Sant och osant på Tjörn. Från släktresan uti Valla socken
Den som från Tjörn kör till Mjörn ser nog inte att det är en ö för sig. Broarna märks knappt för Sundsby kile bildar här smala rännor. För svanar är kilen ett smörgåsbord. För fisken är dyiga bottnarna en barnkammare.
Efter Sundsby väljer vi gamla vägen förbi Sundsby. Banken över kilen som fanns redan på 1600-talet. Det vet man för Sundsbys härskarinna Margareta Hvitveldt tvistade i tinget hur underhållet borde delas med bönderna.
Fjälebro. Eller Fjällebro?
Vandrare från Mjörns västsida genade nog gärna över spången innanför Mjölkeviken då de skulle till Valla kyrka.
Strax innan fälten öppnar sig visar skylten Fjällebro till gårdar norröver. Inte Fjälebro som lantmätarna envisats med. Något som man med gammal god tjörboenvishet stridit om i många år.
Två genuina framkammarstugor på kringbyggda gårdar i Fjällebro för oss tillbaka till tidigt 1800-tal då skiftena sprängde byn. Se kartan i Hitta.
I grannskapet har hebygdsföreningen en väderkvarn.
Fjällebro står det på gravstenarna vid Valla kyrka. Och Fjällebro står det i gamla handlingar för mina förfäder. Den förste var Per i jordeboken 1573. Sonen Lars Persson i Fjällebro och hans Siri Karlsdotter fick sonen Jakob som levde i Fjällebro född runt 1610. Han står som skeppsbyggare i Fjällebro och får med Guru Andersdotter från Stenkyrka sju barn.
Se släkten i Fjällebro som pdf.
Lars Persson var död 1663 för då tvistade den dödes systerson Anders Olsson, rotebåtsman i Övee Fjällebro, om arvet. Senare känd för berika bygden med två barn efter löskaläge med Helena Larsdotter i Kil. Jakob och Guru får dötrarna Börta och Gunnu. Börta som gifter sig med grannpojken Erik Guttormsson i Bråland. Gunne även hon gift med en granne, Engelbrekt Andersson i Hjälteby. Där lämnar vi släktgrenen ett tag.
Interaktiv karta. Klicka på markörerna.https://www.google.com/maps/d/embed?mid=1rB5HdCgHV8rZqci3XJN4ataVfbKTKtOR
Per Nilsson från Svanvik i Valla gifter sig 1789 med Anna Berndtsdotter från Fjälebro. Efter flytten till Myggenäs får de åtta barn. Ett av barnen är Bernt Persson, född i Myggenäs 1794. Han och Johanna Henriksdotter övertar Bräcke i Långelanda där de blir föräldrar till min farmors mor, Anna Maria Berndtsdotter.
Hjälteby
Har byn fått sitt namn efter hjaltir, det vill säga efter folk från Haltland? Så kallades Shetland då vikingarna kom dit på 800-talet. Med nära band till Norge tills skottarna tog över sent 1400-tal. I Tjörns folktro var skottarna ökände sedan sådana höggs ner vid Morik längst ner på Tjörn, efter deras anfall upp mot Stordal.
Axel Emanuel Holmberg trodde i boken Bohusläns historia att tjörnborna för sitt egendomliga utseende och kynne var en kvarleva från en keltisk stam. Sillperioderna drog till sig folk från när och fjärran. Några har säkert bidragit till att minska inaveln på ön. Fast det keltiska på Tjörn får sättas i fråga om inte DNA-tester antyder något annat.
