När kungamördaren återsåg sin mor, änkegrevinnan på Ströms slott i Hjärtum
Frampå hösten 1809 får ärkegrevinnan Eva Helena von Löwen på Ströms slott i Hjärtum besök av sin efterlängtade son, Adolph Ludvig Ribbing, som hon inte sett sedan 1790-talet. Efter många böner fick Adolph Fredriksson, som han hette efter avadlingen, besöka sin sjuka mor – låt vara bara under någon/några månader i Bohuslän.
Så långt kunde kung Karl XIII sträcka sig. Hos Gustav IV Adolf, som avsattes i maj, var det blankt nej på bönerna. Adolph Ribbing var ju delaktig i mordet på hans far, Gustaf III.
Godafton vackra mask var Ribbings hälsning till kungen innan Anckarström avlossade pistolen. Ribbing dömdes att förlora egendom och adelskap. Innan han steglades och halshuggs, som Anckarström, skulle Ribbing mista högra handen.
Hertig Karl misstänktes ha ett finger i komplotten då han som förmyndare för brorsonen Gustav IV Adolf i stället för halshuggning landsförvisade Ribbing. Känd som ” le beau regicide”, den vackre kungamördaren, erövrade den stilige mannen kvinnohjärtan i Danmark och Frankrike innan han med sin mammas pengar stadgade sig som fastighetsjobbare i Loiredalen. Under svenska resan fick hustrun Jeanne Claude Billard och sjuårige sonen Adolphe stanna kvar i Villers-Cotterêts, en by med ett par tusen själar ett tiotal mil nordost om Paris.
Adolph höll en låg profil i Hjärtum för han var här på kungens nåd och det var en orolig tid. Med ryska fredsavtalet i september förlorades en tredjedel av riket ; förutom Finland Åland och en del av Norrland. Med danskarna slöts fred utan landavträdelser i juni. Fast lantvärnssjukan och striderna i norska gränstrakterna hade drabbat Bohuslän hårt. Som påbröd på att sillen som försvann i fjordarna.
Slottet, parken och säteriet
Adelshögfärden satt nog i, det tyckte man nog i Hjärtum. Under vandringen i slottsparken kunde Eva visa sin son urnan på en pelare. Minnesmärket hade änkegrevinnan rest till minne efter mannen hon gifte sig med 1794. Sedan bosatte de sig på herresätet i Ström.
” Åt friherre Gustaf Maclean född den 12 juni 1744, död den 19 Febr. 1804 av en tröstlös maka, Här njöt han av de visas lugn, spridande ljuset, sällheten. Med förmåga att gagna i högre yrken valde han jordbrukarens. Medborgare beklaga att hans själ var över ärelystnaden.”
Gustaf Maclean tog över Ström efter sin far Rutger Macklier, som efter Poltava satt fånge i Sibirien fram till 1722 och då bosatte sig på Ström. Rutger hade ärvt Ström av modern, som i sin tur fått godset av pappan, generalguvernören Rutger von Ascheberg. Han var fältmarskalk och under försvenskningen landskapets främste jordägare.
Gustafs mamma Vilhelmina Eleonora Coyet flyttade till Skåne efter makens död 1748 och dog på Brodda 1778. Gustaf delade ägandet av Ström med sin syster Eleonora Charlotta Makeléer och hennes man överste Rutger Bennet, fast hon avled redan 1777. Det vet man för de tre sålde detta år ¾ hemman Sörbyn Grössby i Ucklum till Kristian Persson Norling från Svenshögen. Hans klassresa började som statare och blev sedan inspektor på Ströms säteri i Hjärtum. Och välbeställd bonde med eget brännvinsbränneri.
