Grön IT. Planka sedan den norska motsvarigheten IKT og klimagassutslipp från Fornyings-og administrasjonsdepartementet och räkna om siffrorna till svenska förhållanden. Där finns tydliga mål och skärpt analys av möjligheter och barriärer för fjernsamarbeid. Norge har ett departement som greppar över hela förnyelseprocessen; inte som vårt svårstyrda IT-pastorat där du ska samsas med Carlgren, Odell och ho vet.

Som du själv skriver är det inte det tekniska som är problemet. Det finns videouppkopplade datorer på vart och vartannat skrivbord. Men just ingen lär oss använda denna teknik smartare, till exempel för jobb, sammanträden och kunskapshämtning på distans.. Och just ingen som tvingar cheferna att låta oss jobba hemifrån. Sådant hantverk lär man sig inte i en handvändning. Det är ju därför jag lär ut ett och annat på denna webb lär ut kunskapsspridning pp distans.

Fråga Maud om hur Hushållningssällskapen stimulerade jordbrukarna under tidigt 1800-tal så att de efter kort tid kunde producera fyra gånger mer spannmål och potatis. Då var det jordbrukare, idag ordbrukare som behöver lära sig nya metoder. Och i stället för stålplog och täckdiken gäller det att hantera hårdvaror och bredband. Det var så Sverige lyfte sig ur fattigdomen och nu behövs en liknande kraftsamling. Se till att vi får distanshushållningssällskap så att vi “på lite längre sikt kunna göra de riktigt stora vinsterna.”

Har du läst John Steinbecks Möss och människor? Två drängar, smarte George och efterblivne Lennie, vandrar från gård till gård i depressionens USA, lierade i en dröm om en egen gård. Eller var sin dröm, om ett bättre liv för George och en annan för Lennie som vill krama möss och annat mjukt. Det finns gott om Lennies på våra kontor som vill krama mössen på skrivborden. Men förbaskat ont om sådana som Georg. Och ännu mer ont om visioner, oavsett om vi är en George eller en Lennie.

Men kanske döljer sig en vision bakom dina ord “om på lite längre sikt kunna göra de riktigt stora vinsterna.” Infrastruktur handlar inte bara om trafik och energi utan också IT, vilket är lätt att glömma som du själv säger. Men begreppet inbegriper också bebyggelse och fungerande samhällsinstitutioner med lagar och förordningar. Allt enligt ordboksdefinitionen. Det vill säga bakomliggande struktur på lång sikt. Följaktligen vad en infrastrukturminister bör ägna sig åt, med kreativitet och fantasi.

Antar att du just nu har semester på gården i Skee utanför Strömstad. Vänd blicken mot väster där norrbaggarna köper upp praktiskt taget varenda ledig kåk längs kustremsan, från två miljon och uppåt om det finns havsutsikt. Billigt tycker dom, för närmre Oslo är priset det dubbla. Dit är det bara halvannan timma på motorvägen. Om man behöver åka dit för det går utmärkt att jobba på distans från en skärgårdsvik.

De smarta flyr oset i storstan när de inser att stora städer kvävs av sin tillväxt – inte minst orsakat av kostnadsgaloppen för kringfarter och annan infrastruktur. Allra värst för unga unga högbelånade husägare när räntan stiger. Dras den sprinten ur kan ekonomin kollapsa på samma sätt som i Kalifornien. Vad som händer när havsnivån stiger en halv meter törs vi inte tänka på.

Vänd sedan näsan österut mot Dalsland. En vanlig 140 kvm villa som i Strömstad kostar två miljoner får du i Dals Ed för hälften. Och i övriga kommuner på Dal, längre från Norge, för trekvarts miljon eller mindre. Dalsland sussar nämligen i en törnrosasömn, i absoluta botten i Veckans Affärers kommunrankig.

Glesbygdsstaden Arkadia. Åsa, gå ut på gårdsplanen och skrik: här skall den nya glesbygdsstaden Arkadia ligga, med små byar insprängda i kulturlandskapet. Den ska sträcka sig i ett band från Skee, över Bullaren och Dals Ed. Vidare förbi Bengtsfors och upp mot Årjäng. På bekvämt avstånd för norrmännen men också lockande för svenskar. Och för tyskar och holländare som redan rotar sig i värmländska torp. Ryan Air och Norwegian lågprisflyger från Rygge i Moss och dit är det bara halvannan timme från Arkadiastråket. Fast det mest avgörande är att de flesta kan ju jobba på distans numera, bara någon lär upp dom. Och framför allt lockar den fantastiska naturen med alla sjöar.

Anställ sedan Melleruds stadsarkitekt Charles Hörnstein som borgmästare i Arkadia, för han vet vad folk vill ha. Visserligen dömdes han för Sveriges största svartbygge i Sunnanå, men sjöbodarna runt miljonen gick åt som smör. Glöm centralortstänket och satsa på friggebyar, där max ett tiotal nya hus smälts in i gårdsbebyggelsen. Stycka gärna upp gården i ett par hektar för var och en så köparna kan skatteplanera lika fiffigt som Göran Persson på Torp. Hästarna får bete och egen odling känns tryggt när livsmedelslogistiken klappar ihop vid nästa oljechock. När man gräver ner bredbandsfiber till husknuten kan samtidigt lägga ner elkabel för vindsnurran och biogasrör till gemensamma röttanken.

Sprid sedan längs skogsbilvägarna nyfäbodar med bredbandsantenner i flaggstången, helst nära vatten. Miljöpartisterna skriker högt när din regering skrotar strandskyddslagen men beskatta då exploateringen. Använd de pengarna för att expropriera villor 300 meter från stranden i Danderyd och Täby och anlägg i stället strövområden. Hellre natur där människor lever än strandskydd där just ingen strövar.
Byråkrater som sitter fast i gammalt stadsbyggtänk kommer att sätta sig på hasorna. Se då till att utlokalisera länsstyrelsen till Bengtsfors och miljödepartementet i Dals Ed. Enligt Boverkets förre generaldirektör är sådan utlokalisering rena bingon. När gamla personalen vägra flytta får man in unga friska förmågor med nytt tänkande.

Den som säljer sin kåk i storstan, upptäcker snabbt att flyttskatten (dvs reaskatt+stämpelavgift) snyter en fjärdedel av vinsten. Får du Borg att slopa denna inflationsluftsskatt (och dessutom skatteorättvisor för den som jobbar hemma, samt annat byråkratiskt otyg) kommer folk att flytta till Arkadia, en masse. Satsa då på kommunikationerna, till exempel en lättbana med förarlösa kabiner på gamla banvallen mellan Bengtsfors och Årjäng. Och häng upp ledning för trådbussarna när du bygger om vägen mellan Bengtsfors och Strömstad. ( karta )

Si, det är vad jag kallar infrastruktur.

Med varm hälsning

Ingemar Lindmark

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *