Följ med biskop Jens Nielsen på resorna 1594- över Orust
8 april 1594. Efter ridningen från Sibräcka prästgård stiger biskopen och hans folk i roddbåtar vid Valsängs strand. I visitationsboken kallad Valsängs Ed, som tyder på att detta är en vanlig lastplats för transporter över Stigfjorden till Orust.
Med de timrade sjöbodarna – vissa från 1700-talet sägs det – är som tiden stått stilla. Kanske sedan biskopen var här. Kanot eller eka rekommenderas, för bottnarna är grunda, till glädje för fiskyngel och sjöfågel.
Mot väster ser följet Krusholmen och åt andra hållet Mjörn, där Anders Green residerar på Sundsby. Där ägnar han sig åt att utöka domänerna på Tjörn. Dessutom vikariera som kommendant på Bohus slott. 1604 tar karriären fart. Han väljs då av norska adeln till rikskansler med stor makt över landets politik och rättsväsende.
Närmre Orust ser de Hälsön och Stavö. Bortanför syns halvön Rossö med en sätesgård ägd av knapen Olof Hermansson Green, och hustrun Birgitta Pedersdotter Måneskiöld. Hon är dotter till Peder Knudsen Måneskiöld. Honom hade biskopen träffat på Tjörn. Se Greens och Måneskiölds släkttavla.
Klicka på kartans markörer.https://www.google.com/maps/d/embed?mid=1A3sm93Zeo4uS5tchFlkPy4JihSYZYUup
.
Ridturen till prästgården
Rodden går mellan Valön och Kälkerön innan de i Lyrösund lägger till vid Vasseröds sjöbod. Där Tegnebyprästen Niels Christensen möter med hästar. Som tack får Christensen en utskällning för sin dryckenskap, uppenbar både vid altaret och på predikstolen. Att han är klädd i en pälsbrämad luva, som en hovman gör inte saken bättre. Lika illa gick det vid biskopsbesöket vid Vasseröds brygga 1597. Prästen Niels mötte utan skjutshästar så biskopen fick omsider nöja sig med ett par andra. Trots lovad bättring från supandet avsattes Niels Christensen1599. Vem den olycksalige prästen Niels i Tegneby egentligen var är höljt i dunkel. En ledtråd är brodern Thomas som deltog i prästgårdens sammankomst.
(Ett svagt spår är hur brorsöner till avlidne prästmannen Lars Christensson i Gilleby i tinget kräver arvingar till Nils Christensson i Gilleby på fyra tunnor korn och tre tunnor malt. Till yttermera visso fanns i Gilleby lagrättsmannen Nils Christensen, för där 1570 cirka till sin död 1640. i).
Sällskapet rider i stort sett sträckan till Gilleby som vägen går idag. Förbi Vasseröd och Lalleröd, båda gårdar med båtbyggartradition. Man tror att kung Håkon Håkonssons krigsskepp Krossuden byggdes runt 1253 i näraliggande Ramshult (norr om Nösund). Min mormor Hilma kommer från en båtbyggarsläkt i Lalleröd. Tips Google Maps cykla/vandra Vasseröd – Vräland.
I släkttavlan kan en linje härledas till min morfars och mormors släkttavlor. Gårdsnamnen som biskopsboken redovisar känns igen. Som Nötskär, Tvet och Strand vid Stigfjorden. Ån från Storehamn rinner genom fallen med den tidens kvarnar vid gårdarna Stala och Äskekärr. Ridturen går förbi Tavlebord strax innan de vid tolvtiden kommer till prästgården i Gilleby.
En linje löper till Reer Andersson född i skattehemmanet Nedre Lalleröd cirka 1600 i Nedre Lalleröd. Där bodde han tillsammans med Åsa Jonsdotter Björn/Bamse, som var född adligt 1620 på Kärrslätt i Stenkyrka. Reers pappa hette Anders Henriksson, som nog fanns i Lalleröd då biskopen passerade.
I Tegneby
9 april predikade prästen Nils Christensson i kyrkan med beröm godkänt av biskopen. Efter gudstjänsten examinerades folket i kristendomskunskap, följt av en förmaning till kristliga dygder.