Namnet Rutger ärvdes också. Gustaf Mackleans bror Rutger gav impulsen till skiftesreformerna på skånska Svaneholm, som han ärvt på mödernet. Under Gustav IV Adolf inleddes storskiftet 1803-07. Gustaf gjorde sig känd som en ambitiös jordbrukare de åtta år han levde på Ström. Skiftena bidrog till att åkerarealen i Hjärtum ökade efter hans död, från 700 tunnland 1805 till tusen 1815. Sedan med de laga skiftena till drygt 4 000 tunnland i slutet på 1800-talet. Älvdalsleran kunde plöjas med stålplogarna. Skogsmarken dyrkades upp av torparna. Trots att folkmängden under en mansålder fördubblades i socknen kunde stora mängder havre skeppas till England – till en del med vänerskepparna från älvdalen.
Prästen Axel Emanuel Holmberg, var i sin ungdom på 1830-talet gårdsinspektor på Ström. Han skriver i Bohusläns historia och beskrifning:
”Säkerligen har ingen färdats igenom dessa trakter utan att beundra det herrliga läget af Ströms sätesgård, hvars slottalika corps de logis reser sig på en dominerande, af naturen och koa-sten förskönad, höjd vid elfven, midt emot Lilla Edet. Den skiffertäckta karaktärsbyggnaden är af trä, men af en storlek och prydlighet, som icke öfverträffas af någon annan i länet. Den uppfördes 1685 af faltmarsk. grefve Rutger v. Ascheberg … vidlyftig trädgård samt en ovanligt stor och lummig park, prydd med ett vackert kenotafium öfver framl. öfversten och kammarherren, frih. Gustaf Maclean (f 1804), omgifva gården på södra och östra sidan. Näst gymnasiigodsen är Ström for närvarande en största domän i Bohuslän, såsom bestående af 141/4 hela hemman, belägna dels i Hjertums och dels i Vesterlanda socknar…”
Älven ett kryphål i Napoleons blockad
I Bohuslän försvann sillen 1805 med stor nöd som följd. 1809 var det illa ställt i det krigsdrabbade riket. Fast här vid vattenfallen bort mot Lilla Edet var det full aktivitet.
Närmast dunkade säteriets kvarn och ramsåg. Kvarnen byggdes av Rutger Macklean vid sekelskiftet. På 90-talet arrenderades Ströms sågar av Georg Carl von Döbeln som med sin skottskadade panna lämnat krigarlivet och ägnade sig att utveckla jordbruket på Önne i Färgelanda. Tills han blev hjälte i kriget mot ryssen 1808-1809 och sedan mot norrmännen i Jämtland.
På andra siden forsen låg ett tiotal av Göteborgsköpmännens sågar på rad. Timret flottades från Värmland och trävarorna skeppades till alla nya byggen i Göteborg om det inte gick på export. För staden var kryphålet i Napoleons kontinentalblockad.
Engelska flottan, med Nelsons skepp Victory, höll vakt vid Vinga. Varor släpptes in på engelska och amerikanska kölar för att sedan med manipulerade intyg forslas ner till kontinenten.
I Parisfreden i januari 2010 tvingades Sverige att ansluta sig till blockaden och gå i krig mot England. Det blev ett krig på låtsas och varorna vällde in i Göteborg som tidigare, fram till 1812-1814 då den misslyckade blockaden upphörde. Engelska flottan kontrollerade farvattnen och i de franska hamnarna tog tullarna gärna emot mutor.
Ribbing såg hur båtarna slussades förbi sågverken på Lilla Edet sidan. Nu kunde de sedan några år ta sig upp till Vänern tack vare Trollhätteslussarna med tillhörande kanal. Fler skutor behövdes och åtskilliga byggdes på varven längs älven. I början på 1810 fick Baltzar von Platen tillstånd att bygga Göta kanal.
Stora (Trollhättan) och Lilla Edet fick namnen för omlastningen förbi forsarna. Lastageplatsen Sundören nedanför Ströms slottet hade dock inte helt förlorat sin betydelse. Där landades sillgrums från skärgården för gödning på åkrarna. Stanken spreds ända upp till slottsgemaken. Pråmarna som tidigare transporterade stångjärn utför älven från Åkerström förde senare göteborgarnas träck i motsatt riktning. Att från kajen köra ut dyngan på gärdena var nog ingen älskad syssla för Ströms veckodagsbönder från Hjärtum och Ucklum.
