Råna folk viktig födkrok i Ucklumbygden, från forna tider till Clark Olofsson
Säkraste ridvägen till Ödsmål? Den frågan ställer sig biskop Jens Nielsen och hans med uppvaktning då de ett tiotal hästar stannar upp vid Ljungs kile. Det är högsommar och året är 1597.
Genaste vägen är stigen längs fjorden förbi Anfasteröd ner till Kolhättan. Fast här härjar stråtrövarna i Ljungskogen. En kvinna är nyligen mördad och en knekt från Uddevalla på väg till Bohus fästning blev illa knivhuggen.
Oslobiskopen Nielsen gör resor i stiftet ända ner till Hisingen. Visitationen behövs eftersom det är si och så med följsamheten till Luthers reformation. Socknens präster får ordna med hästar och husrum. Rida är enda sättet att ta sig fram till lands. Så helst far man till sjöss.
Rån och vrakplundring har för många varit ett sätt att överleva i landskapet. I vår tids Ucklum också närt av drömmen om den perfekta kuppen. Kartan från 1600-talet illustrerar biskopens val. En är vägen han tog vid visitationen 1594. Den löpte över Grinneröd, Backamo och övernattning i Hjärtums prästgård. Sedan förbi Hasteröd och Rishageröd genom myrar och moras till Sköllunga och kyrkan i Prästgärde. Efter visitationen rundade man Hällungens sydspets och sedan över bergen gamla prästvägen till Ödsmål.
Sillen går inte längre till i fjordarna. Folket i landskapet är utarmat sedan nordiska sjuårskriget på sextiotalet. Fienden brände gårdarna och många gömde sig i skogarna. Där de fick sällskap med unga män på rymmen undan rekrytering till här och flotta. Också avdankade knektar gör bygden osäker; senast de två skottarna som vid 80-talets mitt mördade prästen Arne och hans folk i grannsocknen Solberga.
Varför valde inte biskopsföljet häradsvägen från Grinneröd, Svenshögen och vidare till Ödsmål? Nielsen var bekant med Bohus länsherre Henrik Gyldenstierne, som 1589 ledsagade Skottlands kung Jakob VI under slädfärd genom Bohuslän. Kanske genade de över Hällungens is för att slippa farliga färden förbi Svenshögenbackarna. Biskop Nielsen kände Jakob för han vigde kungen med med danska prinsessan Anne i Oslo strax före jul. Nyårsnatten tillbringade kungen och hans uppvaktning i Ucklums stugor.
I denna obygd gavs näring till kungens fruktan för rövare och häxor, som han skrivit en bok om. Häxor orsakade stormen under resan hem till Skottland trodde man. Hemkommen till Edinburgh lät han därför halshugga en hop kvinnor. Även i Ucklum spanade man längre fram efter häxor. Åtta halshöggs och brändes på Tjörn.
Om biskop Nielsen fruktade Ljungskogsrövare upp mot Svenshögen vet vi inte. Kanske behövde de vila benen efter långa ritten. Sällskapet for i stället med båt från Ljungs kile till Ödsmål.
Vikingabygd
Från torpet söder om Svenshögen ser jag Bua slottsberg resa sig över tunnlarna på andra sidan av Hällungen. Kanske namnet härstammar från ett fäste för vikingar och andra rövare som tog en tribut från en handelsled över sjön.
Axel Emanuel Holmberg skriver i Bohusläns historia och beskifvning : ”Äfwen på Bua Slottsberg wid sjön Hällungen styrka några rudera traditionen att der legat ett wikingafäste; men att med Ödman antaga att norske konungen Östen Magnusson här residerat, är att drifwa gissningskonsten alltför långt”.
Likt många andra bohusläningar räknar jag mig som ättling till kung Magnus Barfot, som runt år 1100 med sina gelikar steg i land vid Lillaedetforsen och härjade i älvdalen. Röveriet sitter så att såga i generna.
Kung Magnus son Öystein Magnusson var en fager och klok man som delade kungamakten med brodern Sigurd Jorsalafar. Namnet fick han från korståget till heliga landet. Som tack till Bohuslän gav han en flisa ”från Jesu kors” till Kungahällaklostret. Staden var viktig för bröderna Magnusson. Östen kan mycket väl ha huserat i Bua men det förmäler inte Magnussagan.
