Släktband som knöt samman båtbyggarna i Kungsviken

På kökshyllan finns två hyvlar, den större kallad rubank. Bredvid hänger en tving, också den i trä. De och andra verktyg från ett arvsskifte fanns i boden tillsammans med en fottrampad svarv hos min farfar Justinus Larsson i Smedby i Orustsocknen Tegneby.

Har verktygen en historia? I bouppteckningen 1896 efter Justinus far Lars Olsson finns upptecknat: hyvelbänk, 6 sågar 6 hövlar, navrar (grova borrar med skaft) och en fottrampad svarvstol med tillbehör. Dessutom en långsåg för planksågning. Se bouppteckningen.

Innan Lars Olsson köpte Smedby 1865 byggde han tillsammans med brodern Sven båtar i Kungsviken. Med lite fantasi för året 1860 kan vi se de två bröderna jobba med yxorna på gårdarnas allmänning väster om viken (ungefär där Hallbergsvarvet låg). Under bar himmel, ofta i ur och skur för sommartid hade de fullt upp med gårdsbruket i Kungsviken.

Lars Olsson född 1824 Kungsviken, död 1896 Smedby Tegneby

Sven Olsson 1827-1899 Kungsviken

 


 

1860-talet då allt fler bönder blev båtbyggare

Det är början på Kungsvikens storhetstid. Fiskarna behöver sjödugligare sjöbåtar än de klumpiga bankskutorna för storbackefisket på Nordsjön. Fisket utvecklas och frampå sjuttiotalet kommer sillen i mängd. Då behövs båtar för både fångst och fraktfart.

Strax intill på samplan snickrar Sven Olsson svågrar Olle och Martin Johansson på sina båtar. Även de i sina bästa år, runt trettio, och relativt välbärgade. Syskonen Johanssons pappa Johannes Andersson var vid sidan av båtbygget handlare och ägde ens stor del av Kungsviken. Den tredje som bygger på samma plats är Johan Rutger Andersson. Han och Lars Olssons svärmor Inger Andersdotter är syskon. Deras far var båtbyggaren Anders Andersson den äldre som levde 1752-1812 i Västra Brattås.

Martin Johansson framför huset han byggde 1877. Dottern Sofia med hästen Dixie.

Virkesupplaget ligger längst in i den grunda viken. Ungar och andra mindre förfarna sågar stockar upplagda på ett par bockar. Helst dras långsågen uppifrån. Undertill är det lättare men då får man sågspån i ögonen.

Närmast sjön basas planken över öppen koleld så att de får rätt form. Kanske ångas de i en bastrumma, som ett slags bastu för att mjuka virket. Röken från smedjorna sticker i näsan uppe vid gårdarna. På logar och källarvindar tillverkas ekor och jullar. Färska i yrket börjar ofta med sådana farkoster innan de går över till däckbåter och garnbåtar. De skickliga kröner karriären med sjöbåtar och galeaser.

Klicka till större format i pdf. Förstora med Ctrl +

Efter arvskiften delas gårdarna så att de knappt räcker för familjens försörjning, särskilt för den som skaffat 5-10 ungar. Folkmängden ökar och arbetskraften är billig. Den som inte ärvt eller lyckats gifta sig till en gård får bli torpare eller tjäna som dräng eller piga.

Att bygga med planken om lott, klinkbygge kallat, har man gjort här sedan vikingatiden. Vissa tror att kung Håkon Håkonsson höll till här vid 1200-talets mitt och då beställde båtar.  Ovisst om hans paradskepp Krossuden byggdes vid Ramshult nära Nösund eller Ramholmen mellan Skaftö och Orust. (I Heimskringla Ravsholt).

Kung Håkan anlade Dragsmarks kloster. Kanske var Kungsviken  en tullstationså så att trafiken på Kalvöfjorden kunde bevakas från två håll? Några tror att det var sillperiod som kunde ge kungen intäkter. Lärde sig Orustbönderna av de sjöfarande munkarna, som var duktiga båtbyggare?  Hur som helst hette orten Kongsvikinne 1424 och Kongsvig på 1600-talet.

