Olle Länsbergs trasiga barndom i Ucklum, Fiction och verklighet bakom boken/filmen Käre John
Inte många upptäcker stenplattan på en gravvård några steg innanför grinden till Ucklums kyrkogård. Än färre inser att här ligger mamman till en av 1960-talets mest lästa författare, Olle Länsberg.
Två av hans böcker, Barnatro och Skilsmässa, baseras på en trasslig barndom – med avbrott för en lycklig tid i Ucklum. Länsberg är så glömd att hans bok Skilsmässa från 1960 inte ens finns på Stenungsunds biblotek. Däremot hittar man Barnatro, utgiven 1950. Den står på hyllan tillsammans med Adamsonböckerna och hans böcker från 40-talet, Restaurant Intim och Rallarna. Och naturligtvis han lyckträffar Den hårda leken och Käre John. De flesta flödigt berättade, uppskattat av bokklubbsläsarna. Men ofta nersablat av kritikerna – som drängromaner med frustande sex.
Desto mer minns vi filmerna. Oscarsnominerade Käre John sågs – mycket tack vare
sexscenen med Jarl Kulle och Christina Schollin – av en dryg miljon
biobesökare enbart i Sverige.
Elma ligger i samma grav som föräldrarna från Tjurbacken ♦, ett småbruk i Ucklums dalgång ner mot Spekeröd. På gravstenen står: Simon Pettersson hustrun Maria. Det var där hos morföräldrarna Olle hade sin bästa tid när det krisade för föräldrarna. Uppväxten i Uddevalla och Mölndal skildras i boken Barnatro, där den lyckliga tiden i Ucklum har fått ett par kapitel. Att tränga in i 1920-talet är ett gott skäl att läsa boken, som om den finns på biblioteket brukar gömmas i magasinet.
I Länsbergs nyckelromaner är Elma Länsberg omdöpt till Olga Andersson. De lika älskade morföräldrarna Simon och Maria får heta Petrus och Malott Simonsson. Frågan är om någon annan i den samtida litteraturen har skrivit så ömsint mitt i en trasslig barndom, som från denna tid i 1920-talets Ucklum.
Vad imponerade mest på Elma Simonsson när hon 1921 föll för vältalige charmören Josef Länsberg? Sidvagnsåkandet under tiden montören Josef drog ledningar för socknens elnätsförening?
Eller kanske för att pappa Otto Länsberg, baptistpastorn i Uddevalla,var väl ansedd i frireligiösa hemmet i Tjurbacken.
”Hela socknen beundrade honom för att han, bara tjugoårig, kunde dra in elektriskt ljus i gårdarna. Jakob (Josef) som dundrade runt i bygden på bygdevägarna i motorcykel med sidovagn, som hade fullt upp med invecklad kunskap och märkvärdiga idéer. Pastor Karl Anderssons (Otto Länsbergs) son från Uddevalla, som deltog i de äldres bönestunder, som kunde alla kristna sånger, Jakob, mannen som kom med ljuset, som kom med nya vridpåknappentiden. Så kär hon (Elma) hade varit. Så lycklig att han valt just henne”. Ur boken Skilsmässa.
Släkten värst i Uddevalla
”Alltför ung för äktenskap hade Jakob Andersson (Josef Länsberg), predikantsonen, en sommarnatt i kraft av sitt kött fallit för synden i bonddottern Olg Petrussons (Elma Simonssons) skepnad. Av stundens lust blev väntans olust. Ånger för Jakob och skam för Olga”
Citatet är hämtat från första sidan i Barnatro. Även om den självbiografiska romanen tycks ansluta sig väl till verkligheten kursiveras i fortsättningen avsnitt som är grundade på böckerna.
Elma ger liv till Olle Elmar Länsberg i ett hem för obemärkta i Näsby ♦ utanför Örebro i mars 1922. Skammen lägrades sig i baptistpastorhemmet i Uddevalla ledde till giftermål vid midsommar.