Häradsskrivarrånet i Svenshögen
Nedanför toppen på Bua slottsberg bildar stenblocken en labyrint av grottor. Försedda med ficklampor ålade vi barn oss genom springorna till små rum där buset i bygden förr gömde sig. En var Friskas, förmodligen i sällskap med tjuvkompisarna Elfström, Henricsson och Pulse Herman.
En kulen höstkväll knackade en frusen och illa klädd Friskas på hos häradsskrivare Joachim Wäfvendahl i Svenshögen. Hon fick nattlogi och på natten öppnade hon för fästmannen för att sedan råna värdparet.
Wäfvendahl ansvarade för lokala skatteindrivningen. Hustrun var dotter till välbärgade gästgivare Kihlman på Åsen i Grinneröd. Så om någon hade pengar hemma var det nog Wäfvendahls. Rånet hände tidigt 1800-tal, för huset vid uppfarten till f. d. sanatoriet är samhällets äldsta, byggt 1797.
Att mästertjuven Lasse-Maja gömde sig under stenblocken ovanför Svenshögens badplats får nog räknas till folkfantasin. I så fall då han av kungen benådats från straffarbetet på Marstrands fästning och var på väg hem till Närke.
Proffsrånarna Lindmark
Natten till 14 mars 1851 rånades postdiligensen vid Haneström söder om Lilla Edet. Tre män slog ner postiljon Larsson med störar och drog ner honom från kuskbocken. Skjutsgossen som i uppförsbacken körde bredvid kärran lyckades illa skadat slå larm i en näraliggande herrgård. Rövarna försvann söderut med ekipaget. Med sig hade de postiljonens pistoler och uppskattningsvis 40 tusen riksdaler, tillräckligt för att köpa flera gårdar.
I Ucklum såg man hur fattiga familjen Lindmark i Ucklum plötsligt var vid kassa och bjöd på kalas. Före detta fästningsfången Johan Peter Lindmark i Lilla Komperöd betalade kontant; hos klockaren i Spekeröd med en sedel som kopplades till rånet. Misstankar väcktes hos gästgivaren på Smedseröd. Utan att anlita kronobetjäningen spanade handlanden Christian Larsson i Grössby och andra Ucklumbor i socknens skogar. Om spaningen främst gällde Lindmark eller pengarna skall vara osagt.
Socknens privatspanare tipsade polisen som häktade Johan Peter Lindmark i Lilla Komperöd, tillsammans med svärfar och brodern Carl Gustaf Lindmark i Tjurbacken. (Det bör påpekas att jag inte är släkt med förövarna).
Platserna har fått kulturell berömmelse. Författaren Olle Länsberg tillbringade barnaår i Tjurbacken i Ucklumdalen. Komikern Peter Apelgren har ståuppat om sin uppväxt i Lilla Komperöd nära Västerlandagränsen).https://www.youtube.com/embed/yARIOHHdqGg?version=3&rel=1&showsearch=0&showinfo=1&iv_load_policy=1&fs=1&hl=sv&autohide=2&wmode=transparent
Pingstdagen blev det mässfall i Ucklums kyrka. Uppbådet letade efter gömda pengar i skogarna. 30 tusen hittades i nergrävda kittlar och även hemma hos Lindmark. Var resterade cirka 6 000 hamnade vet man inte. Rånarna förblev fattiga men det ryktades att vissa bönder blev så välbärgade att de kunde köpa stenhus i stan.
Det gick inte att binda rövarna till själva rånet, endast för hanteringen av de gömda pengarna. Johan Peter dömdes till tio år på fästning och bror Carl Gustaf fick två månader på vatten och bröd. De andra frikändes.
I kyrkboken kan man läsa att Johan Petter föddes i Svenshögen 1817 med auditören And. Lindmark och Katarina Jonsdotter som föräldrar. Till yrket var pappan kommissionslantmätare, säkert sysselsatt med ortens laga skiften. Då han dog i Sköllunga 1831 tjänade Johan Petter som dräng för att sedan flytta till en förpantningslägenhet under Tjurbacken. Brodern Carl Gustaf står som dräng och bonde i Lilla Komperöd där han före rånet med Inger Toresdotter får fem barn och ett till var på gång.
Lindmarkrån nummer 2
Johan Petter släpptes från Malmö fästning 1864 och hankade sig med dagsverken i Tjurbacken. Med andra ord mottaglig för övertalning om ett postrån från Olaus Nilsson. Han kallades Rytten och bodde på förpantningen Mosselslätt under gården Backa i Ucklum. (Förpantning är ett arrende på 50 år). Till kuppen rekryterades från Spekeröd torparen Kristian Andersson och indelte soldaten Carl Olsson Krans kom från torpet Skogsgärdet i skogarna öster om Harås. Samma rote hyste Alfred Bergin, som rånade postskjutsen i Huveröd Ucklum 1861.