Svindlande affärer
Adolph fick se en mor uppemot de sjuttio som var mager och tärd av sjukdom. Saknaden av maken gjorde sitt till. Så mycket ädel adel fanns inte att umgås med i trakten, som när hon med franska mutor höll salong i Stockholm. Och ännu mer då hon var första rangens hovdam. 1800-talets uppkomlingar i Göteborg var visserligen rikare än hon men för simpla att umgås med.
Efter många års förfall rustas slottet upp av Ströms Slott AB. Med 200 anställda i förskola och omvårdnad illustrerar företaget vår tids ekonomi.
”Det finns flera rika handelshus, skotska, franska och svenska, men jag tror att de skotska har haft mest framgång. Handel och kommissionsaffärer har varit givande och gjort köpmännen rika och jag tror på bekostnad av de andra innevånarna”.Så skriver Mary Wollstonecraft i sin reseskildring 1795. 1809 hade sjöblockaden och försvunna sillen knäckt svenska näringsidkare på västkusten,. De utländska fann med sina kontakter i europeiska hamnar kryphål i denna blockad.
Några var galna och satte sprätt på arven från Ostindiska kompaniet. John Hall, som på Gunnebo slott torkade rumpan med sedlar, konkursade 1807. 1809 tvingades en utfattig Johan Henric Rosenschütz sälja sitt herresäte Marieberg tre mil söder om Ström. Att han for runt i en förgylld vagn med sexspann och zigenarkusk gick väl an för han var en landets rikaste. Att livréklädda vakter sköt salut från kastellet morgon och kväll likaså. På kalasen serverade mörkhyade lakejer. Men att han höll ett harem med damer som lockats till Marieberg med lock och pock hade landskapets aristokrati svårt att smälta.
Handelsblockaden gav slutliga knäcken till Ostindiska Kompaniet. Ägarnas pengar från opiumhandel och import av lyx omsattes i järnbruk, sågverk och jordagods, inte sällan när fattiga adelsmän gifte sig med deras döttrar.
Kompanidirektören Niclas Sahlgren köpte familjen Ribbings slott Koberg, knappt tre mil öster om Mackleans Ström. Superkargören Herman Dittmer blev jordbrukare på inköpta Rånnum utanför Vänersborg och anställde Thomas Thorild som informator. Kompanidirektören Martin Törngren rustade upp Råda säteri i i Mölnlycke. Arvtagerskan Martina von Schwerin bjöd dit Madame de Stael, då författarinnan väntade på en båt till England 1813. Mer osäkert är ryktet att Mary Wollstonecraft också var där 1795.
Kärleksaffärer
Kärleksaffärer ska skötas snyggt ansåg Eva Löwen. Själv hade hon ett antal på sin meritlista. Att hon som tjugoåring gift sig med Ribbing och fått sonen Adolph hindrade henne inte att förlusta sig med kronprins Gustaf, låt var platonskt. De blivande kungen flörtade i salongerna och i Rousseaus anda åkte de hölass på Eolsund.
Franske ambassadören tillsammans med far och son Axel von Fersen räknades till de ivriga uppvaktarna. Med väl tilltagna franska mutor hade hon politiskt inflytande med sin salong.
Några år senare blev romansen med löjtnant Gustav Macklean omtalad i Stockholm. Grevinnan Ribbings morgonbestyr fick honom att glömma regementets parad och fick därför arrest. Väl ute smädade han översten med åtföljande duell, varvid krigsrätten dömde till avsättning och arkebusering. Löjtnanten räddade sig till Norge och återvände sedan till riket för en ny militär karriär – och fortsatt romans med fru Ribbing. Han tog avsked som överste och blev 1876 kammarherre hos hertig Karl på slottet Rosersberg. Den relationen var viktig när Adolph Ribbing räddades från halshuggning. Fast Macklean var fritänkare och gav inte mycket för hertigens frimureri.