Moralpredikaren Otto Länsberg (i böckerna Jakob Andersson) var som Skärgårdsmissionens grundare baptisterna stora missionär i landskapet. Åtskilliga Betelshus bar hans signum. Han kände Simon och Maria Petterson som ett ”gudfruktigt och präktigt bondfolk”.
Värre var det för hustrun Anna Charlotta (Josephine). Visserligen var hon torpardotter med kände ändå skammens rodnad i stadens frikyrkliga societet. Enligt boken mötte hon Elma med ”Jaså, nu kommer du, som har stulit min son och tagit ifrån mig min lycka”.
Josef kallades sig ingenjör och fick jobb i en mekanisk verkstad i Uddevalla. Paret flyttade in i en villa i Dalahöjd ♦, nära fina badorten Gustavsberg. Svärmor och makens nycker, de gånger han var hemma för sitt resande, gjorde inte Elmas tillvaro enkel – särskild som hon blev gravid och födde dottern Rut Hildur (Maria). Josef drömde om att starta eget och därför stal ritningar och maskiner från verkstaden. med följd att han fick sparken. Det blev flytt till Göteborg där Josef blev resande för firman som han lurat på maskinerna.
Lyckan i Ucklum
Att Josef var tillräckligt samvetsöm för att slippa rekryten trodde man inte på i mönstringen. Dagpengen en och sextio från militärtjänsten i Linköping räckte inte långt. Därför flyttade Elma med sina barn till föräldrarna i Tjurbacken.
Mor Maria Charlotta var född i Hålkekärr ♦, traktens största gård på andra sidan dalen. Hennes far Johannes Andreasson söp och gav hustrun Stina Cajsa och barnen stryk så att de ibland fick övernatta i lagårn.
”Men när djuren i ladugården blev färre och hästarnas antal minskade i stallet började ”Holkens” gigg att rulla allt mer sällan till handelsbodarnas brännvinskuttingar och till vännerna i Smedseröds gästgivargård. Och en dag spreds ett glädjebudskap mellan bygdens alla omvända syndare. En av de största hade fallit. ”Holken tog emot predikanter i sitt hus”.
Maria med maken, sjömannen Simon Peterson från Långelanda på Orust, tog över de sex hektaren åker på Tjurbacken.
Fast frälsningen gjorde inte Holken mindre elak och livet blev inte lättare för hustrun, som dog strax efter. Johannes måste gå från Hålkekärr i slutet på 1880-talet och med tiden flytta in i undantagsstugan i Tjurbacken – där han gjorde livet surt för Simon, ”orustebon och sjöfararen som inbillade sig att duga till bonne”. Trots att Simon lyckades sätta den förfallna gården i stånd. Även hunsade dottern Maria Charlotta fick sina slängar av Johannes: ”Kärringar, dom är nåra skiddar”.
Holken sågs allt mer sällan i Smedseröd ♦, gästgiveriet där han supit bort sina pengar. Hustrun var skriven i Hålkekärr då hon dog fem år senare.
Redan som liten parvel grundades Olles syn på de styvnackade sockenborna:
”Malott (Maria Charlotta) var ett ljus, som ljuset tänt mitt i en kulturisolerad brännvinsdal. Vindpinade och karga var de grå tjurskallebergen som på båda sidor begränsade den långa och bördiga men knappt kilometerbreda dalen,utefter vars kanter gårdarna låg radade med jämna avstånd. Oh människorna som bodde där hade formats av naturen, av granitbergens vildhet och svartlerans tyngd, till ett släkte av ruvare men läggning för fanatism som, om den väcktes åt något bestämt håll, flammade upp, hednastark, hårdnackad och svår att kuva”.
Katastrofen i Mölndal
På regementet drack Josef oxblod för att få svart avföring. Simuleringen gav frisedel så att han kunde hämta Olle med sin Ford innan jul. Den firades i en villa som Josef hyrde strax intill kyrkan i Mölndal. Olga, lyckligt befriad från släkten i Uddevalla, öppnade pensionat i en hyrd lokal där spårvagnarna vände på Göteborgsvägen ♦. Rörelsen gick bra men förmörkades av att Josef vänstrade med en troende kökshjälpen.
