Jag såg dagens ljus i mars 1939. Ett halvår senare, 1 september, gick Hitler in i Polen. I april 1940 i Danmark och Norge. Kriget kom nära inpå i Ucklum, bondsocknen öster om Stenungssund.

För mig fragment av minnen, som ögonblicksbilder av jag hörde skärrade vuxna berätta. När kommer tysken? Det hände på gården Sågen söder om Svenshögen där jag växte upp.

Svd 19440707

Fast också som en video inspelad i hjärnan. Från en kvalmigt varm morgon i juli 1944 då jag lekte på gårdsplanen. Ett flygplan hördes ett bra tag öva högt över sjön. Efter en snabb dykning stannade motorn och planet, en J22, strök över vårt hustak med svart röksvans bakom. Planet gick i spinn och vingarna bröts innan det stöp i backen några hundar meter bort. Motorn och andra delar spreds i trakten men ingen skadades.

Värnpliktige flygföraren Holger Israelzon från Dalarna fastnade med fallskärmen och följde med planet. Han var stationerad på Göta flygflottilj i Säve på Hisingen.

Arvid Eliasson, som ägde gården där planet störtade. dök upp i hemvärnsuniform. Många såg olyckan. Fiskhandlare Albert Karlsson trodde sig ha sett piloten på vingen kasta av bensindunkar. På Svenshögens sanatorium två kilometer norrut fruktade man att planet skulle störta där. Dit fördes piloten, förgäves för döden var ögonblicklig.

Gården Sågen
J22

En möbelfabrik byggde skrovet i plywood. Av 200 stycken J22 förolyckads vart tredje. 22 piloter omkom.


Spärrballongerna

Ett svagt minne är när jag med mamma kom till Stenungssunds station. Som låg i mörker och tågen gick inte. En engelsk spärrballong hade rivit banans elledning vid Hällungen. Hur vi tog oss hem till Svenshögen vet jag inte.

DN 19410304

Ett tjugotal engelska spärrballonger drev i mopedfart in över Bohuslän. Kilometerlånga wiren ställde till skador, inte bara på Bohusbanan. Hörde senare hur våra grannar Elis och Arvid Eliasson tog sig över sjön och försökte skjuta ner ballongen med bössorna. Siden var uppskattat jaktbyte hos kvinnorna.

En av ballongerna rev ner skorstenen och delar av tegelbruket Presstorp, nedanför Grössbacke i Ucklum. Bruket stängde för gott och lergökarna blev av med jobbet.

Tegelbruket i Presstorp

En dykning i pressarkiven visar att ballongerna kom i mars 1941, strax innan jag fyllde två år. Kan ett barn ha så tidiga minnen? Tror det, för jag har fler som knyts till det året. Som då jag blev inlåst i sneckeboa.

Tvätten i sanatoriets pannhus

Jag gjorde fjärilar i knarrkalla snön utanför sanatoriets panncentral. Pappa lastade av tvätt han kört i släden från Oscarshem. Det var ett hem för barn vars föräldrar hade tuberkulos. Tror det var fimbulvintern 1942. Fick ”frost i kinderna” som botades med illaluktande kylsalva.


Churchills present till Ucklum

Vid sjutiden mellan jul och nyår 1941 hördes mullret från två bombplan, som cirklade lågt över dalgången i Ucklum. Många sprang ut och såg fyra bomber explodera. Berta Olsson i Hog Dals Östergård, som var ensam hemma med barnen, kände hur väggarna skakade. Husen tog inte skada trots att en bomb träffade gärdet 50 meter bort. Skärrad flydde hon till granngården för att hämta maken Johan. Splitter visade att bomben var engelsk.

SvD 19411230

Bensinen var på upphällningen och instrumenten fallerade. Det gällde för piloterna att bli av med bomberna före nödlandningen. Trots skogarna runtom föll bomberna nära gården Hog i dalen mellan Presstorp och Hergusseröd. Hemvärnsbefälet Oskar Fredriksson från granngården Hålkekärr fann en bombskärva som användes till brevpress.


Öronen var på spänn när tanter på kafferepen luftade oron för kriget. Som i april 1943 då marinen letade efter försvunna ubåten Ulven utanför Marstrand. Vill minnas Sven Jerrings rapportering på radion. Båten hade gått på en tysk mina och besättningen omkom.

Jag och fröken Gerda

Kanske var det då jag hörde berättas om skolfröken Gerda i Huveröd. Hon påstods ha skickat lyckönskningstelegram till Hitler. Kan det ha varit på hans födelsedag 20 april, radierat över Radio Köningsberg? Gerda, som ingick i socknens brunfärgade gemenskap, inpräntade i mig gammaltestamentliga berättelser, med Adam och Eva, Moses och profeterna.