Den tjugo år äldre Fredrik Ribbing blev riksråd och hög funktionär vid hovet. Glansen spreds till hustru Eva, som levde behagligt på Östermalmsslottet Fredrikshof. Fredrik var överhovmarskalk hos änkedrottning Lovisa Ulrika när han dog 1783. Det skar sig mellan henne och sonen Gustaf III. Därför skar det sig också med Eva Löwen, som beskylldes för att ligga bakom ryktena att det var hovstallmästare Munck och inte kungen som var far till tronföljare Gustaf Adolf.
Bedagade änkan Eva, sextiosex år gammal, var nu en ensam och bitter dam. Av hennes förmögenhet, bland annat från försäljningen av sörmlandsgodset Sjöholm 1795, hade åtskilligt runnit iväg till sonens affärer i Frankrike. Av skönheten från tiden hon kallades den fjärde gracen vid Gustaf III:s hov fanns inte mycket kvar. De tre andra lättfotade gracerna hade mött skiftande öden. Hertig Karls älskarinna Augusta von Fersen fortsatte vänstrandet efter hon gift sig med sin greve Löwenhielm. En av uppvaktarna var Hans Henric von Essen, som duellerade med Adolph Ribbing. Essen hade nämligen vunnit kampen om förmögna Charlotte De Geer.
Den av hertig Karl flitigt uppvaktade hovdamen Magdalena Rudenschöld, befann sig numera i Schweiz där hon skyddades av Madame de Stael på Coppet. Mauritz Armfeldt betalade, även för Magdalenas sons studier i Sankt Petersburg. 1793 förvisade Reuterholm Armfelt till en ambassadörspost i Neapel. Ingen vet om han då träffade paret Macklean / Löwen under deras italienska resa. Däremot umgicks de med prinsessan Sofia Albertina, som efter arresteringen bönade för sin tidigare hovdam Rudenschöld.
Reuterholms spioner upptäckte Armfelts brev till sin älskarinna Rudenschöld. Där avslöjades komplotten där man med Rysslands hjälp skulle störta svenska regeringen. Hon tillsammans med gustavianerna Ehrenström och Aminoff dömdes till döden men benådas. Efter schavottering sattes Magadalen på Långholmen och de två andra på Carlstens fästning i Marstrand.
Utsända på ett svenskt flottfartyg misslyckades fånga den den dödsdömde Armfelt i Neapel, som sedan satte sig i säkerhet i Ryssland. Alla hemmavarande i juntan släpptes i samband med att kungen blev myndig. Även Armfelt gjorde ny karriär och ledde 1808 trupperna i Bohuslän och Dalsland i kriget mot Norge. Efter freden 1809 flyttar han till det av Ryssland erövrade Finland.
”Saken var den, att då Armfeldt for genom staden och mötte en sådan mängd intagande fruntimmer hälsade han så ridderligt och över måttan snillrikt att var och en av damerna trodde sig särskilt blivit bemärkt av denna nöjets, intrigens och äventyrens dyrkare.” Så beskrev Emilie Flygare Carlén Armfelts intåg i Strömstad 1808. (Boken Skuggpsel II). Armfelts värd var den samma som för Wollstonecraft: Christoffer Norberg.
Franska smittan
Eva Löwen hade inte sett sin son sedan hon lämnade honom i revolutionens Paris. Tillsammans med sin trogne älskare Gustaf Macklean for hon vidare till Neapel och de nyss uppgrävda ruinerna i Popeiji. Den forna skönheten var nu mera bitter än charmant. Inofficiellt umgicks de där med den mördade kungens syster, Sofia Albertina.
I januari 1793 såg Adolph giljotinen knipsa huvudet på kung Ludvig XVI. Marie Antoinette insåg att hon blev änka då hon från fängelset hörde massans jubel.
Det var ett ödets ironi att svensken som mördat en kung förskräcktes av franske kungens öde. Det var ju hans och Anckarströms kula som stoppade Gustaf III:s plan att rädda Ludvig XVI. Rojalistiska sympatin ledde till att Adolph ett tag fängslades för antirevolutionärt uppförande. Monsieur Bing, som han kallades sig, släpptes och sökte skydd nära Genéve, inte långt från Madame de Staels slott Coppet.