När Josef dyker upp från sina resor låter han inte bråken hindra att göra Elma gravid. Barnet döps till Mats och blir författare även han under namnet Josef på Råö. Innan han dog 2014 bodde han i Stenungsund.
Josef kör uppklädd i fina bilar, betalt med växlar och pengar från pensionatet. Länsbergs bolag med en kompanjon bygger en fabrik för lantbruksmaskiner i Ucklums grannsocken Hjärtum. Allt enligt Länsbergs roman. Där sägs att fabriken i Hasteröd ♦ brinner upp redan i starten. I tidningen kunde man läsa: ”Fabrik vid Lilla Edet , tillhörig fru Elma Länsberg, lågornas rov. Elden troligen anlagd”. Josef hade skrivit företaget på hustrun, så pensionatet drogs med i fattigkonkursen, för försäkringsersättningen täckte inte skulderna. Rädd för myndighetspersoner flyr Josef till England där han träffar en ny kvinna och därför vill ha skilsmässa.
Elma blir kvar med yngsta barnet i en Mölndalslägenhet. Enligt boken Barnatro sattes dottern Rut Hildur i Tjurbacken och Olle hos farföräldrarna Länsberg på Elseberg ♦ i Uddevalla. Fostrandet i herrans tukt och förmaning späddes på med farfar baptistpastorns pisk.
Mor Elma botades från blodproppen på Mölndals lasarett och kunde hämta Olle för placering hos Maria Charlotta i Ucklum. Morfar var död och gården hade 1927 sålts till den svavelosande göteborgare Sven David Carlsson, i boken kallad Ruben Swansson.
Ucklumsommaren
Ur Barnatro: ”Mormor Malotts (Maria Charlottas) vitknutade stuga låg på sluttningen ovan gården med vid utsikt över dalen. Den vid pass ett tunnland stora tomten var på mitten terrasserad med en granitmur, ovan vilken jord var påfylld och utplanad till blomsäng och gång till vedboden”
Med Olle Länsbergs egna ord om sommaren 1926: ” Att komma till Ucklum blev en nästan väl hastig befrielse ur dressyrburen. Mormodern vaktade ingen, även om hon ibland uttryckte sitt missnöje med barnens alltför vådliga framfart”.
Äntligen fick Elma tid for sina barn. Olle och systern brukade gå de tre kilometrarna till Albert Larssons affär i Hergusseröd ♦. Det gällde att passa sig för häxan Pinna-Britta med en rotnäsa, som låg på jakt efter små barn som gick över bron vid Törneröd ♦. Nästan lika otäckt som Anden i källan ute Sven Karlssons hage.
Mormor skötte täpporna med goda potatisen och klippte mattrasor på kvällarna. Lite oroad var hon som god kristen när sextonåriga dottern Ingeborg sjöng vågade visor eller använde locktången för att gå på dans. För Olle var Ingeborg som en storasyster, som den gången de vandrade upp till Kvarnsjön ♦ och kunde skymta Marstrands fästning.
Fast mest lekte de fyra Läckbergbarnen affär och kurragömma med Sven Carlssons ungar. Från korna och grisarna fick de skit mellan tårna. Men det gällde att hålla sig undan för Carlsson när han var på värsta humöret. Svärandet hindrade inte att Swansson, som han heter i boken, satt i skolrådet och så småningom blev kyrkvärd.
Plötsligt stod en man i stadskostym bakom grinden. ”Pappa! gastade Maria (Rut Hildur) och satte av. Georg (Olle) skubbade efter”. Josef hade tröttnat på England och fått jobb som maskinsäljare i Ljungby, dit den återförenade familjen flyttade.