11 januari 1866 gick förövarna genom skogar och längs älven de tre milen till Romelanda norr om Kungälv. Styrkta med brännvin låg de under natten på lur i nära Skällebräcke kvarn . Då postvagnen dök upp tog Lindmark tag i hästarna och Olaus Nilsson drämde en stör i skallen på postiljonen Knutsson så han medvetslös föll till marken. Skjutspojken hann sticka och hämta hjälp. Postväskan vittjades på dryga16 tusen riksdaler som gömdes i buteljer i skogarna nära deras hem. Brev adresserade till Bohuslän och Norge slängdes i en sjö.
En stor polisinsats fick snart korn på välkände rånaren Lindmark. I mötet på Smedseröds gästgivargård ordnades en insatsstyrka med polis och pålitlig allmoge, som behövdes för att nattetid hitta i den väglösa obygden. Insatsen delades upp i fyra grupperingar för att samtidigt gripa förövarna.
Grössbyhandlaren Christian Larsson bistod vid gripandet av nygifte Johan Petter Lindmark. Han höll till i svärföräldrarnas hus, eller snarare jordkula vid Övre Dämmet, en väglös tassemark vid gränsen till Västerlanda. Lindmark hann inte gripa bössan innan han övermannades. Han och de tre andra sattes i Smedseröds häradshäkte. I tingshuset dömdes de till straffarbete på livstid.
En bonde, Johannes Johansson i Backa, fick tio års straffarbete för att ha medverkat i delningen av pengarna. Det mesta av rånbytet hittades och tillfördes statskassan. Att resten hamnade i fickorna hos bättre ställda i socknen är rykten som levt i flera generationer.
I ekskogen vid Ucklums kyrkskola där jag gick fanns en plats som kallades Ryttertomta. Där försökte Ann Britta Persdotter överleva med fyra barn i en backstuga, tills hon dog 1907. Kanske fick hon en slant för gravskötsel. Maken Rytten Olaus Nilsson fick ingen synlig grav då han efter frigivning från Landskronafängelset 1888 dog i Mosseslätt .
Eftersom Grössby ligger mer än tre mil från städerna Uddevalla och Kungälv var Christian Larsson en av de första som öppnade lanthandel i landskapet. Han far, Lars Rasmusson i Kleva Huveröd, hade i riksdagen medverkat till att slopa städernas handelsmonopol. Christians syster Elin Larsdotter blev bondmora på granngården Sågen där jag växte upp. Hennes bror Lars Chistiansson tog över granngården Kleva. Han blev med tiden morfars far till Joakim Dyfvermark, som ven han växte upp på Sågen. Han räknas som Sveriges mest prisbelönade grävande journalist, bland annat för att avslöja bankers penningtvätt i SvT Uppdrag granskning. Råna och jaga bovar är ett signum för bygden
Dubbla rånen i Huveröds skog
Det sägs kungliga vagnen skadades på kungsvägen mellan Huveröd och Svenshögen. Spisestenen vid forna soldattorpet Kungsbron står som minne av en måltid som Karl XIV intog. 1850 byggdes nya vägen mellan Huveröd och Åsen i Grinneröd, som sedan blev rikstvåan och gamla E6. Obygden lämpade sig för postrån visste soldaten Alfred Bergin i Spekeröd för han tog denna väg för att exercera på Backamo.
19 februari 1861 överfölls posten som körde mellan gästgiverierna Smedseröd och Åsen på vägen ovanför Huveröd. Postförare var Smedseröds torpare Johannes Persson. Han fick ett slag och höll andan så rånaren trodde han var död. Sämre gick det för gästgiveriets skjutsdräng, Husen kallad, slogs ner så illa att han blev ”velig”.
Rövaren körde skjutsen till Rävåsskog, där han tömde väskorna och sedan släppte hästen mot Smedseröd. Man anade oråd och fann Husen illa skadad i Rävås (strax söder om Sköllunga med bensinstationen där Clark Olofsson köpte en dunk för att gömma rånbytet).
