Hur jag byggt denna släktwebb

Vanliga släktforskningsprogram passade inte mig. Mycket jobb att fylla i databasblanketten. Begränsat utrymme för text och det går som regel går det inte att länka. Ibland funkar inte webbsökningen därför att programmet möblerat om webbadresserna.

För mig är berättandet viktigare än släkten uppradad i något som liknar en telefonkatalog. Därför valde jag WordPress som är det mest välrustade gratisprogrammet för bloggar – som också kan fungera för att skapa vanliga webbplatser. Det går att lagra sin produktion hos WordPress egen nättjänst (på samma sätt som den enklare tjänsten Blogger) men jag föredrar att lägga släktwebben på mitt webbhotell (SQL-server krävs). Instruktion.

Man kan gratis välja bland en mängd ”themes” för att få den fasad på sidorna som man gillar. Jag har för Kustgårdarna i våra hjärtan valt Arjuna X men det finns flera andra som är bra.

En poäng med WordPress är det stora utbudet av plugins, som till stor del är gratisverktyg.  Några kan användas för släktforskning, vilka jag dock inte har begagnat mig av. Ett exempel: Vintage Kin.

Utseendet på sidan, med rubriker, bilder, funktioner etc bestämmer man själv inom ramen för vad fasadverktyget ”the theme” tillåter.

Texten skriver man i ordbehandlaren och klipper/klistrar in i blanketten hos WordPress, antingen som ”posts” eller ”pages”. Som ordbehandlare använder jag opensourcepogrammet Open Office, och där skriver jag texten som HTML-dokument. Men de flesta ordbehandlare duger. Eller så skriver och redigerar man direkt i WordPressblanketten.

Med ”posterna” lägger man in text i kronologisk följd, det vill säga som en blogg. Ett register ger då bra överskådlighet. Alternativet är att bygga upp vanliga webbsidor med ”pages”. Som syns i Kustgårdarna i våra hjärtan använder jag en bloggstruktur med korta ingresser där jag  länkar till ”pages” med kompletta texter. Inga speciella förkunskaper behövs, bara att skriva i ordbehandlaren och sedan öppna WordPress med ett ID och där klippa/klistra.

Bilder. I WordPress går det att hämta bilder från egna datorn till ett bildarkiv under fliken Media. Till och med hela dokument kan överföras på detta sätt, som här. Jag fördrar att spara bilderna hos Google Picasa (flera sådana tjänster för gratis bildlagring på nätet finns) för då får jag bättre överskådlighet. Till exempel på en karta. Bildens inbäddningskod i Picasa klipper/klistrar jag in i texten hos WordPress (HTML-läge). Även inskannade dokument går att spara i Picasa. RSS-prenumeration finns oclså-

Släktträd och katalog. Med min stora släkt är vanliga släktforskningsprogram för omständliga. (Men sådana plugins finns annars för WordPress). I stället har jag byggt upp släktträdet med FreeMind, som är ett gratisprogram för mindmapping. Ett smakprov syns här som ett träd och som en lista. Utsnitt, som detta, gör man enkelt.

Spridning. Goggle indexerar snabbt det stoff man matar in i WordPress. Intresserade kan prenumerera på nytt stoff med RSS-funktionen. Kommentatorspam stoppar jag med ett ett filterplugin, Akismet.  Jag har inte prövat spridningsmekanismer som Facebook ännu . Men det skulle vara intressant att på något sätt skapa släktringar som knyter samman liknande webbplatser.

Källor och tillförlitlighet?

Stoffet bygger dels på familjens egna efterforskningar, dels på nätspaning. Felaktiga uppgifter förekommer naturligtvis, som rättas efterhand när så är möjligt. Länkarna ger tillfälle till uppföljning. Ner mot medeltiden är uppgifterna ofta osäkra men jag väljer ändå att redovisa dessa. Omvänd bevisföring gäller, det vill säga hänvisning till kritiska granskningar, i första hand på nätet. Nordiska persondata före kristen tid får nog räknas till sagornas värld. Adelskalendrarna till trots får nog gamla antavlor tas med flera nypor salt. Men för mig som behöver strukturer för ett historiskt berättande har de ett värde. Släkt är vi hur som helst även om vi inte vet hur. Ner mot folkvandringstid har vi ett åtskilliga miljoner och kanske miljarder personrutor att hålla reda på. Inte konstigt att släktforskare – som inte slutar i tid  – ofta blir prilliga.

En blänkare på Vikarvet.