Ucklumidyll med sorgkanter
Olga (Elma) låg länge på lasarettet för den skamliga sjukdom Jakob (Josef) åsamkat henne. Grälen när hon kom hem blev inte bättre av att maken fick sparken efter fiffel på jobbet. A-B Josef Länsbergs firma för brandsprutor gav status men familjens ekonomi blev inte bättre. En tuff småskola och ständiga bråken hemma tärde på Georg (Olle). Han blev kvar i Ljungby hos pappan då Olga bestämde sig för skilsmässa och med de andra barnen flyttade till Göteborg. Jobbet som försäkringssäljare strulade Ljungby ♦.
Jakob får en liknande tjänst i Stockholm dit han flyttar med Georg och de andra syskonen. Där de får vänja sig vid att pappan ofta byter både bostad och trånande hemhjälp. Det blev inget sommarlov i Ucklum det året för mormor Malott hälsade på sin äldste son i Minnesota.
Josefs magsår blev värre och för dåliga ekonomins skull hyrde han ut et rum till skånehandlaren Simon Fredriksson som skötte Motorförarnas försäkringsfrågor. I boken tänder pappa Jakob idén till ett trafikförsäkringsbolag hos inneboende Didriksson. Men Jakob snuvades på en tjänst för bolaget för helnykterister som kom att heta Ansvar.
Jakob (Josef) bilar med familjen till Bohuslän denna sommar 1932. Innan de fortsätter i Ucklums dalgång stiger nya hustrun Vera (Maria Boman från Ekshärad) av i Presstorp ♦, intill riksvägen med nylagd gatsten.
”Ett folkslag som känner till men inte räknar sort med omvärlden, och som i det längsta håller fast vid det beprövade gamla. In i mors och mormors dal dit Jakob en gång kom med elektriciteten. Förbi Holkekärr och Hoog och Kongsgårn, över ån och uppför Näggårds himlabacke fram till Tjurbackegårdarna, där mormors stuga låg röd med vita knutar högt mot sluttningen vid foten av den granskog Simon Petrusson (Simon Pettersson) en gång planterat”.
Mor Malott ojar hur mager Jakob blivit och berättar om resan till Amerika. Fast Vera är inte välkommen så han får fara vidare.
Följande helg satt barnen på Näggårds kulle väntande på att mor Olga skulle komma med bussen från Stora Höga ♦. I skymningen såg de henne dyka upp vid Hålkekärr där deras morfar hade pinat både hustrun och avkomman. Helgens lyckliga återförening bröts då och då av Olgas bitterhet mot exmaken.
Helgen efter kom Olga med sin vän, döve arkitekten Vimar Franzén. Trots att han köper granngården Törneröd går relationen i stå, främst för att han inte tycker om barn. Mormor Malotte var deras klippa den sommaren. Det fanns mycket att berätta för Georg ( Olle).
”Vi på gårdarna försökte väl hjälpa, men vad kunde vi göra. Dom var fler än vi Vi hade så lite själva. Ibland slog någon ihjäl en ko eller ett får för oss. Det hände att dom slog ihjäl varandra och att dom rånmördade också. En av dom som bodde därinne var Adam. Dom hade också många barn. en av sönerna räddade sig in till Göteborg. Han har en stor affär idag för preventivmedel”. Malotte om folket vid Kvarnsjön. Ur boken Skilsmässa.
Fast värst var nog då det i tössmörkret berättades om Johan Peter Lindmark i Tjurbacken. Han hade varit behjälplig då brodern Carl Gustaf Lindmark i Komperöd 1851 rånade en posttransport söder om Lilla Edet. Efteråt blev det mässfall i Ucklums kyrka för alla letade efter de 30 000 riksdalerna som gömts i skogarna. Pengarna hittades i en kopparkittel och några till i Tjurbackentorpet. Johan Peter fick en månad på vatten och bröd och sedan tre års straffarbete på fästning.
Patrik Andersson, långe Patrik, bodde i ett torp ♦ nära Kvarnsjön. 1961 då han var sjuttiosju, blev han rånad på drygt femtusen och en flaska trestjärnig cognac av två berusade män som hade fiskat i Kvarnsjön. Från bygden trodde man, för ingen annan hittade till den avsides liggande stugan.
