Stockholms vetenskapare i århundraden fixstjärnor för kemins atomslöjd
Vart fjärde av de 92 kända grundämnena på jorden är upptäckta av en svensk. Några från gruvor i Stockholms närhet. Ytterby gruva nära Vaxholm har bidragit med tre: yttrium, holmium och tulium. Det första döpt efter Ytterby. De två andra fick sina namn från Stockholm och Thule, det vill säga norden.
Här hyllas Carl Wilhelm Scheele, Jöns Jacob Bruzelius och Lise Meitner.
Vår förste store kemist, apotekaren Carl Wilhelm Scheele, förstod sig inte på grundämnen. Men han tog fram substanser som andra sedan skulle kalla klor, molybden, volfram och barium. Fosfor och syre finns också på meritlistan. Samtida svenskar fann metallerna mangan, kobolt och nickel. Tack vare de svenska bergens rikedom på mineraler.
Om vår Carl von Linné vetenskapligt var 1700-talets fixstjärna ute i världen, så var Jons Jacob Berzelius 1800-talets. Den moderna kemins fader upptäckte grundämnen som cerium, selen, kisel och torium. Symbolspråket, t ex O för syre, är hans verk. Han systematiserade atomvikterna i en tabell. (Atommassan som man säger numera är ett snittvärde för ett grundämne, isotoperna inräknade).
.Lise Meitner ”atombombens moder”
Lise Meitner 1900-talets fixstjärna inom vetenskapen? Internationellt ja. Men knappast här, trots att hon levde i Sverige längre än i något annat land..
Kungälvborna lägger knappast märke till det tysktalande paret, som denna julafton 1938 lämnar systrarna Anderssons pensionat och efter torget fortsätter uppför Östra gatan. Det intensiva samtalet hindrar dem att se den snötäckta träshusidyllen och fästningen på andra sidan vattnet.
Hon är en spenslig dam runt 60, den världsberömda fysikern Lise Meitner, som några månader tidigare flytt från Hitlers judeförföljelse. Nu har hon rest ner från sin enkla studiekammare på Otto Siegbahns institut för att hälsa på sin gamla vän Eva von Bahr Bergius och där äta julmiddag. Den unge mannen är kärnfysikern Otto Robert Frisch, som rest upp från Niels Bohrs institut i Köpenhamn för att få träffa sin moster.
Efter lutfisken fortsätter de vandringen uppför Fontinskogens sluttning. Han på lånade skivor. Hon brydd av ett brev hon just fått från professor Otto Hahn, hennes närmste forskarkollega på Dahleminsitutet söder om Berlin. Neutronbeskjutningen av uran hade avsöndrat barium, inte som väntat radium och tyngre grundämnen. Hade Lise ett svar på gåtan?
Se Hedvig Hedqvist tala om sin Meitnerbok Kärlek och kärnfysik.
Julnatten då två visa judar får en uppenbarelse
Det var då , vid en nerfallen trädstam, som Lise Meitner får sin uppenbarelse. Tänkte de som judar på julnattens tre vise män? Snarare på Jacob Berzelius tabell med atomvikterna som hon kunde utantill. Neutronerna minskade ytspänningen och urankärnan formade sig som en vattendroppe och delade sig – och avsöndrade barium!
Lise satte sig på trädstammen där hon på en papperslapp med hjälp av relativitetsekvationen från sin gode vän, Albert Einstein, snabbt räknade ut vilken enorm energimängd som frigjordes.
Otto Robert tog med nyheten till Niels Bohr i Köpenhamn, som utropade ”vilka idioter vi har varit”. Strax efter tog Bohr amerikabåten från Göteborg. En dansk kände till fission från botaniken och den analogin gav atomklyvningen ett namn.
Upptäckten publicerades och Meitners judiska kollegor som flytt till USA uppmärksammades. Albert Einstein skrev brev till president Roosevelt, som sjösatte världens största forskningsprojekt, döpt till Manhattan.
Meitner saknade labbresurser på Otto Sighbahns institut ute i Frescati (Det hette då Vetenskapsakademiens forskningsinstitut för experimentell fysik, granne med Naturhistoriska Riksmuseet).
Meitner forskade teoretiskt, förmodligen också i sitt enkla rum på Årsta damhotell, beläget i på Smålandsgatan 20. Där fick hon av judiska immigranter veta att tyskarna förbjudit export av uran från Tjeckoslovakien, ett faktum som hon brevledes uppmärksammade kollegor i USA.
Tre möten
Jakten på atombomben blev med tiden en mardröm för Meitner och andra forskare. I dramat Copenhagen har Michael Frayn skapat ett fiktivt möte mellan Niels Bohr och Hitlers handgångne atomforskare Werner Heisenberg.
Jacob Berzelius står staty i Berzelipark inte långt från östermalmsbostaden på Nybrogatan 9. 4 minuters promenad till damhotellet på Smålandsgatan där Lise Meitner först bodde. Eller 20 minuter från korsningen Bragevägen / Odengatan dit hon senare flyttade.
Vad hade hänt om vetenskapens två stora giganter hade gjort en tidsresa och mötts på Birger Jarlsgatan? Eller på Karolinska institutet där Berzelius verkade. De hade nog fördjupat sig i Berzelius atomviktstabell och hennes upptäckt av flyktiga grundämnet meitnerium.
Frågade Berzelius Lise varför hon, en av världens främste fysiker, inte fick Nobelpriset? Knappast, hon belönades med internationella priser så att det räckte. Och efter Hiroshima fick hon äta middag med president Truman. Fast epitetet ”atombombens moder” gillade hon inte, för i grunden var hon pacifist.
När Lise och Jöns Jacob blev riktigt goda vänner hade de kanske samarbetat. Berzelius var ju kemist, som Lises exkollega Otto Hahn. Lise hade ju läst Berzelius avhandling om galvanismen och andra skrifter. Han var ju pionjär med elektrokemiska teorin som förde vetenskapen framåt. Men Jöns Jacob hade nog avböjt för han var krasslig och arbetade helst ensam. Dessutom hade han fullt upp som sekreterare i Kungliga Vetenskapsakademien.
Äntligen hedrad
Internationellt är Meitner hågkommen med ett antal böcker och filmer. Hon står staty utanför Humboldtuniversitet i Berlin, staden som jagade iväg henne. Mittemot Bebelplatz där nazisterna brände 20 000 böcker.
Här hamnade hon i skymundan, trots att den akademiska skamsenheten egentligen är obefogad. Sverige var enda landet som ville ta emot henne. Hon levde här längre än i något annat land. Tage Erlander såg till att hon fick livstidspension. Hon valdes in i Kungliga Vetenskapsakademin. Som pionjär i svenska atomforskningen deltog hon i konstruktionen av KTH-reaktorn på Drottning Kristinas väg.
/ Av Ingemar Lindmark