Ritningar behövdes inte för klinkbygge. Men det krävs erfarenhet och bra ögonmått för att forma skrovet – vilket gjorde”hudarna” i Kungsviken berömda. Sedan sätts spanten vilket kräver handlag med yxan. Andra är duktiga smeder. Drivarna är specialister som med drevjärn och klubba tätar båten med fiber från gammal hamptross. Samarbete krävs och då är släkten en tillgång. Banker finns inte och då får reverser från anförvanter ge startkapital. Fast så mycket kapital behövdes inte. Farkosterna byggs på stranden med enkla verktyg.

Västra Brattås marker sträcker sig ner till viken på andra sidan sockengränsen. Där byggs båtar av bonden Anton Larsson, halvbror till Anna Helena Larsdotter. Hon står som piga i kyrkboken då Lars Olsson gifte sig med henne 1846, samma år som hans far Olof Jakobsson dör. Lars var då 22 och lillebror Sven nitton.  Ett par år senare  äktar Sven Inger Johannesdotter, barn till lanthandlaren Johannes Andersson i Kungsviken.

Halvsyskonen Anna Lena och Anton Larsson är  barn till båtbyggaren Lars Andersson i Västra Brattås i Röra socken. Båtbyggaren Johan Rutger Andersson, som delar Kungsvikens gemensamma samplan för båtbygge, är kusin till Anna Lena Larsdotter. Som i sin tur är min farfars mor.

Vykort västra Kungsviken 1953

Många munnar ska mättas detta år 1860. Tre barn hos Lars och Anna Helena i Kungsviken. Fyra hos bror Sven och Inger i Kroken. Hur barnen tidigt går i lära hos pappaprnar kan man gissa sig till. Kanske så här:  Lars Olssons tioårige son Oskar snickrar så smått, som att tälja plugg. Karl Johan är bara sex och får veva slipstenen då verktygen ska vässas. (På äldre dar har J Karl Johan, eller Janne, som han också kallas, snickeri nära Tegneby kyrka. Fast då har han gått i en helt annan snickarlära). Även Svens son Johan Anton gör sina första lärospån  fast han bara är sju.


 

Skppsbyggmästaren Olof Jaobsson

Kroken är första gården man kommer till efter avtaget från Morlandavägen mot Kungsviken. På den gården bor 1860 Sven Olsson med sin Inger Johansdotter, även hon i trettioårsåldern. Lars äger andra halvan av den gård som delades efter fadern Olof Jakobsson. Som han i sin tur förvärvade från syskon och arv 1806. Se faktasamling. Den gränsar till Vrångevatten ägd av Olofs bror Anders och hans son Janne, som blivit väderkvarnsbyggare på Skaftö.

Så mycket skog fanns inte kvar i Kungsviken. Men Kroken låg väl till med en en väg till Vrångevatten och skogarna vid Rödsvattnet långt in på Orust. Att frakta tungt virke med häst och släde var ett slitgöra. (Något som jag själv erfarit då Brattås båtbyggare på 1950-talet högg långa ekstockar för köl och stävar).

Lars och Sven kunde med sina fem syskon år 1846 dela på ett rejält arv efter pappa Olof Jakobsson, som var båtbyggarpionjär i Kungsviken. På Morlanda kyrkogård äldsta gravsten tituleras han skeppsbyggmästare.

Olof Jakobsson: Släktdata  Geni  Morlanda familjeregister

Trots stagnationen efter sillperiodens slut 1808  behövdes båtar för bondesjöfarten. Först för egna produkter och framförallt efter 1832 då städernas monopol upphörde.