Patrik tog sig loss och gick två kilometer i beckmörkret för att larma hos Harald Rehnberg i Södra Röd ♦.
Raggarbilen som Ucklums Kalle Blomqvist, tioåriga Ann-Charlotte Norrås i Röd, såg parkerad i närheten hittades senare kvaddad mot en bergvägg ner mot Kungälv.
Ann Charlotte blev landets första kvinnliga länspolismästare, för Västra Götaland. Hon blev då rikskänd som ansvarig för polisinsatsen under Göteborgskravallerna 2001. Ucklums verklighet 1961 överträffar boken Skilsmässas dramatik, publicerad samma år. Klicka till bild speglad från Aftonbladet.
Frågan är om det är samme Patrik som Olle Länsberg minns: ”Det var Paulus den vänlige enstöringen. En numera enda kvar. En smalväxt långskrank på sextio år. En fantasimänniska, som aldrig kommit sig för att utvandra, som stannat hos sin gamla mor tills hon dog, som nu bodde ensam i den grå fattigstugan vid kvarnsjödammen. Ingen var gladare och pratsammare än Paulus när någon hälsade på. Hade han ett äpple eller en kladdig karamell, så bjöd han, generösare än många rika män, och fattig betraktade han sig inte”.
Patrik närmade sig de femtio och inte sextio som bokens Paulus. Hus som helst upptäcktes han smyga i buskarna då Georg och moster Ingeborg badade näck i Kvarnsjön. Sommaridyllen förmörkades av Tjurbackenbonden Swansson (Sven Carlsson). Han hade så när misshandlat Georg om inte Karl i Näggårn kommit till räddning. En tröst var att mamma Olga sade upp bekantskapen med döve Vimar Franzén i Törneröd ♦.
På rymmen till Ucklum
Pappa Jakob arbetade jämt trots det tilltagande magsåret. Han var i Stockholm illa lönad för grundandet av försäkringsbolaget Nykteristerna, mitt under Kreugerkraschen 1932. (Bolaget hette egentligen Ansvar – Motorförarna, ömsesidigt försäkringsbolag för helnyktra).
Hustrun Vera räddade ekonomin med en firma för fotoframkallning, där tioårige Georg fick sommarjobba som springschas. (Lådkameran skapade efterfrågan för labben, som för Svensk Fotokonst i Svenshögen vid samma tid). Hon försökte jämka när Jakobs ilska gick ut över sonen, som sågs alltmer vanartig. Samma fostrande stryk som Jakob utsattes för i pastorshemmet i Uddevalla.
Barnavårdsnämnden betraktade Jakob som bättre lämpad vårdare. Älskade mamma Olga som nu arbetade i en brödaffär i Göteborg, hade barnen under sommarlovet. Bråken i lägenheten på Kungsholmen tilltar och till sist tjuvåker Georg med tåget till mamman Göteborg. Pappan hotar och därför flyttas Georg till mormor i Tjurbacken. Han rustades med en kassa för att kunna fly till taxi vid kyrkan och sedan söka skytt hos Olgas bror i Stenungsund.
Hotet fick en upprepning sjuttio år senare då kyrkoherde Nordblom gömde flyktingbarnen i Ucklums kyrka ♦. De jagades av poliser utsända av länspolismästare Ann Charlotte Norrås.
Klicka till bilden i Aftonbladet.
Malotte (Maria) sådde berättarglädjen hos Georg (Olle): ”Om glädje, olyckor och tragedier. Om det fattiga skogsfolket, amerikaemigranternas umbäranden. Om bönder som fått gå från allt de ägde för hembrännings och fyllas skull, för kortspel, växlar och hypoteker. Hemska saker hände, ristades med skräck i traditionen. Åter hörde han berättelsen om dom utsvultna männen från skogen, som rånade postdiligensen från Göteborg, som mördade kusken och passagerarna. Dom dömdes till döden för, ja alla tre, men av deras hustrur kom och bad mig sätta upp en skrivelse till kungen. Jag skrev så gott jag kunde, om hur eländigt människorna levde. Kungen läste det, nog var det konstigt, och han gav dom nåd och satte dom på Carlstens fästning”.