Det var där som vänskapen och sedan romansen utvecklades med Madame Gemaine de Stael, redan då känd för sina många älskare. Hon var maka till Sveriges Parisambassadör Erik Magnus Stael von Holstein, friherren som tillsammans med Adolph Reuterholm hade räddad Adolph Ribbing från stupstocken.
Under europeiska resan besökte Eva Löwen sin son i Schweiz och knöt då vänskapsband med madame de Stael, som trots äktenskapet kanske var en blivande svärdotter. Under resan gifter sig paret Löwen / Macklean och flyttande hem till Ström.
Antoinettes intime vän Axel von Fersen d. y. hade slussat in Adolph i franska hovet 1784. Året efter föddes prins Louis-Charles, son till drottningens och som det ryktades von Fersen. Von Fersen, som varit älskare till den tolv år äldre Eva Löwen, kom till Paris i följe med Gustav III – som Adolph stiftade bekantskap med. Det var på återresan från Rom som kungen under namnet greven av Haga bjöds på festligheter hos Ludvig XI och Marie Antoinette.
Det var då, 1783, i Paris som Adolph fick brev från sin mor på, av sorg förkrossad av att brodern Gustav hastigt dött inte långt efter att maken Fredrik Ribbing gått ur tiden. Grevinnan befann sig på godset Sjöholm i Vingåker som hon köpte i början på 80-talet. Där fanns den lokala adeln och den alltid trogne Gustav Macklean att umgås med. Och efter Parissejouren kom Adolph på besök, nu huvudman för släkten i riddarhuset.
Fast i Stockholm kom de kungliga inbjudningarna inte lika ofta. Den något bedagade Eva höll på änkedrottningen i bråket med sin son Gustaf III. Gustaf Macklean, kammarherren hos hertig Karl, ville begränsa kungens makt till förmån för riksdagen.
Stockholms Bastiljen öppnar för kungamord.
Riksdagen samlades i februari 1789, mitt i kriget mot Ryssland som kungen satt igång utan ständernas samtycket. Strax efter att stånden på slottet protesterat mot kungens maktambition arresterades bröderna Macklean, Axel Fersen d.ä., Fredrik Horn och ett antal andra oppositionella adelsmän. De flesta spärrades in på Fredrikshof på Östermalm. Detta Stockholms Bastiljen blev strax efter fängelse för de adliga officerare som i Finland gjort myteri i det så kallade Anjalaförbundet.
De ofrälse stånden smörjdes med pengar, brännvin och ökat inflytande på bekostnad av adelsprivilegierna. Kaptenen Adolph Ribbing höll ett lovtal över de arresterade. I debatten företräddes borgerskapet av borgmästare Anders Åberg i Uddevalla.
Bohusläningarna hade farit särskilt illa under föregående år. Som följd av alliansen med Ryssland invaderade 10 000 norsk-danska soldater landskapet. Frånsett skärmytsling vid Kvistrum mötte de inget motstånd, därav namnet teaterkriget. Efter Vänersborg slog de läger i Hjärtum och Ströms slott innan de fortsatte till en misslyckad belägring av Göteborg. Freden kom i mellan och de röe, som de kallades för sina uniformer, fick under umbäranden vandra hemåt. De passerade tydligen Spekeröd för i prästgården ristade befälhavaren, prins Karl av Hessen, in namnet på en fönsterruta.
Värre gick det för skärgårdsflottans bohuseskader som var med om Viborgska gatloppet och slaget i Svensksund. Så många av båtsmän och knektar från landskapet dog inte då, men desto fler av pesten som ett kapat ryskt skepp förde med sig. 20 000 sjuka dog i Sveaborg och Karlskrona.
En båtsman i Hjärtum mindes linjeskeppet Dristighetens utbrytning i Viborgska viken: ”Kom ihåg, att kungen kommer efter,’ och så skrattade puken (sjöhjälten Jokan Puke) — det var en rar kärl. Och då sköto vi, så kanonerna brände som eld, och gåvo glatta lag mitt i synen på fienden, som vi ibland hade bara 20 à 30 alnar ifrån oss”.