 

 

 

 

 

Vänertrafiken tog fart sedan Trollhätteslussarna öppnats 1800. Skutorna gick på Norge, Danmark och så småningom till hamnar runt Östersjön och Nordsjön.  Skepparepoken tog sin början på Skaftö, där fraktskutor ersatte fiskebåtarna. Olof Jakobssons syster Britta gifte med skepparen Jon Andersson och flyttade från Kungsviken till Fiskebäckskil och sedan till Källviken.

 

Galeasan Agda byggd 1809 i Kungsviken

Behöll Olof parter i de båtar han byggde? Bouppteckningen från 1846 redovisas andelar i tre skonerter, en galeas och ett par slupar. Tjörbon Torbernt Berntsson på Björholmen är skyldig 200 kronor som rest på en båt. I Klövedals kyrkbok står han som salteriägare.

Frågan om de större båtarna var klinkbyggda. Olof kunde nog inte från ritning bygga som kravell, med planken kant mot kant utanpå spantskelettet.

Rörelsen tycks ha gått bra trots att Kungsvikens båtbyggarepok ännu var i sin linda. Utöver det egna jordbruket i Kungsviken och Fläskum arrenderade han ut gårdarna Åker i Tegneby och Västra Bua nära Ellös. Där och på Bråten i Kungsviken fanns torpare skyldiga torpskatt. I det lilla en bankir med ett trettiotal utestående reverser då han dog. De flesta låntagarna var från Orust men också från Malmön och Graverne (Kungshamn),

Bouppteckningen visar verktygen han använde. Smidesverktyg fanns både i Kungsviken och gården Fläskum i Tegneby som hustrun fört i boet. Järnsbeslagen för en väderkvarn delade han nog med brorsonen Janne Andersson på Skaftö. Långsågen användes för att såga planken. Bollhakar är båtshakar. Navrar=grava borr med skaft.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Olle Jakobssons varvskarriär tycks ha börjat som hemmason på Vrångevatten. 1806. Samma år som han köpte gården i Kungsviken, redovisas i pappa Jakob Hanssons bouppteckning 2 boghållare med järnankare och beslag. Dessutom en timmermanslåda med verktyg, långsåg, stingesåg, 2 bogdesågar, borr hammare och tång. Verktyg användbara i jordbruket men mycket talar för båtbygge.

Vrångevatten

I bouppteckningen finns upptaget inköpta gården Wrångevatten och den av hustrun Maria Svensdotter ärvda 1/6 skattehemmanet Kungsviken.  Mangårdshuset i Vrångevatten finns kvar, nästan i samma skick som 1806.

Vi återvänder till 1860 och Johannes Andersson gård (ungefär där Malö Yachts ligger). Gårn kallad för Johannes är välbeställd som lanthandlare när sådan handel blev tillåten runt 1850.  Efter 1844 äger han en stor del av Kungsviken. Han hinner med en del båtbygge fast nu på sin ålders höst har sönerna tagit över. Då han  1869 låg för döden frågade Morlandaprästen “Vad är det värsta Johannes gjort?”. Efter fundering kom svaret “Jo det va nock den gången je lå unner en båd å böra me en slö naver”.

Inget dåligt gifte för Olof Jacobssons son Sven då denne 1849 gifte sig med Johannes dotter Inger. Och då fick ortens driftigast båtbyggare som svågrar, Olof och Martin Johansson. Olof som 1860 trots sina trettio ännu var ungkarl tog över gården och fick heta Boon i Konsviga. Martin är nygift med Inga Maja Andreasdotter från Röra socken. Som Kongsvigen gör sig Martin känd som skicklig båtbyggare och smed.

Klicka till källan: Lantmäteriets topografiska karta


Skeppsbyggmästarens avkomma

Lars Olsson och Anna Helena Larsdotter köpte gården Smedby i Tegneby 1865. Sonen Oskar Ludvig Maximilian var då femton och tog ett tiotal år senare över gården i Kungsviken sedan han gift sig med Anna Matilda Isaksdotter från Torsby i Tegneby. Äldste sonen Olof August Larsson överst till höger. De övriga är antagligen hans syskon. Olof August och hans tre bröder kallade sig Oskarsson då de emigrerade till Amerika. Olof flyttade till en ort nära Boston där han 1911 gifte sig med skånskan Matilda Serafia Svensdotter.

