USAs spionplan flög Hisingen-Skåne-Sovjet natten 29 april 1954, som genrep för kärnvapenattack nära Moskva
Åttatiden 28 april 1964. Det var det många på Hisingen som såg ett ovanligt stort plan med tända positionsljus cirkla längs kusten. Tänkte det landa på Torslanda? Var det fel på radion eftersom inkräktaren inte svarade på anrop? En flygplatsanställd såg i kikaren att vingarna hade sex skjutande propellrar. Alltså en amerikansk kärnvapenbärare B-36 Peacemaker.
Troligen spaningsversionen RB-36, som brukade spionera på Sovjet. Då och fortfarande världens största bombplan med 72 meter mellan vingspetsarna. 16 meter bredare än B-52. (Sågs i september 2022 över Stockholm i en övning ihop med Jas Gripen).
US Strategic Air Command höll bombare med kärnvapen i ständig beredskap. Korta räckvidden för B-36 och B-47 gjorde att de på 50-talet stationerades på baser i Storbritannien, tillsammans med ett antal lufttankare. De och ett antal brittiska Vulcan-bombplan skulle sammanstråla över Skagerack för att via Sydsverige förinta baser och städer i Sovjet. Norsk och kanske svenskt jaktflyg skulle skydda anfallet och stressa ryssradarn var förhoppningen.
För att vinna ett krig med massiv vedergällning gällde det att vara först med trycka på röda knappen. Med risk för misstag, så spionage hos fienden var viktigt.
B-36 flygets albatross
B-36 var för Strategic Air Command en albatross som kunde flyga långt i 40 timmar. På höjden 12 kilometer där ryska radarn fungerade dåligt. Med låga farten var planet dock sårbar för ryska jaktflyget. Men i mörker på hög höjd hade MIG-15 svårt att pricka rätt. B-36 hade som bombplan för låga fartens skull gått i pension. Ett antal RB-36 fanns kvar för spaning över Sovjetunionen; där kolvmotorerna ihop med fyra jetmotorer temporärt ökade maxfarten till 700 km/tim.
Torslanda-Skåne
Från Torslanda flygplats och Vinga fyr såg man den jättelika bombaren, som kan bära flera ton kärnvapen. En lufttankare trodde man men B-36 gick inte att tanka i luften. Det är 250 mil tur retur basen Norfolk i England-Moskva via Bohuslän, vilket planet klarade på en tank.
Efter en halvtimma utanför Hisingen fick B-36 sällskap av ett annat plan, som även det korsat Kattegatt från Limfjorden på Jylland. Troligen en nybyggd B-47 Stratojet. Eller som spanare RB-47, som Boeing byggt för att flyga över Sovjet. Det flög högre och snabbare än B36 men utan lufttankning hade det kortare räckvidd.
Vid niotiden fortsatte de två planen söderut längs Kattegatt där fler B-47 Stratojet anslöt. Troligen plan av typ B-47/RB-47, som lyft från RAF-basen Lakenheath (Sculthorpe) i Norfolk. Totalt sex plan tycks det, som genade över Skåne. Några eller alla kan ha haft brittisk märkning och besättning.
Enligt en amerikansk pilot var det tre RB-45C Tornado med brittisk besättning och nationsmärkning som flög över Sovjet: ”I found out nearly 40 years later, was to occasionally furnish our RB-45Cs to Royal Air Force crews, repainted with British markings for nighttime overflights of Eastern Europe and the U.S.S.R. One in a flight of RB-45Cs flew nearly to Moscow and back on the night of 28-29 April 1954, causing the Soviet air defense system to go on full alert”.
Svensk flyg kvar på marken
Varför skickade inte F9 på Säve, granne med Torslanda, upp ett par av sina nya J 29 Tunnan? Eller från andra flottiljer längs överflygningen. Frågan ställdes i tidningarna efteråt. Med tusentalet moderna jaktplan hade Sverige världens fjärde största flygvapen efter USA, Sovjet och Storbritannien.
För att man inte kunde eller inte ville? Hade Säveflottiljen fått order från högsta ledningen att hålla sig på marken? Trots att regelverken för neutralitet och därmed alliansfrihet kräver avvisning av inträngande flygfarkoster.
J29 Tunnans hade i likhet med MIG15 en motor med ursprung från Rolls Royce. Men Tunnan var inte lämpad för nattjakt ursäktade sig försvarsstaben. Den kapaciteten hade bara ett antal J33 Venom på F1 i Västerås. Flottiljens piloter stod RAF nära sedan de utbildades på J-28 Vampire? Kanske fanns bekantingar bland det tusental allierade flygare som nödlandat i Sverige under kriget.
J-28 behövde en halvtimma för att nå Hisingen eller Skåne. Överflygningen tur/retur pågick i fyra timmar natten till 29 april. Intrånget vid Hisingen skedde i dagsljus, nära till F9 på Säve. Med jaktplan som J29.