Vilka av min förfäder som deltog vet man inte. Kanske Gullbrand Olofsson och hans Helga i Livetorp (se min släktlista). Deras son Jöns Gullbrandsson blev rik bonde i Vräland och dog i fängelset anklagad för trolldom.
Nutida kyrkan ligger på samma plats som den medeltida. För mörk så att det behövdes fler fönster ansåg biskopen. Bibel saknades och det var för få kyrkbänkar. Enligt sägnen fanns på samma plats hednatemplet Rulla på Rallehed.
En annan skröna gör gällande att medeltidskyrkan byggdes av en adelsman. Prästens hund hade nämligen rusat ut från prästgården och bitit ädlingen. Slagsmål uppstod och en fejd uppstod mellan sockenborna. För brottet mot sabbatsfriden dömdes knapen att avstå Loppetorp (mellan Tavlebord och Gilleby) till prästen. Som minne murade han in ett hundhuvud i kyrkan. Allt enligt Johan Ödmans vidlyftiga berättelse i Bohus Läns Beskrifning från 1746.
Kaplanen Peder fick av biskopen en näsbränna för misskötsel i Mollösund. Vid biskopsbesöket 1597 anmärktes han för att vägra begravning om han inte fick betalt. Det fick lösaktiga Alfhild Anderdotter att själv jorda sitt barn. Vid samma visitationen uppvaktades biskopen av Vincent Bildt om att skilja Morlanda som annex till Tegnebykyrkan. Kyrkan står på sätesgårdens mark och han vill ha en annan präst än druckne Nils i Tegneby. För att göra Morlanda till ett lönande patronat får man anta. Den kunglig ynnesten fick Morlanda säteri först 1648, i kraft ända till 1901.
Vincent Danielsson Bildt ägde säteriet tillsammans med sin bror Knut. Pappa var dansken Daniel Bildt som med Blanceflor Lunge gifte sig till egendomen.
Mot Stala och Vräland
9 april lämnar biskopsföljet Tegneby och rider österut förbi Skantorp, Mällby och kvarnen i Anefors. I Skantorp bodde då Brynte, som byggde kvarnen och var lagrättsman för Dragsmarks kloster. (Han gifte sig senare till en gård i Otteslätt vid Morlandagränsen). Samma väg red biskopen i augusti 1597 förbi Härlycke, Långeby och Stala kyrka.
Biskopen ser Hjälmvikgårdarna nere vid Stigfjorden. Där bodde vid den tiden flickan Ingeborg Trulsdotter, dotter till Truls Amundsson. Hon gifter sig med Reer Olofsson Green, som i visitationsboken kallas en knabe, det vill säga lågadlig, bosatt på sätesgården Rossö. Det är en halvö som från Stala sticket ut i fjorden. Se min farmors släkttavla.
Reer Olofsson äger också Kärreberg, ett herresäte granne med Härlycke. Hans dotter Elin Green kommer att gifta sig med dansken Nels Vognsen Munk. De tvingas lämna Kärreberg och under svensktiden förlora adelsprivilegier. Efterföljande led blir bönder på Orust och då platsar i min och många andras släkttavlor.
Medeltida kyrkan låg på kyrkogården något väster om den nuvarande. Här avritad av min farmors far, kyrkvärden Olof Nilsson i Långeby.
Reseskildringen tolkas som att biskopen valde vägen förbi Stala kyrka, Kärra, Klevdalen och Myrbacken. För i boken nämns kvarnen vid Hoga myr innan de kommer till Hoga och Vräland.
I Hoga bodde då Jon och hustrun Anna Björnsson. Antagligen fanns på Nedre Hoga Rasmus Rasmusson, en tid soldat för Kärreberg, sedan bonde och smed på Hoga. Han och Börta Anundsdotter fick sonen Olof Rasmusson, boende på gården Hästekälla. Som i sin tur far till bondeståndets talman Jakob Olsson.