Hittade dom pengarna frågade Georg. Nej dom försvann sade Malotte. Några bönder blev rika efteråt och byggde fina hus med ladugårdar av tegel. Av allt att döma syftade Maria på rånet av norska posten ovanför Kungälv 1866. Johan Petter Lindmark från Tjurbacken och tre till fick livstids straffarbete. 14 tusen riksdaler av de 16 i rånet hittades. Sex Ucklumbönder som deltog i spaningen fick 150 kronor var.
Den lyckliga tiden hos mor Olga i Göteborg hotade av Jacobs krav på hämtning, tills pappan efter påsk 1935 dog av det spruckna magsåret. Josef som han egentligen hette var då bara 33 år och Olle 13. Det blev en strid om vårdnaden mellan Elma (Olga) och släkten i Uddevalla, ledd av Josefs storasyster Mirjam Johnson Länsberg. I boken beskrivs hon som ärkereligiös lärarinna i Göteborg.
På sin ålders höst flyttade Mirjam (Rebekka) till Stenungsund där hon dog 1982. Där bodde också Olles yngre bror Mats, fram till sin död 2014. Som skribent var han känd som Josef på Råö.
Ungdomsåren
Georgs och hans tre syskon flyttar hem till Olgas nya änkehemslägenhet på 24 kvadrat i Redbergslid. Där får de ta del av det religiösa nitet från Karl Andersson, som sålt huset i Uddevalla och flyttat till grannskapet. Morfar Otto (Karl) dör där i Gamlestadens församling 1938 och hustrun Anna Charlotta tre år senare.
Änkehemmet på Uddevallagatan där Olle Länsberg bodde.
Georg börjar i en elitklass på Vasa Högre Allmänna Läroverk, fast allt mer hatisk mot det religiösa. Böcker slukas i massor på Redbergslids bibliotek. Fjorton år gammal cyklar han till Vera i Stockholm, som jobbar på en tidning och träffat en ny kärlek. Mötet med styvmor är exempel på Länsbergs finstämda berättarkonst.
Georg cyklar nästan varje helg till Malotte i Ucklum. Lantbruket lockade mer än att ta studenten. Plugget går sämre och efter två år slutar han. Femton år gammal tjänar Olle Länsberg som dräng på en gård i Tostared ♦ . Året efter är han svarvare på SKF i Gamlestaden inte långt från Elmas bostad. Innan han hösten 1939 tar värvning på livregementets husarer i Skövde är han dräng i Skåne och diskplockare på Liseberg.
1943 rymmer Länsberg från det militära och hankar sig fram med anläggningsjobb i Värmland, Dalarna och Lappland för att sedan gå på luffen till Stockholm och träffa bohemer i Klara. Miljöer som lade grunden till författandet som tog sin början under den förnyade lumpen i Skövde, avslutad med utstraffning på hospitalet.
1944 inledde Olle det livslånga äktenskapet med servitrisen Gunborg Maria (Gun). Sonen Per kom strax efter. Olle lärde sig skriva under ett år på Birkagårdens folkhögskola i Stockholm. Gun dog 2013 och ligger i samma grav som sin man. Två gravstenar, en i Höganäs och den andra i Ucklum, står som monument över Olle Länsbergs fina kärleksberättelser.
Ucklums Walraff
Länsberg orsakade rabalder då han bröt sexvallen, om än beskedligt sett i dagens ljus. Frodiga berättandet gav många läsare och hans filmmanus ledde till tittarrekord. Ändå sågs han över axeln i litterära etablissemanget. Dränglitteratur skrev en recensent.
Länsberg var sanningssägaren som inte kunde kompromissa. Begåvningen till trots sket sig studierna. Samma sak i det militära där han straffade ut sig med psyket. Det hårda livet på sjön, rallarlivet och boxningen avslöjades osminkat. Ex-kommunistens avslöjanden om Kuba retade tidens många Castrokramare. Revolten mot religiösa förljugenheten utmanade andra krafter i samhället. Mormor i Ucklum var hans fasta punkt men även hans kärlek till jordbruk belönades illa.