Neutralitetspolitikkommissionen (SOU 1994:11 ) visar att vi efter krigets inledningsskede förväntades få hjälp utifrån, det vill säga Nato och USA. En policy som 1954 utrycktes från ÖB och försiktigt även från regeringen. Att skicka upp jaktplan för att skjuta på flyg från länder som förväntas rädda oss gick inte ihop. Vilket illustrerar svenska dubbelspelet, neutrala men ändå inte.
Överflygningen
Det var det många i norra Skåne och Blekinge som den natten uppmärksammade flygbuller, från reaplan och plan med kolvmotor. Passagen nära flottiljerna Ängelholm, Ljungbyhed, Kristianstad och Ronneby tycks inte ha avskräckt inkräktarna.
- 21.00 Främmande reaplan hörs från Ängelholm
- 21.05 cirka. Observeras från Ljungbyhed.
- 21.12 Och från trakten av Rinkaby i Skåne.
- 21.30 cirka. Ett reaplan med nordostlig kurs på hög höjd observeras över Fårösund på norra Gotland.
Ett av planen sneddade over södra Småland för att en kvart över nio ses från Öland och sedan korsa Gotland. Från radar och FRAs signalspaning sågs planet på högre höjd gå mot Ösel för att sedan vända vid Novgorod.
Det andra paret flygplan flög över Kalinin och Smolensk, antagligen för att upptäcka baser som skyddade Moskva. Eller om avsikten var att träna för bombning där. Ett tredje par spanade vid Kiev för att sedan flyga hem genom centrala Europa. Lyckades MIG 15 ta sig upp till denna flyghöjd så hade piloterna svårt att rikta elden.
Hemresan
Det skrevs om intrånget i svensk och internationell press vilket fick försvarsstaben att gå ut med meddelanden redan 29 april. Gjorda observationer konfirmerades, dock utan att nämna nationalitet. Ryska plan enligt dansk flygpersonal och svensk kvällspress. Överflygning förnekades både från ryskt och amerikanskt håll.
- 23.23-00.55 Två flygplan liknande DC6 på höjden ett par kilometer gör ett femtal vändor mellan Bulltofta och Kastrup. samma Upplysta med strålkastare och med samma positionsljus som trafikplan. För att landa tror man där men svar ges inte på radioanrop. Vid minst två tillfällen,
- 23.55 och 00.45, flyger de över svenskt land. Senare uppdagas att det är tankningsplan av typen KB-29 eller KC-97.
- 00.30 Ett främmande flygplan observeras med västlig kurs från Kivik på Österlen. och kl.
- 00.38. Detta ansluter till de två som cirklar över Öresund, för lufttankning av allt att döma.
- 00.55 De tre flygplanen över Öresund försvinner mot sydväst över Själland.
- 01.00 Ytterligare ett plan med samma kurs passerar Kivikstrakten.
- 01.10. Flyger ett plan över Kivik på Österlen för att åtta minuter senare ansluta till de två väntande planen över Öresund. En stund senare försvinner alla tre mot sydväst
- 01.00. Ännu ett flygplan passerar Kivik för att 01.10 lämna svenskt territorium norr om Malmö.
Samtida händelser
29 april befinner sig M/S Alvhem från Uddevalla med tjeckiska vapen lastade i polska hamnen Stettin. Leveransen i Guatemala får CIA att inleda en statskupp i landet.
I april hoppar KBG-officeren Petrov av i Australien. I förhören avslöjar han de svenska spionerna Örnen och Getingen. Den förre var Stig Wennerström, som tycks ha tipsat ryssen så att de öster om Gotland sköt ner vår spanande DC3 1952. Han var vid den här tiden flygattaché i USA, informerad om vapeninköp från USA och om svenskt spionage mot Sovjet. Getingen misstänktes vara Sverker Åström, Wennerströms vän och UD-tjänsteman med inflytande över svensk säkerhetspolitik.
Efter start 8 maj från England och luftankning av en KC-97 utanför Norge fotograferade tre amerikanska RB-47 över Murmansk och Archangelsk. MIG15 lyckades inte attackera men det gjorde däremot ett nytt MIG-17. USA-planet skadesköts och förföljdes av ryska jaktplanet till Enare träsk i Finland. Bombaren med läckande tank korsade Norrland i höjd med Karesuando. I Norge, där lufttankadas planet för fortsatt färd till England.
Åren runt 1960 tog regeringen topphemliga beslut som tillät Natoflyg passera Sverige. Styrda av amerikanska radiofyrar parkerade på Torslanda och Bromma flygplats? Handläggare på Försvarsdepartementet var överste Stig Wennerström, i egenskap av flygansvarig chef på Försvarets kommandoexpedition. Ett tiotal landningsbanor längs ostkusten förlängdes och förstärktes för att ta emot bombplan från Nato och USA. Inom ramen för neutraliteten om det var skadade plan på hemväg efter uppdrag i Sovjet. Förutsatt att det var nödlandning, som under andra världskriget. Men inte enligt krigslagarna om de tankades och fick flyga vidare.
/ Av Ingemar Lindmark
Lämna ett svar