Spåren ledde till soldaten Alfred Bergin på torpet Skogsgärdet i Spekeröd, långt in i skogarna under gården Berg. I den trakten greps han på en bal. Det märkliga är att denna Bergin senior inte går att spåra i kyrkboken eller andra källor, , förutom i den utomordentliga Ucklumboken från Ucklums hembygdsförening. Inget sägs i tidningsarkiven om ett postrån i Ucklum 1864. Inte heller redovisat i Postmuseums inventering, som däremot listar rånet av posten till Orust 1854 där Ucklumvägen mynnar ut vid Nösnäs För detta och ett annat postrån norr om Lilla Edet halshöggs två av de fyra rånarna.
Hur som helst var det inte samme soldat Alfred Bergin som 3 november 1874 rånade postskjutsen i Huveröds skog, till eftervärlden känd som rövarliden nära gamla E6. 28 årige Alfred Berndtsson Bergin sprang i november 1874 upp på postkärran på väg från Smedseröd till Åsen. Postiljonen ett slag så att han medvetslös föll till marken. Skjutspojken som körde fick skallen spräckt. Postväskorna tömdes och hästen sprang med kärran hem till Herrgusseröd. Läs om rånet i Bohuskorrespondenten 1 , 2 .
Clark Olofsson från Svenshögen gömde rånpengar i Ucklum?
1948 gick jag tredje klass i Svenshögens skola i backen ovanför pensonatet. Där flipperspelade och köpte tablettaskar med filmisar. I källarplanet köpte vi småbröd från David Lundqvists bageri.
Bygden försågs med limpor av två brödutkörare. En hette Olofsson som bodde med familjen i huset intill, som kallades för rånet. Inte med tanke på sonen Clarks blivande levnadsbana utan för att Lundqvist tillverkade rån i lokalen under lägenheten. Där köpte vi rånbräck men om såg lille Clark leka utanför så är det inget jag minns.
Hade inte släkten satt stopp hade Olofsson äktat en flicka från Huveröd. Clarks mor, som han gifte sig med, var från Grinneröd; eller kanske var det Lyckorna för där bodde hennes föräldrar senare. Familjen Olofsson flyttade till Slätta damm på Hisingen, i samma kvarter som fostrade Uppdrag Gransknings Janne Josefsson . Spriten bidrog till skilsmässan och barnen hamnade på institutition.
Clark Olofsson fick aptit på bankar då han drogs in i Norrmalmstorgsdramat 1973. 24 mars 1976 går Clark Olofsson in på Handelsbankens regionkontor vid Brunnsparken i Göteborg, försedd med kpist ♦. Uppe i direktionsvåningen klipper han telesladdarna och kräver 930 000 kronor. Han låser in gisslan och går lugnt ut med pengarna i en bag. En polisspärr forceras och han kör raka vägen upp till Ucklum. Han tvärbromsar vid macken på Sköllungarakan, där han köper en bensindunk.
Drygt 700 tusen och en påse ris stoppas i dunken, som sedan göms norrut enligt gammal tradition i socknen. Förmodligen i en trakt välbekant för Clark, som grannskapet till Svenshögen. Det har plockats mycket svamp längs gamla E6 under årens lopp. Tappägaren ringde genast polisen som haffar Olofsson på en krog i Herrjunga med drygt 200 tusen i bagen.
En kilometer norr om Sköllungamacken drev Albert Karlsson en lanthandel under första världskriget. Han kallades allmänt för feskarn då han som pensionär bodde i ett hus söder om Svenshögens badplats. Inte som jag trodde för att han cyklade på en trehjuling och sålde fisk. Utan att han från Smögen. Feskarn sade sig ha tre söner. Två gick det sämre för, den som tog över affären satt i fängelse till och med. Men den tredje, Algot, var miljonär, tack vare fastighetsjobberi i Trollhättan. Hans dotter gifte sig med en skeppshandlare Mårtensson och de fick sonen Arne.
Kort efter Clarks rån på Handelsbanken stationeras Arne Mårtensson som regionchef i samma direktionsvåning vid Östra Hamngatan. För att sedan bli vd för hela Handelsbanken och 55 år gammal segla till Antarktis . Med sig hade han en pension från banken värd 225 miljoner, näst högsta summan i landet efter Percy Barnevik från Uddevalla. Handelsbanken klarade krisen 1990 tack vare Mårtenssson. Han är säkert värd pengarna även om vissa undrar vilka som är värsta bankrånarna, direktörerna eller kåkfararna. Gener från Ucklum är inte fel.