Deras dotter Lily Elvera Larsson blev fru Kirchner och levde norr om staden Albany i staten New York. Samma indiantrakt som Annika och Rolf Jansen från Marstrand slog sig ner i 1630. Sett till dagens gränser blev de Sveriges första nybyggare i USA. Lily Elveras dotter Barbara Fenimore var gift med en ättling till James Fenimore Cooper, som utifrån denna region skrev Den siste Mohikanen.

Oska Ludvig Maximilian och Matilda Larsson . Sonen Olle August överst till höger. Bild från Barbara Fenimores arkiv.

I slutet på 1800-talet byggde Sven Olsson ett nytt hus i Kroken. I granngården Kungsberget byggde Anders Mattsson ett präktigt bohuslänskt dubbelhus 1897. Olle Mattsson, son till Kongsvigen Martin Johansson, ville inte vara sämre och har nya huset i Kungsviken klart 1900.  Även jordbruket hade bra konjunktur. Justinus Larsson i Smedby byggde ett mangårdshus 1900 sedan han tagit över gården efter pappa Lars Olssons död 1896.

Huset Sven Olsson byggde i Kroken. Detta och flera andra foton är hämtade från boken Kungsviken, Båtbyggarort på Orust utgiven av Föreningen allmogebåtar 1982. Ett klick på bilden leder tips var boken kan lånas.


Boon och Kongsvigen

Boon i Kongsviga, Olof Johansson

Mest framgångsrik är Boon Olof Johansson.  Utan egentliga skolkunskaper lär han sig göra ritningar och bygga sjöbåtar i kravell. Visserligen i hård konkurrens med Anders Johansson, Bräcken kallad. Han bygger med samma teknik i Kihlen, som är en klåva i berget väster om viken. Att bygga på ritning sprider sig och 1876 står 12 stora båtar under byggnad i Kungsviken. Olofs varv växer. Han och Johanna Kristina får råd att hålla sig flera drängar och pigor hemma på Gårn.

 

 

 

 

Först vid 35 stadgar sig “Boon” Olof Johansson och gifter sig med pigan, Johanna Kristina Andreasdotter. Hon är änka från Röra och har med sig i boet sonen Johan Abrahamsson som också blir båtbyggare. Med henne är det ordning och reda. Varvet växer och de får i Gårn råd med ett antal drängar och pigor.

 


Kvinnorna

Lars Olsson, Kungsviken och Smedby Tegneby

Olof Jakobssons son Lars Olsson lämnar båtbyggeriet då han med familjen flyttar till Smedby i Tegneby 1865. Tidigare ägaren tvingades sälja eftersom han kommit på obestånd. Orsaken var att han gömt lånade pengar i en järnkamin som hustrun tände i då det kom gäster.

Lars Olsson dör 1896. Bouppteckningen undertecknas inte av dottern Anna Kristina utan av maken Simon Abrahamsson Tavlebord Tegneby. Då kvinnor gifte sig blev mannen förmyndare i rättsliga ting. Som gifta blev de myndiga först 1921. Vilket inte hindrade att husfruar i Kungsviken hade åtskilligt att säga till om dör det fanns mycket att bestyra.

I Olof Jakobssons bouppteckning 1846 redovisas sex kor, en oxe, små stutar, två tjurar, fem kvigor och fyra grisar. Kreaturen var kvinnornas ansvar. Fast hästarna, som fick bästa fodret, sköttes oftast av männen. Enda åkekärran på Kungsviken var trasig 1846.-Ville mans slippa gå fick man segla med båten eller ta någon av de tre hästarna. Antingen rida eller om vintern en av de två kappslädarna. I förteckningen finns två ridsadlar, den ena kvinnosadel. Behövdes nog för det är en dryg mil från Kungsviken till familjens andra gård Fläskum mitt på Orust.