Günter myntade wallraffandet för att tränga in i stängda världar med falsk identitet. Det gjorde visserligen inte Länsberg men sitt omväxlande liv kunde han skildra miljöer rått och initierat.
Som när han var rockvaktmästare och servitör på Kungsbacka stadshotell i början på 40-talet – med boken Restaurang Intim 1945 och som film 1950 som resultat.
Sedan for han med antal liter brännvin i ryggsäcken för att intervjua rallare i Norrland. Tillsammans med hans egna jobberfarenheter gav det boken Nordanvind 1946, bearbetad till filmen Rallare året efter.
1948, 26 år gammal, var Länsberg redan en driven manusförfattare, dokumenterat i filmen Hamnstad. Den gjordes i Rosselinis anda med hamnmiljöer från Länsbergs Göteborg.
Medförfattaren Ingmar Bergman skriver: "Det var Länsbergs förtjänst.
Det enda avsnittet som jag har skrivit i
Hamnstad, och som förresten är dåligt och bryter av mot
filmen i övrigt, det är hjältens upplevelser när han blir full
med en hora. Det är verkligen ett bedrövligt avsnitt, alldeles
stiliserat och kvasilitterärt och stämmer inte ett dugg
med den övriga filmen."oken Barnatro kom 1950 och i den vevan också manus för Skeppare i blåsväder. Fiskarnas hårda liv med bildsekvenser från Mollösund förvanskades i en fars. Men kontakten med Svensk Filmindustri ledde till fast jobb som manusskrivare 1954 fram till 1959. Tevens inträde sänkte då enligt Länsberg till ett tomrum mellan Bergman och Åsa-Nisse.
Länsberg tränade i Redbergslids boxningsklubb där Ingemar Johansson gick matcher mot John Nilsson, skånska slagbjörnen som drag tappert och for illa i ringen. Han blev förebilden i Länsbergs Den hårda leken, både bok och film 1956. Att han skrev för boxningspromotor Edvin Ahlqvist Rekordmagasinet hindrade inte angreppet mot giriga managers som utnyttjade vilsna arbetargrabbar.
Efter ett par ungdomsböcker kom Länsbergs framgång med Käre John 1960 där den efterföljande boken Skilsmässa hamnade i skymundan. Fram till filmatiseringen 1964 såldes 160 000 ex av Käre John. Ucklumdrömmen om en gård fick Länsberg att 1957 köpa en skånegård utanför Mölle ♦. I Hylands Hörna avslöjade han hur han misslyckats med odlingen av potatis och eterneller.
Länsberg dröm om en gård väcktes som barn i Ucklum. Barnatro och Skilsmässa är på sätt och vis landsbygdsromaner i samma tradition som Sommardansen, författad åtta mil från Ucklum av lantbrukaren Per Olof Ekström i Brålanda på Dalboslätten. De både begåvade rebellernas levnadsöden följer likartade banor. Födda på 20-talet, författardebut på 40-talet, filmframgångar på 50-talet, offer för jordbrukspolitik och skattefogdar på 60-talet och därefter en rastlös tillvaro. Båda skickliga hanterare av språket, älskade av publiken men inte i de litterära etablissemangen. Att bryta sexvallar kostade på.
Kanske tog Länsberg namnet käre John från John Larsson, charkuteristen som Elma Länsberg hade gift sig med. Eller så kom det från skeppare John Berntsson i Nordvik på Tjörn. I unga år mönstrade Länsberg på hans skonare Dagny av Skärhamn. Båten vrakades utanför Klädesholmen ♦ och i stället användes 5664 Elsa av Bleket i filmen. Berntsson fick vänja sig vid att kallas Käre John. Filmens John Berndtsson (Jarl Kulle), skeppare på öresundsskutan Elsa av Bleket, landar i Flintehamn ♦ där han möter servitrisen Anita (Christina Schollin). Deras liv flätas samman under en kärleksnatt.