Tjörn har sitt ursprung i Uthorna, stormarnas ö, bEdesjungna i skottarnas Ossians sånger? Det trodde kanske min lärare Nils i svenska och historia på gymnasiet. För denne bror till Tjörnskildraren Johan Pettersson bytte efternamn till Uthorn.https://www.google.com/maps/embed?pb=!4v1612099553488!6m8!1m7!1sb_n_bkjhhyq_3tw5Rzf6_g!2m2!1d58.05090963150259!2d11.71087728643863!3f285.24183946695524!4f-2.0287893290810644!5f0.7820865974627469
Ryktet har mörkats av de tre skotska knektarna som dräpte rike prästen Arne och hans folk i Solberga på andra sidan Hakefjord. De avslöjades på en krog i Marstrand, förevigat av Selma Lagerlöf. Det var 1586 då Peder Brems borgmästare då. Han ägde Toftenäs i Stenkyrka där Bremssläkten dyker upp i släkttavlorna som visas här. Se mina Bremssläktinger.
Begravning med förhinder
Gunne Jakobsdotter från Fjällebro följer vi här till Hjälteby då hon gifter sig med Engelbrekt Andersson, född och död i Västra Hjälteby 1648 och 1728. Deras son Engelbrektsson gifte sig med Helvig Larsdotter från Skåpesund. De dog på Myggenäs som hennes andra man Eskilsson testamenterade till Engelbrekts och Helvigs barn.
Se Bengt Eskilssons testamente.
Före jul 1805 dör Chistina, 8 månader, av kikosta för Elsa Larsdotter och Jonas Engelbrektsson i Hjälteby. Dagen efter dör hennes bror Lars, tre år gammal. Komminister Johan Eklund har en kvarts gångväg till sorgehuset för prästgården Kråkedal ligger bakom Valla kyrka. Där har han supit till och dålig ölsinnet visar sig då begravningsakten ska förrättas. Förste som fick en hurring av Eklund var Per Nilsson i Myggenäs. Per och hans Anna Berntsdotter får sonen Bernt Persson som flyttar till Långelanda på Orust och där blir morfar och mormor till min farmor Hanna Larsson i Smedby Tegneby.
Sorgehusets värd Jonas Engelbrektsson försökte hindra prästen att fly och fick då tre örfilar. En annan granne örfilades och gästerna sökte skilja de två stridande. Med följd att prästen kastade en silverbägare och trätallrik på Anders Eriksson i Bråland. Sedan slog han sönder en kritpipa som Anders Hinningsson i Bråland lånat av värden varefter han lät en ny tallrik flyga genom rummet. Det blev ting i Svanesund, avsättning från kyrkliga ämbetet varefter han dog kort efter.
Prästens son Jakob Ekelund skrev romanen Bergsflickan från Orust och blev mest spridde författaren för historieböcker på läroverken.
Bråland och Valla kyrka
Valla kyrka ligger på en sandbank ovanför Svanviksslätten. Jakob Ekelund växte upp i prästgården Kråkedal och var bara sexton då pappa Johan Eklund suspenderades och dog.
Jakob kan tacka sin minnesförmåga för att han trots tragedin fem år senare tog studenten i Lund och sedan läsa till präst. Som lärare i Stockholm sågs han av August Blanche som en inspirerande lärare om än illa klädd och ärrat ansikte efter en brand i barndomen.
Under sina femtio år hann Jakob publicera ett stort antal böcker. Han översatte Walter Scott och i samma anda skrev han Bergflickan på Oroust. Med böcker i historia för läroverken blev han på sin tid den mest spridde läroboksförfattaren. suspenderades och dog.
Kyrkan och vägen ner mot Svanviksslätten trängs i ett klev mellan bergen. Kyrkan är från 1861. Längst fram altartavlan med nattvarden skänkt av Margareta Hvitfeldt. Längst bak i kyrkan tavlan Johannespassionen målad av min historielärare Rune Ekre, en tid också verksam på Billströmska folkhögskolan.