Rånarfamilj i Ucklum tömde Ikea-kassor
Det var måndag 12 mars 1990. Kvinnan från hemtjänsten I Ucklum satte på radion så fort hon gjorde besök i stugorna. Det visade sig att hon ville höra om hennes man, son och hans kompis lyckats råna Ikea i Kållered söder om Mölndal.
Trion hade under natten klippt upp nätet. Vid åttatiden på varuhusets baksida övermannade de maskerade männen ABAB-vakterna med tårgas . I påsen med söndagskassan fanns 800 000 kronor och lika mycket i checkar. Det kunde h varit mer om man inte haft täta tömningar på grund av bankkonflikten. på väg ut med söndagskassan. Så värst smarta var inte trion från Ucklum för regnumret på vit Volvo 740 var inte avslöjade ägaren. Sonen som hade spelskulder erkände först.
Tidigare hade rånarfamiljen bott på Sågenområdet i Ucklum, 200 hundra meter från huset där Joachim Dyfvermark. Han blev grävande journalist i Svt Uppdrag granskning med penningtvätthärvorna i Swedbank och SEB som främsta skalper.
Gömslet i Ucklum efter sprängda värdetransporten i Ucklum
Tidig morgon 3 november prejas Securitas värdetasport då den från motorvägen tar vägen mot Ucklum. De två väktarkvinnorna jagas med automatvapen och skadas då fordonet sprängs. 5,6 miljoner rafsas ner i en bag. Två maskerade rånarn försvinner snabbt i en Volvo V70 i riktning mot Ucklum. Synliga automatvapen och fotanglar hindrar följare. En Saab hittas inkörd på en skogsväg efter Grössbacke och en Mercedes upptäcks intill en pendelparkering i Stenungsund. Se videon.
En grävmaskinist i Ucklum hade en vecka tidigare polisanmält de två bilarna under rånarnas rekognosering. En rånare gömde sig i en grav i Ucklumskogen under ett camoflagenät. I närheten hittade väskan och vapnen. De fem rånarna, inhyrda från forna Jugoslavien, fångas och döms. Merparten av pengarna hittas inte. En del kanske ligger nergrävda i Ucklum.
Då silla gick te
Ett tidigt barnaminne är lastbilen som vurpade på Grössbacke vid Spekerödsgränsen. Lasten med sill spreds i terrängen. Gamla instinkter väcktes till liv i socknen. Det uppstod en smärre folkvandring för att bärga mesta möjliga. En polisbil ryckte ut, varvid en gumma med två hinkar bjöds på lift. Att polis kör rånare till brottsplatsen hör till ovanligheten. Utom i Ucklum.
3 november 2005 sprängde inhyrda exjugoslaver en värdetransport från Securitas vid motorvägsavfarten i Stora Höga. Rånarna körde sedan mot Ucklum i en stulen Volvo. En av dessa hoppade av vid Grössbacke med 5,6 miljoner i väskan. Där gömde han sig under ett dygn i en grav i skydd av ett camouflagenät. Vapnet sattes i en grop bredvid. Rånarbilen, en Volvo V70, upptäcktes på en pendelparkering i Stenungsund. Rånarna greps och dömdes men just inga pengar hittades. Se video.
/ Av Ingemar Lindmark
Jag har läst att en person som levde på 1930-talet skulle haft mycket mer gemensamt med en från vikingatiden än med en av oss som lever idag. Det är så som kan hända rent kulturellt under en period på mindre än hundra år. Om Ucklumsborna och andra bohuslänningar var en riktiga busar, vilket jag inte betvivlar, så kan en bidragande orsak ha varit alla hemskheter du utsattes för under 1600-talet. Skövlande arméer dom drog härjande genom landskapet och till det ett antal perioder av hungersnöd. Det som då fanns kvar av vikingatidens höga kultur, t.ex. den fornnordiska diktningen och konstfärdigheten samt släktsammanhållningen, torde då ha fått sig en riktig knäck. I stället fick vi ett fördummande och glädjedödande prästvälde, och tunga skattepålagor (t.ex. saltskatten). Energiska och begåvade människor i landskapet blev antingen tokiga eller så sögs de upp av överheten. De övriga fick ta till de knep de kunde för att försörja sig och de sina, vilket kunde ta sig uttryck i rena olagligheter (rån och tjuvjakt) och i att man trampade på dem som låg och att man slickade uppåt. (Detta har jag skrivit i stundens ingivelse)