Både Ekströms Hon dansade en sommar och Länsbergfilimen Käre John från 1964 handlar om bitterljuv kärlek, med i vår tids ögon oskyldiga nakenbad och bara bröst. En dryg miljon såg filmen i Sverige, snäppet efter Änglar finns dom. 2,7 miljoner biobesökare såg Hon dansade en sommar, vilket är rekord för en svensk film.
Även om internationell statistik saknas tycks dess tre filmer vara de mest sedda svenska filmerna internationellt, kanske tillsammans med några Bergmanfilmer. Käre John sticker ut med Oscarsnomineringen som bästa utländska film 1964, den fjärde efter två Bergmanfilmer och Bo Widerbergs Kvarteret Korpen.
BokOlles skrivkramp
Småbrukarna skulle svältas ut och jobba i industrin. Bergen med fläsk och smör sänkte priserna och därmed bönder som investerat i mark och maskiner. Både Länsberg och Per Olof Ekström slet ont hela sextiotalet, på gårdarna dagtid och med spekulativt skrivande på nätterna. Ekström konkursade 1968 och gäldenärsbrottet fick honom att fly till diktaturen i Rumänien. Den jordbrukspolitiken knäckte också Per Olof Ekström,
Tre Adamssonböcker i mitten på sextiotalet tog inte Olle Länsbeg ur skrivkrampen. Han jagades av skattfogden hela sextiotalet och fick lämna Möllegården med en depression och en halv miljon i skulder. Den en gång fanatiske nykteristen åkte han dit för rattfylla. ”Fattig som en vägglus” och inneboende i Höganäs tänkte han med sin alltid trogna Gun tillverka potenshöjande leverpastej.
Marginalskatterna knäckte fler kulturpersonligheter som hade oturen att plötsligt få en hög inkomst. Ingmar Bergman haffades otillbörligt av skattefogden och gick i landsflykt. Kort efter skrev Astrid Lindgren om häxan Pomperipossa i landet Monismanien som fick skatta 102 %, vilket ledde till regeringsbyte 1976.
Ett författarstipendium 1971 med fast månadsinkomst gjorde livet enklare. Olle Länsberg fick råd att med sin son göra två vändor till Kuba, avrapporterat i boken 2x Kuba utgiven på Bra Böcker i Höganäs, som också skickade ut Länsbergs tidigare böcker i bokpaketen. Med start 1965 blev Bra böcker landets största bokklubb, krönt med utgivning av Nationalencyklopedin.
Ländsberg var bekant med Bror Jansson sedan denne på Bonniers publicerat Käre John som följetong i Mitt livs novell. Vem vet, utan samlag och reportage för mjukporrtidningar hade kanske Länsberg med sin uppsluppna språk meriterat sig för Svenska Akademien.
Vem intervjuar vem? Olle Länsberg i Holywood med Henry Miller, mest berömd för självbiografiska Sexus.
Länsberg lågprissatsning med bokförlaget Corfitz i Mölle bar sig inte utan tillsammans med sonen sålde han böcker på marknader. Verkligheten med en konduktörsväska på magen blev som en av hans otämjda romanfigurer. För att citera honom i en radiointervju: ”allt har sin tid, förr var jag författare, nu är jag nasare och det är inte sämre än något annat”.
Affärerna gav mersmak med en sommarbutik för lågprisböcker på Öland. Av de två sönerna skötte Per butiken i Byxelkrok och Rune tog över som knalle. 1986 råkade Länsberg får se en lada vid GeKås parkeringsplats ♦ i Ullared som han fick hyra. Mitt bland Bok-Olles pallar med skräp vägledde en vänlig Olle Länsberg sina kunder bland lyrik och annat exklusivt. En septemberdag 1998 stängde han butiken, körde han några meter innan han föll ur bilen, död av hjärnblödning.
Dramatiskt mitt i en mission, som i en av hans böcker
Lämna ett svar