Kyrkan står på samma plats som den från 1100-talet. Kvar finns gravkoret från 1664 för Margareta Hvitfeldt , maken Tomas Dyre och de tre i tidig ålder döda barnen. f
Framför koret syns gravstenen för norske rikskanslern Anders Gren och makan Mette Grubbe. Inte bara släkt med Margareta Hvitfeldt utan även till många nu levande. För mig visad med en tråd knyckt från Geni:
Kyrkorådet ville riva gravkoret och gräva ner kistorna men fick inte. Margareta Hvitfeldt hade donerat kyrkans granngård Bråland för att underhålla koret. Även för kyrkans skötsel men så långt räckte inte pengarna.
Hon ville kanske tämja ryktet att utan rannsakan har halshuggit en informator som haft en affär med hennes adelsfröken. Liket grävde hon ner på Brålands ägor påstods det. Historien är nog lika sann som att hon murat in en präst i källaren på Sundsby.
Vy från gårdarna i Bråland:
Mällby
Om aftonen kommer Linnés utsände Pehr Kalm till gården Mölleby – vilket får tolkas som Mällby, vid vägen från Bråland till Myggenäs. I reseberättelsen Wästgötha och bahusländska resa 1742 konstaterar han att de timrade ryggåsstugorna var sig lika på hela Tjörn. Små fönster i gavelspetsarna under brädtak där regnet gärna tog sig in. Till höger innanför dörren spisen med öppen eld som gav värme och ljus om tranlamporna inte räckte. I gråstensmuren en ugn med vridbart vindspjäll högst upp. Till vänster mot gaveln fanns ett långbord med fållbänkar, innehållande randiga bolstrar för nattningen. Mjölkhyllor ovanför dörren till kammaren där husbonden höll till.
Min förmoder Maret Reersdotter föds 1715 i Mällby. Föräldrar är Reer Clementsson i Mjällby och Anna Olofsdotter, vigda 1706. Pappan har ärvt Mällbygården från Clement Jonsson, född 1631 i Stenungshus i Norum. Maret Reersdotter gifter sig 1736 med Anders Jakobsson i Myggenäs, dit hon flyttar och får fyra barn. (Anders köper Mällby 1739) Ett är Hedvig Andersdotter som i giftet med Olof Nilsson bosätter sig på Strand i Tegneby.
Myggenäs
Se släkttavla för Myggenäs som pdf.
Nils Persson kunde räkna sig till bättre folk om än inte så välbärgade som före svensktidens skattetryck. Morfar var Wilhelm Hansson och Börta Anundsdotter på herresätes Olsnäs i Stenkyrka. Börta från Bamsesläkten och Wihelm från lika ansedda släkten Brems. Börtas mor Ingegerd var dotter till rike Jöns Gullbrandsson i Vräland, som dog i fängelset 1671 anklagad för häxeri av Per Brahes fogde Hans Larsson. Annars hade han kanske bränts på bålet i Myggenäs 27 januari 1672 tillsammans med ”sju trollkonor och en trollkarl”. (Ser mig som en äkta trollunge ty jag är besläktad med fem av Jöns i Vrälands sex döttrar).
Nils Persson från Nordvik i Stenkyrka gifter sig med Jöns Anundssons dotter Elin och bosätter sig i Svanvik. Se Elins testamente.
Tog Per Nilsson en kvällspromenad till Bränneberget på Sötången för att minnas avrättningarna eller beundra utsikten över Hakefjorden? Sentida vandrare kan parkera vid gamla Myggenäs och halvvägs i backen upp mot nya villorna vika till vänster till bergknallen. Lavarna påstås hår vara svarta efter brasan. Se Per Nilssons bouppteckning 1815.
Varför avliva sju häxor och en trollkarl just här? För att det i Hakenäs skog fanns ved till skillnad från resten av Tjörn? Eller för att berget låg bra till då fångar från fästningen togs över fjorden från Kåkenäs i Norum? Brasan syntes vida över Hakefjorden androm till varnagel. Upp till Stora Askerön ditt familjer flytt rädda för att i Marstrand anklagas för trolleri. Kanske syntes elden ände till Brattön med Blåkullen där häxorna bjöds på kalas av Satan.