Åter till riksdagen 1789, som var en följd av det olycksaliga kriget mot Ryssland. Borgerskapets trupper vaktade utanför Riddarhuset och hjälpte till med arresteringarna. Ute vid Drottningholm stod en tusen man stark bondearmé ledda av kungatrogne Mauritz Armfeldt.
Efter att adelns ständer förpassat till Riddarhuset antog riksdagen Förenings- och säkerhetsakten, som bland annat med rätten för kungen att förklara krig förstärkte enväldet från 1772. Antagandet av akten, som egentligen var en ny grundlag, fick Adolph Ribbing att begära avsked som officer från Livgardet. Ribbing hade ett horn i sidan till kungen.Kungens favorit Hans Henrik von Essen hade snuvat honom på förlovningen med den djupt älskade och förmögna Charlotta Eleonora De Geer. Ribbing stack ner von Essen i en duell och blev straffkommenderad till Vaxholm.
Riksdagen avslutades i april och de arresterade adelsmännen släpptes fria. Månaden efter kallade Ludvig XVI den första riksdagen på
Bröderna Macklean lämnade sedan Stockholm och politiken; Rutger till på mödernet ärvda Svaneholm och Gustaf till Ströms herresäte. Dit flyttade han för gott 1796 efter giftermålet med Eva von Löwen. Efter att hans mormor Vilhelmina Eleonora dog 1788 ärvde han också godset Brodda i skånska Slimminge. I likhet med bror Rutger genomförde Gustaf där enskiften, som blev riktmärke för lantmätarna i hela riket 1807. Bohusläns skiftesreformer tog sin början i Hjärtum och Forshälla.
Samtal framför kvällsbrasan på Ström?
Säkert talade som om livet i Loiredalen dit Adolph efter vidlyftiga år vid sekelskiftet hade stadgat sig med hustrun Adele Billard d’Aubigny. Den före detta nunnan fick inte kalla sig Ribbing utan de Leuven efter svärmor. Med mamma Evas pengar köpte Adolph den forna aristokratins egendomar billigt och sålde dem sedan vidare, med en ständig flyttkarusell för familjen.
Ett sådant slottruckel var Vellers-Helon nära staden Villers-Cotterets. Ribbing sålde huset till generalen Thomas Alexandre Dumas, en mulatt som var illa avdankad av Napoleon. På väg från Napoleons kampanj i Egypten fängslades den sårade generalen i Neapel, vid samma tid som paret Löwen / Macklean och även Mauritz Armfelt befann sig där.
När Thomas dog strax efter hemkomsten fick hustrun hanka sig fram i en tobaksaffär. Sonen Alexandre blev kamrat med Ribbings son Adolphe. Vänskapen skulle vara länge, bland annat med skådespelet Christine, baserat på den svenska drottningens livsöde.
Evas förmögenhet var på upphällningen. Hon hade sålt Sjöholm och skickat pengarna till Frankrike, där sonen inte längre levde i ett överflöd. Annat var det under ungkarlslivet i Paris, där det krävdes dyra kostymer för att uppvakta damer i de kulturella salongerna.
Dagspolitiken avhandlades nog också. Hade inte engelska flottan hindrat Jean Baptiste Bernadotte att med sin arme ta från Danmark ta sig över till Skåne så hade säkert Ström och hela landskapet blivit danskt-norskt, eller franskt. Förmodligen med Bernadotte som lydkonung. Gustaf Mauritz Armfelt rapporterade från den vidlyftiga kongressen i Erfurt i oktober 1809 att Napoleon och tsar Alexander tänkte dela upp riket i höjd med Göta kanal.
Slaget mot österrikarna i Wagram sommaren 1809 sågs som en fransk seger. En pyrrhusseger för mycket manskap gick till spillo, inte minst för trupperna ledda av Jean Baptiste Bernadotte. Vanärad av Napoleon sökte marskalken en revansch.