I bouppteckningen redovisas skuld till arbetskarlar men inget tyder på att det fanns pigor. Kanske satt hustrun Kristina och döttrarna Johanna Kristina och Anna vid de tre spinnrockarna och två vävstolarna. Ullen kommer från tiotalet får. Linet bereds i fem linbråkar innan det kan vävas. 80 alnar lintyg väntar på sömnad. Utöver bolstrar och putor listas tio lakan och fem borddukar. Gardiner för fönster och sängar finns också.

 

Akvarell Nils Larsson 1908

Målning Geskel Salomon 1857

Kristinas svärmor Maria Svensdotter hade vävstuga ovanpå den murade källaren i Vrångevatten. I bouppteckningen 1804 efter maken Jakob Hansson Åberg anges en vävstol med ett antal vävskedar. Tre spinnrockar ger garn från de fjorton fåren. Åbergfamiljen räknade sig till bättre folk om än inte i nivå med välborna Bildts på Morlanda säteri.

Maria höll sig med ett femtontal klänningar, vara en svart i sammet. Dessutom tre förkläden i flanell. Tre mössor var av silke trots att sådant tidigare var förbjudet för gement folk. Den förordningen 1765 var lika ineffektiv som förbudet att dricka kaffe. Jakob och de två sönerna hade nog fullt upp med annat så det var säkert Maria och dottern Brita som fick sköta de sju korna och fem kvigorna. Kanske också de tre hästarna.

Anna Helena Larsdotter

Lars Olssons Anna Helena Larsdotter ansågs  resolut, för att inte säga hård mot sina närmaste. Uppgiften att hon var försupen kan vara illvilligt förtal. Med tanke på att hon uppnådde höga ålderna 83 år i Smedby. Missbruket påstods ha börjat med att  hon delade upp kannor med inköpt sprit  till grannarna i Brattås. Eller om det var i Kungsviken där männen samlades för sjösättning med ett kalas efteråt.

Den tidens spritvanor gick ut över kvinnor och barn. Förklarar kanske varför kvinnorna blev de flitigaste kyrkobesökarna då de schartauanska prästerna predikade ett gudfruktigare leverne.

 

 

1755 trotsade Anders Corneliusson i Kungsviken och Olof Olofsson i Brattås påbudet att försegla och lämna in brännvinspannorna till socknens kyrka. Förklaringen att de inte var brukbara hjälpte inte utan kronolänsman Ahlroth förverkade pannorna. De statliga brännerierna blev ett fiasko men 1860 förbjöds hembränningen för gott. Se faktasamling.


1700 – 1900

Anna Helena Larsdotter kom från en båtbyggarsläkt i Västra Brattås vars marker sträcker sig ner till vattnet i Kungsviken. Hon var bara två år gammal då mamman Inger Andersdotter dog. Pappa Lars Andersson gifter om sig med kusinen Kristina Arvidsdotter från Brattås.

Båtbyggaryrket ärvde Lars Andersson från sin far Anders Andersson den yngre i Brattås. Båtverktyg finns med i bouppteckningen efter att han och hustrun Malena Larsdotter dog så gott som samtidigt i mars 1809.

Ortens folk bådades för isättning av sjöbåten. Efteråt blev det båtöl.

Även Anders Anderssons far Anders Svensson byggde båtar i Västra Brattås. Det framgår av ett tingsprotokoll från 1753.  Han och Olof Assarsson stämdes  för att de två år tidigare sålt en stor backabåt till Hans Larsson. Enligt denne var båten byggd av så odugligt virke att den förlidna hösten sjönk och Hans och hans båtsällskap med stor livsfara blev räddade. Han krävde därför ersättning för denna skada. I svarandenas motstämning hävdades att Hans efter köpet 1751 stött på en klippa och måste reparera skadorna på styrbordsidan. Fast vattnet forsade in på babordsidan när båten sjönk hävdade Hans. Tvisten löstes genom att Anders Svensson och hans kompanjon betalade tillbaks hälften av vad de fått för båten.