Det sägs i domarna att de anklagade fick nåden att halshuggas innan de kastades på bålet. Det säger fogden Hans Larsson inget om i protokollet då de efter prästernas förmaning förpassades till elden. Förhärdade Per Matsson från Mollösund ropade högt att han var oskyldig, sina bekännelser under tortyr till trots. Som det står i protokollet ”och när han kom på bålet sjöng han ett vers av en psalm och gick så till sin död.”
Per nekade till att han för satan hade blåst till storm med sin pipa. Den fick han av sin lika trollkunniga mor Malin på Herrön. Där drag han av en vört han fick av Hin onde, som gömde sig i en kalv. Med sågs skyldig hade hållit sig flytande under vattuprovet. I pinliga förhör erkände han att ha ridit på en käpp till Göteborg för att ha möte med Satan.
Även Kjerstin Swen Snecker från Marstrand och de andra trollkonorna sade sig var var oskyldiga trots tidigare erkännanden och flutit på vattnet. Tortyr var OK eftersom dansk lag fortfarande gällde.
Så byggdes gårdar i Myggenäs enligt Bohusläns museim
Svanvik
En höstdag 1699 sätter Erik Björnsson i Svanvik Mellangård en kniv i magen så att han dör fyra dagar senare. Var han deprimerad? Eller för att han ångrade gårdsbytet som gjort med svågern Tron Jonsson, där Björnsons ärvda Mölneby ingick i bytet. Hustrun Elin Arnesdotter hade dött två år tidigare och han var nu omgift med Maret Andersdotter från Ävja. Näst äldst av de fyra barnen var Börta, då fjorton år.
Familjen bad rätten om en kristen begravning i vigd gjord. Vilket nekades för att han levt ett okristligt leverne i dryckenskap. Kyrkoherde Mikael Koch satte sig mot läggning i vigd jord för som självspilling måste han brännas. I dödsboken syns han inte.
Börta Eriksdotter, som förde min släkt vidare, gifter sig med Jöns Anundsson år 1700 och bosätter sig på Svanvik, som de köper 1711. Jöns var son till lagrättsmannan Anund Bryntesson Bamse i Röra Stenkyrka. Med tillnamnet Bamse, från ansedda Bamsesläkten om än inte lika välbärgade som tidigare.
Se Jöns Anundssons bouppteckning
Börta och Jöns hinner få elva barn tills Jöns dör 1737, varav sex tycks vara i livet. Börtas nästa äktenskap blir olyckligt på grund av saknad sexuell aktivitet. Mer om detta i nästa avsnitt.
Yngsta barnet, Elin Jönsdotter, är fyra år då pappa Jöns dör och lämnas till släktingar. Hennes bror Anund Jönsson i Höllviksnäs vill förutom tvist om Svanvik ha betalt för att ha försörjt Elin. Hans husstru kräver ersättning för att ha lärt Elin läsa och försörjt henne ett antal månader.
Förmyndarskapet tas över av Nils Persson från Nordvik i Stenkyrka som Elin Jönsdotter gifter sig med då hon var femton år. Första barnet Börta dör tidigt och Per blir bara åtta efter att ha fallit från en häst. Nästa Börta föds 1758 och Per 1761. Se Elin Jönsdotters testamente.
Denne Per Nilsson är andra gången gift med Anna Berntsdotter från Fjällebro. De flyttar till Myggnäs, där vi finner Pers kalabalik med prästen Johan Eklund. Per och Anna är farföräldrar till min farmor Hanna Larsson i Tegneby.
Se släktavlan som pdf för Svanvik
Äktenskapsbullret i Svanvik
Jöns Anudsson i Svanvik dog i december 1736. Det var tungt för änkan Börta Eriksdotter att klara Svanvik och barnen. Jöns Olsson från Hoga i Tegneby befanns lämplig som make, trots att hon var dryga femtio och han trettio. Båda hade namnet Jöns efter den för trolldom anklagade Jöns Gullbrandsson i Vräland på Orust. Denne rikaste bonden på Orust var morfar till Jöns Anundsson och Jöns Olssons far.