Länsmannen Lauridz Hansen bodde på kronogården Vräland då biskopen red förbi. Hans efterträdare Hans Rasmusson flyttade från Vräland 1639. Han överlät då Vräland mot rejäl ersättning till Jöns Gullbrandsson, tidigare boende på Ottestala i Långelanda och Livetorp i Tegneby. Kronoarrenden var lönsamma, Jöns blev förmögen på utlåning och övertog flera gårdar på Orust. En som som ville åt hans tillgångar var Per Brahes fogde Anders Larsson. Jöns anklagades för att med satan ha dansat på Marstrands skans, slående på en trumma med tvenne rävsvansar. Eftersom jag härstammar från fem av Jöns sex döttrar räknar jag mig som en äkta trollunge. Se mina trollanor.
Myckleby
De rider på dåliga vägar genom skogen förbi klockarens gård Björneröd norr om Kollungeröd vatten. Samma sträcka som de sedan följer vid besöket 1597. Efter Kollungeröds gård går färden över myrar och åar norrut till Myckleby. Där de tas emot av kyrkoherden Peder Lauritzen och hans hunsade hustru Ingierd Christerndotter. Se vandringstips i Google Maps.
Den ålderdomliga kyrkan sägs vara helgad Sankt Mikael, som gett socknen dess namn. På kyrkporten fanns då en ring som satt om halsen på en bock som en jägare lyckades skjuta med bågen trots hotet från en hop bergtroll. De betvingades tack vare att händerna vaskades i vigvatten.
Nästa morgon, 10 april på kammaren, lyssnar biskopen på Mollösundprästen Peders provpredikan tillsammans med prästerna i Myckleby och Tegneby . Med godkänt resultat, men efteråt förmanas både han och kollegan Niels i Tegneby att akta sig för dryckenskap.
Senare på dagen predikar kyrkoherde Peder Lauridzens i kyrkan. Förrättningen störs av berusade bönder som drog in ett lik. Biskopen skickar klockaren för att få dem upphöra med klockringningen. Efter gudstjänsten examinerar biskopen folkets kristliga kunnande.
I prästgården äter prästerna en måltid tillsammans med länsmannen Lauridz i Vräland. Ihop med lågadlige knapen Erik Olsson Bamsesson Skägge från Kåröd. Hans farfar Simon Eriksson fick 1532 av Kristian Tyrann sätesprivilegier för Kåröd. En gissning som belöning för motstånd mot Gustav Vasas ockupation av Bohuslän. Bonden Olof och hustrun Birgitta är också middagsgäster. Även de från Kåröd nära fjorden söder om hamnplatsen Allmag, På den tiden kallades Hakefjord mellan Uddevalla och Marstrand för Alemagersfjord. Se min släkttråd till Erik Olsson Skägge :
Erik Olsson är också gäst då ortens präster spisar mat med biskopen i augusti 1597. Då kallas Erik bonde och hans kvinna sägs ha en relation till Anders Green på Sundsby. Hur är svårt att veta för Anders Green saknade arvingar. (Genom hans syster Gurre ärvde hennes sondotter Margareta Hvitfeldt Sundsby). Eriks syster Sigrid Olofsdotter gift med Lars Jute från Jylland levde på nedre Kollungeröd i Långelanda. Se min släkttavla för Bamsesläkten.
Biskopens skrivare klagar på dåliga skjutshästar då sällskapet lämnar Myckleby 12 august1 1594. Av allt att döma samma väg som de for 1597, förbi Hogen, Narveröd och Gäddestala söder om Grindsbyvattnet.
De passerar Hästlägg och far genom skogen till Härröd. Strax norrut i dalen ligger Mulseröd och Ölseröd. Sedan far de över bron vid Henån mot gården Äng. På Näset vid Ängs kile nordväst om Henån får de vänta på båt med roddare som Mycklebyprästen Peder skulle ha beställt. Se generalstabkartan 1917.
/ Av Ingemar Lindmark
Tidigare
Marstrand sent 1500-tal, då biskop Jens Nielsen visiterade staden i möte med ”Norges kung”
Följ med biskop Jens Nielsens på resan över Tjörn
Lämna ett svar