Buden i Luthers katekes skulle kunnas utantill. Kyrkoherde Jonsson förhörde kristendomskunskapen under Huveröds husförhör efter skoldagens slut. Att katekesundervisning avskaffades i folkskolan redan 1923 brydde man sig inte om i denna schartauanska bygd.

Gerdas släkting i Huveröd gick i naziuniform och gjorde Hitlerhälsning då kistan med hans mor, hustrun till en kyrkvärd, gravsattes på Ucklums kyrkogård.

Anna Pettersson och kusinen Botte Berntsson på Ekelyckan

Min närmaste omgivning av antinazistisk och det gällde nog för de flesta i socknen. Själv höll jag på Stalin för han var bäst. Det lärde jag mig av Bottes-Anna som bodde nere vid sjön. Ickereligiösa Anna hade ur religiösa Såningsmannen klippt ut bilder på Hitler, Churchill och som sagt Stalin. Häftade på väggen blev ryssen ett ideologiskt rättesnöre för fyraåringen.

Huset i Svenshögen där det fanns pensionat, fik och bageri

Krigets dimmor är något som militära strateger gärna talar om, inspirerade av Preussengeneralen Carl von Clausewitz i boken Om kriget. Man anar men vet inte riktigt. Det gäller även för ett barn, särskilt i efterhand då minnen återuppväcks. Ett sådant fragment är att norska motståndsmän hade möten där de bodde på Svenshögens pensionat. Med kompisar som låg på sanatoriet? Eller som en bra anhalt innan de tog tåget till Skee och sedan genom skogen smög över gränsen. Lägret med internerade tyskar på Backamo fanns en halv fågelmil bort. Kanske med desertörer att samarbeta med?


Såren efter kriget

”Hitler dog under strid i Rikskansliet”. Dödsbudet hördes i tyska radion sent första maj1945. Natten efter strödde ungdomar i Ucklum granris på uppfarten till en gård i Sköldunga. Vid infarten två granar med avbrutna toppar enligt bygdens begravningssed. Var denne hemmansägare nazist? Minns honom senare sitta som kyrkvärd i Ucklums kyrka, så det var i så fall förlåtet.

Tror det var Sven Jerring jag hörde på radion då freden firades 5 maj i Köpenhamn. Och Folke Olhagen ett par dagar senare rapportera från freden i Oslo.

Från radions radiering från Stockholms Kungsgatan 8 maj har jag ingen hågkomst Bilden från huset Kungsgatan/Regeringsgatan illustrerar firandet. Där hade jag mitt första stockholmsjobb, i ett rum högst upp på en annonsbyrå.

Freden firades på Kungsgatan i Stockholm. 25 år senare arbetade jag våningen under de två damerna. På Svenska Telegrambyrån, då nordens största annonsbyrå

Första dagarna i maj vällde flyktingvågen in i Skåne, med vita bussarna och fartyg.

Svd 19450502

Fartyg anlände till Trelleborg och Malmö med svårt sjuka, många med TBC. Ett antal av de polska kvinnorna inkvarterades i annexet till Svenshögens sanatorium. Tidigare fanns där sängplatser och en skola för barn med tuberkulos. De något sånär friska kvinnorna besökte samhällets två affärer. En var Sacha som handlade hos Nygrens. Och deras läkare, snälla ddoktor Fendler. Hon botade min lunginflammation med nya medicinen penicillin.

Numera rivna annexet

I andra hand hörde jag talas om hemska upplevelse. En var kvinnan som såg sitt barn dödas av en vakt då han drämde det i väggen. Några dog och begravdes på ödekyrkogården i Prästgärde, öster om Grössby gata.


Backamo, hårt tyskt regemente

Det var en solig dag januari 1946. Två män lastade en bil med famnved pappa huggit. De ställer sig på lasset och spanar över sjön mot ett långt tåg som sakta drar genom tunnlarna. Det var SJs gamla vagnar med träbänkar och grind utomhus, samma som skoltåget jag senare åkte med till Uddevalla. Som sexåring förstod jag väl inte riktigt. Tåget gick med tyskarna från Ljungskile station till Trelleborg för vidare transport till Sibirien. Pappa körde till Lyckorna kvarn då han såg deras bussar komma från Backamo.

Tyskarna utvisade i svenska arméns vapenrockar och pälsmössor

Samtidigt som polska judinnorna kom till Svenshögen fylldes barackerna med tyska soldater. Bohusläns regemente höll till där före flytten till Uddevalla. Jag har slafat i samma baracker och övat ute på heden. Mitt minne från tysktiden är det höga stängslet och vaktkuren vid infarten. Om männen innanför verkligen av fångar är nog inbillning.