Sorgeåret hade inte löpt ut då Jöns Olsson och Börta Eriksdotter vigs i november 1737. På Tjörn är kalvar ett öknamn på Orustbor. I bråken som uppstod blev Jöns kallad kalvedödaren från helvetet. Grannar vittnade om Börtas svordomar och bannor. (Se Släktdata sid 8)
Köttsligt umgänge var det inte tal om. Inför tinget i maj anklagades Jöns för att inte uppfylla äktenskapsplikten men han lovade bättring. En vecka senare anmälde hustrun till rätten i Svanesund att löftet brutits och krävde en besiktning av potensen. Vilket en inkallad fältskär från Uddevalla genomförde med länsman och nämndemän som vittnen.
Hur det nu gick till så fann man inget fel på mandomen. Tingsrätten manade parterna att leva i sämja, dessutom att Börta upphörde med svordomar och bannor. Jöns fick en vecka på sig för att bestiga hustrun.
Gårdsbruket misskötte han också enligt Börta. Till sitt försvar anförde Jöns att han försökt förnöja hustrun men hindrades av hennes ” ”oläte, swordomar och bannor”. Han försökte ”lägga armen om Börta och pussa henne näsa mot näsa”. Längre kom inte Jöns tills hustrun frågade ”vad gör du mer?” Skräddargrannen uppmanade Jöns till sådant sängläge men fick inte honom att ta av sig byxorna.
I tinget påstod Jöns att ljumskbråck han kallade tarmelopp utgjorde hinder. Ett klent argument med tanke på Börtas elva barnsbörder. I stället för en dyr fältskär besiktade två gifta kvinnor efter nyår 1739 Börtas qvinnliga lem, vilken befanns vara utan anmärkning.
Varken Jöns gråt i rätten eller Börtas löfte om en silverbägare – om Jöns fullgjorde plikten – hjälpte. Gårdsbruket missköttes också enligt Börta och hennes döttrar. Utifrån hustruns krav beslutade tinget paret att skiljas från säng och säte. Jöns fick lämna Svanvik ”bäst han gitte”. Då Börta dog 1746 misslyckades Jöns att få ärva ur boet.
Domen tar oss ur villfarelsen att kvinnan enbart skulle betjäna mannens lustar och befolka världen. I äktenskapspliken ingick att även tillgodose kvinnans behov.
Lind på Hakenäset
Till de små gårdarna i Lind längst i söder på Hkenäset tar man sig på den smala vägen förbi Höllviksnäs och Balkeröd. Sedan Rörviks gärden på bördig blålera vid Rörviks kile. Där syns Svanviks kile med Wallamn på andra sidan.
Annars mest löv och tall, för här har alltid funnits skog. Lind är känt sedan 1500-talet; dansktrogna även efter 1658, i konflikt med de svensksinnade i Rörvik. Norskan kan ännu anas i traktens dialekt.
Hit flyttade min anfader Anders Håkansson från Furusäter 1732 då han äktade Anna Andersson, visserligen från Lilla Askerön men Lind fanns i släkten. Åkerlapparna gav knapp försörjning men Anders kalrade sig som båtbyggare. Anna blev snabbt gravid och fick med tiden åtta barn. Nästnästyngst var Guru, född 1745, till vilken jag räknar mina anor. Hon gifte sig och flyttade till Fjällebro. Hennes yngre bröder Christian och Helge blev kvar i Lind.
Anna Andersdotters far var välbeställd bonde och riksdagsman på Lilla Askerön Södergård. Mor Ingeborg Olofsdotter föddes 1686 på Lind med Olof Gregersson (född 1652 i Rörvik) och Gunnur Helgesdotter som föräldrar. På ett kalas blev Gregersson av kaplanen avlurad gården Rävlanda i Stenkyrka. Familjen flyttade då till gården de köpte i Hålta innanför Marstrand.