Kustnära fraktfarten fick konkurrens av järnväg och ångdrivna fartyg. Traderna till hamnar runt Östersjön och Nordsjön lönade sig bättre. Havre till London och stenkol hem till exempel. Fisket expanderade och därmed efterfrågan på båtar. Tills engelska kuttrarna lämpade för både frakt och fiske kunde köpas billigt på 1890-talet. Trots de stod sig båtbyggarna i Kungsviken bra i konkurrensen. Nya och gamla båtar rustades med motorer. Fler beställde nöjesbåtar och gjorde några av byggarna till legendarer.

Anders Mattsson i Kungsviken

En som lyckas är Anders Mattsson född 1871 Svineviken, där släkten varit båtbyggare i flera generationer. 1897 gifter han sig med Sven Olssons dotter Josefina och flyttar in i nya huset på Kongsberget, granngård till Kroken. Han brukar en stor del av Kungsviken men hågen står till varvet. Med yxan som han alltid bar höggs så fina snitt att det kunde gjorts med en hyvel påstods det. Sillen går till och Anders bygger sillegarnsbåtar och garnbåtar. Sedan också jakter och galeaser för fraktfart. Plus ett antal lustbåtar då sillfisket avtar efter första världskriget.

Ekskogen där jag och hästarna släpade stocker som båtbyggarna från Brattås huggit.

Varvet ger jobb i Kungsviken, också för att avverka träden som köps på rot på fastlandsidan – på samma sätt som jag minns båtbyggarna från Brattås  apterade stockarna från stående träd i min barndom.

Verktyg i Gösta Johanssons varv,

1945 fanns tolv varv i Kungsviken. Några, som Najad och Hallberg Rassy har växt och flyttat. De andra har slagit igen och rivits.Bara ett finns kvar som ett slags museum, Gösta Johanssons varv öster om viken.. Minnesmärket från sent 1900-tal vårdas av Kulturföreningen Gösta Johanssons varvSe hur båtar byggdes på det gamla sättet.


Rötter i Kungsviken och Brattås?

Hundratals och har i fingrarna snickargener ärvda från båtbyggarna på norra Orust. Släktforskningen kan sätta dig på spåret. Som denna tavla med start från Sven Jonsson från Röra socken:

Klicka till stora pdf-tavlan. Förstora med Ctrl +

Brattasklan

Eller räknat från Anders Andersson den äldre i Västra Brattås.

Klicka till stora pdf-tavlan.

Klicka till pdf-antavlan för Justinus Larsson i Smedby i Tegneby (son till Lars Olsson född i Kungsviken och Anna Helena Larsdotter från Brattås.

Fakta för Smedbybonden Lars Olssons förfäder i Kungsviken och Brattås.


/ Av Ingemar Lindmark ingemarlindmark39(knorren)gmail.com

1 ping

  1. Johnny Andersson says:

    Hej Ingemar
    Otroligt vilket arbete du har lagt ner.
    Jag har stort intresse av släktforskning och fick se din sida den har hjälpt mig jätte mycket.
    Jag driver tillsammans med min mamma lillakålviksbåtbyggeri ett båtbyggeri nära mollösund som min morfar Roland Persson byggde upp där på mark från sin farmor, dessförinnan hade han jobbat hos sin morbror Thore Larsson i Kungsviken och byggt båtar i sitt båtbyggeri i henån.
    Rolands morfar Lars Antonsson (Lars på lia) var barn till Anton Larsson som vår bror med din släkting AnnaHelena Larsdotter.
    Jag har alltid undrat hur många generationer före mig som byggt träbåtat och din forskning visar att jag är den 9 generationen.
    Hade varit otroligt skoj om man fick komma i kontakt med dig.
    Med vänlig hälsning Johnny Andersson

Lämna ett svar

Din e-post adress kommer inte att offentliggöras.

Du kan använda följande HTML etiketter och attribut: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>