Tysklägret sett från landsvägen

Backamo var största tysklägret med drygt 1200 internerade. Många hade flytt i båtar över Östersjön för att undkomma ryssen i Kurlandfickan. Andra hade deserterat från Norge eller flytt efter kapitulationen. Sjömän från ubåtar som sänktes vid bohuskusten svarade för morgongymnastiken.

De hade inga vapen men annars fungerade Backamo som ett tyskt regemente. De få svenska soldater som vaktade måste motvilligt göra honnör då de såg tyska officerare med högre rang. Hård tysk drill gällde då manskapet byggde ut flygfältet ner mot Svenshögen. Att en hembränningsapparat puttrade i en grop på lägret upptäcktes inte.

Trupp med medaljer på de tyska uniformerna på väg till kyrkan. Tre hundra man brukade delta i gudstjänsten på söndagarna

Högsta befäl vid sidan av en svensk officer var tyske generalen Angelo Müller, assisterad av överste Mathias Schipp von Branitz. Ett hundratal tyska officerare organiserade verksamheten. Kompanierna i barackerna bildade två bataljoner. De ordnade med matförsörjning och sjukvård, med egna läkare i sjukstugan. En varité mildrade tristessen. Nyheter fick man från tysk radio och en stencilerad tidning kallad Backamo Nachrichten.

Svd 19451124

Oron i lägret växte under hösten. Gäller Genevekonventionen och segraravtal, ingen visse. Några försökte rymma men greps. I slutet av november 1945 kom chocken. Regeringen, mån om ett handelsavtal med ryssarna, utlämnar fångar som i tysk uniform tagit sig över östersjön. Två kompanier från I17 i Uddevalla omringar lägret med kulsprutor. Skenbara idyllen byttes till vad som kan liknas vid ett hårdbevakat konzentrationslager. Hungerstrejk och vädjan till kungen hjältpte inte, beslutet stod fast.

Svd 19451124

Man slets mellan hopp och förtvivlan, tills blodiga fredagen 30 november. Både då och senare i livet hörde jag berättelser hur tyskar gömde sig under barackerna. Många stympade sig med yxor och några begick självmord


Epilog

Polskorna som inte dog skrevs ut efter hand. Strax innan morfar dog1948 hälsade jag på honom i sanatorieannexet nedervåning. Då gick jag i Svenshögens skola nära annexet, Då fanns just inga polskor kvar förutom doktor Fendler.

Året efter i Grössbyskolan förhörde biskopen Bo Giertz oss i katekeskunskap. Före visitationen nöttes tio buden med alla vadärdet i flera veckor. Den konservativa trosriktningen var gammalkristligt bibeltrogen blandat med from pietism.

DN 19501005

Ormar och maskrosor från Giertz katekestrogna konfirmandbok Grunden har satt sig i skallen.

”Vi är alla födda med synd” och för att komma till himmelriket krävs andlig förkovran. Svärdet och korset i skön förening i Grunden från 1941.

Ucklums kyrka

Magistern var kantor och därför bevittnade vi från läktaren kristliga förrättningar. På norra sidan satt kvinnor i svarta schaletter. Längst fram sågs kyrkvärden. Det var han som fick utfarten strödd med granris då Hitler tog gift.

Inte ett ord med tacksägelse för freden i sockenprästens predikan i maj 1945. I tidningen hade man läst hur präster i Bohuslän vägrade lyda ett biskopsbrev om förbön i kyrkorna. Bönen var ett stöd fö biskop Eyvind Berggrav och andra som fängslades under norska ockupationen.

Giertz var aktad teolog men också känd för motstånd mot kvinnliga präster. I skolorna på trettiotalet spred han tron att nazismen var ett svar på samhällets upplösning. Nazist var han nog inte. Men likt många i kyrkliga menigheten såg han bolsjevismens ateister var ett större hot. Tysksympatierna fanns min hembygd men inte många var organiserade nationalsocialister. Få röstade på nazipartierna. Enstaka kan spåras i matriklar för Svenshögen och Ucklum.

Kantorn spelade då vi skolungar från läktaren såg en prästvigning. Processionen leddes av prosten Ivar Rhedin från Säve församling. Att han varit ledare för nazianstuckna Kyrkliga Folkpartiet var det tyst om. Likaså redaktörskapet av Göteborgs Stifts Tidning. Ett rykte jag hörde var att brudpar vigdes under ett porträtt av Hitler.


/ Av Ingemar Lindmark