Olof Gregersson blev nämndeman och arvet delade han med brodern Anders. Denne fick fick Rörvik och Gregersson Lind. Då bebott av sonen Tolle Olsson fram till att Anders Håkansson och Anna Andersdotter tog över.about:blankBildLadda upp en bild, välj en från mediabiblioteket eller lägg till en med dess URL.Ladda uppVälj bildInfoga från URL
Länge fanns en valstjärt uppspikad på Linds lagårdsvägg så skrönan är kanske sann. Det hände sig runt 1800 att Kristian och morbror Lille Helge (bror till släktingen Guru) tog ekan till Valla kyrka. På hemväg i Hakefjord såg de en val som tuppat av. En kätting slogs om stjärten och de rodde hem mot Lind. Varvid valen piggnade till och drog iväg med ekan surfande efter. Inte ut i Atlanten som de två tjörborna fruktade. För ner mot Djuvik dog valen och de kunde ta sig hem med en sällan skådad fångst.
Rasrent på Tjörn?
Valhistorien är hämtad från Ernst Manker, barnbarn till Christian Andersson (1813-1859) i Lind. Han ärvde båtbyggarkunnandet och byggde med virke från egen skog; först klinkbyggda småbåtar och sedan större i kravell längst ut på Hakenäset. Manker är mest känd som sameforskare,
Rasstudier var inte gångbara på 1950-talet. Med två undantag, lappmarken och Tjörn. Manker grävde upp lappars skelett och skallar, som han tog med till Uppsala – men glömde att återlämna som han lovat.
Uppsalaforskaren Bertil Lundman var en eftersläntare inom rasforskningen. 1950 cyklade han på Tjörn och noga mätte 700 tjörnskallar, nästan halva befolkningen. Till sin hjälp hade han folkskollärare, konservfabrikanter och Hildegard Wallenfeldt på Bräcke i Valla. Stödd av Axel Emanuel Holmbergs utsaga trodde han sig på Tjörn finna en märklig rasblandning som avvek från urnordiska götatypen, längre och smärtare än svensken i gemen.
Ett undantag från på Tjörn kända ohyfs är Vallaborna. För Holmberg skriver: ”Att enskilda undantag ifrån detta allmänna förhållande gåfvos, är väl öfverflödigt att anmärka, och sanningen kräfver till och med det medgifvande, att folket i Valla, eller de s. k. Vallbölingarne», längesedan antagit i sitt yttre ett mera städadt skick än de öfriga öboerne”.
Utifrån längd, vikt och ålder, ögonfärg och hårfärg, näsformer, ansiktshöjder och ansiktsbredder trodde han sig se ett mönster https://tjornbo.se/historier-och-sagner/om-rasbiologi-skallmatning-pa-tjorn/. En spillra av götatypen fanns nog österut i Valla socken; högväxta med smala ansikten.
Det var sämre ställt i resten av Tjörn. I Klövedal är den enligt Lundman grovt storväxta med breda näsor i knotiga ansikten, antagligen en atlantisk ras inkomna efter istiden. Fast de mörka dragen i Kyrkesund såg han sig spåra spanjorer eller rentav zigenare och tattare. Hos de småväxta i Rönnäng fanns nog alpina drag. På öns mitt i Stenkyrka fanns en svårbestämbar blandning. zzz
Tittade mig i spegeln. Ett bredskallligt huvud så stort att jag i skolan kallades kålhuvudet. Ärvt från medeltida förfäder i Klövedal? Har dessutom knotig skalle med markerade ögonbågar framför sluttande panna. Jag har några procent neandertalare i mig enligt DNA-testet, kanske ärvt från det alpina runt Rönnäng.
/ Av Ingemar Lindmark
Lämna ett svar