Revolutionen tändes en åker norr om Uddevalla. Där väcktes tanken om en revolt mellan officerarna Posse och Adlersparre. I stället för Gustaf IV Adolf ville de se danske prinsen Christian August som kung i en union. Hans trupper hade slagit tillbaka svenskarna i flera bataljer och sedan imponerat på Posse i förhandlingarna. Våren 1809 marscherade Adlersparre med en här mot Stockholm och Gustaf IV Adolf avsattes.
Christian August bytte som svensk tronföljare namn till Karl August då han i januari 1810 från Fredrikshald for till Göteborg, förmodligen på stora vägen förbi Ströms slott. En månad tidigare hade avsatte Gustaf Adolf med sin familj lämnat Gripsholmfängelset och transporterats till drottningens hemtrakt i Tyskland.
Mordet
Sommaren 1791 misslyckas franska kungaparet att fly från Paris. Men deras hjälpare Axel von Fersen lyckas ta sig till Bryssel. Gustav III förhandlar utan framgång från tyska Aschen att få leda trupper som slår ner revolutionen. Trots oroligheterna håller Madame de Stael salong i Paris.
I Stockholm bor Eva Löwen och hennes älskare Gustaf Mclean i våningen på Blasieholmen när de inte gästar hennes gods Sjöholm i Vingåker. Där får de besök av den nu arbetslöse Adolph Ribbing, som annars vistas i bostaden på Drottningholm inte långt från Anckarström.
Rikets finanser var usla trots de ryska subsidier som villkorades med en vänskapspakt. Inte jäste inte bara adeln och många undvek att komma till hovets evenemang. Desto fler kom till generalmajor Carl Fredrik Pechlins kalas i palatset på Blasieholmen. Den oborstade f. d. kaptenen Johan Anckarström då man diskuterade en statskupp. En annan gäst var Carl Fredrik Horn, son till Fredrik Horn som kungen låst in på Fredrikshof. Senare kom också Adolph Ribbing att delta i samtalen i Pechlins sovrum, där tjänarna inte kunde lyssna.
Juntan fick inte korn på kungen ute på Haga och inte heller under Gävleriksdagen i januari 1792. Ribbing syntes ofta på Operan med älskarinnan Louise Hierta i logen som den bedragne maken Hans Adam Hierta ägde intill kungens. Sextonde mars åkte Gustaf III in från Haga till maskerade på Operan. Han kom med Ribbings gamle vedersakare Hans Henrik von Essen. Han hade tidigare alarmerat kungen som inte heller brydde sig om en av konspiratörerna skrivna varningsbrev som han fick under supén.
Iförda vita masker och svarta mantlar slöt ett femtontal män upp runt kungen. Ribbing gjorde ett tecken och Anckarström avlossade skottet med hagel och skrot mot kungens rygg. Statskuppen misslyckades för han var bara sårad. Innan kungen dog efter ett par veckor senare drömde och yrade han om Eva Löwen påstods det.
En vapensmed avslöjade Anckarström som ägare till pistolen. Polismästare Liljensparre spärrade in Ribbing, Horn och de andra attentatsmännen i Wrangelska källhålorna på Riddarholmen. Ankarström hudflängdes på tre Stockholmstorg innan han halshöggs ute vid Skanstull.
I maj fastställde högsta domstolen domen över grevarna Horn och Ribbing, nu kallade Claes Fredriksson och Adolf Ludvig Fredriksson efter avadling och förlust av egendom. Först skulle de mista högra handen, sedan halshuggas och få lemmarna krossade med stegling.
Mor Eva Löwen och hennes Gustaf Macklean kampanjade med framgång hos kungen för att lindra straffet. Gustaf Reuterholm anlände till Stockholm och tillsammans med Gustaf Macklean fick de hertig Karl att gå med på benådning, dock som landsförvisad och förlustig egendom. Redan samma dygn fördes Ribbing och de andra benådade från Stockholm. Eva Löwen och Gustaf Macklean följde efter i en vagn ner till Skåne.
Ribbing bosatte sir i revolutionens Paris och sedan Schweiz. Löwen och Maclean fortsatte till Neapel och återvände till som nygifta till Ström i Bohuslän 1796.
/ Av Ingemar Lindmark
Lämna ett svar