Intagande Intagan i Hjärtum gav historielektionen klassen inte fick i gymnasiet
Efter studenten 1960 i Uddevalla fotograferades vi framför Karl X och Erik Dahlberg, som en hyllning till erövringen av Bohuslän 1658. Lika aningslösa plåtades vi framför samma staty vid studentåterföreningen femtio år senare. På I17 fick vi lära oss att fienden alltid kom från öster. Om den gjort det – hade vi då fotats framför Stalinmonumentet på Uddevallas Lenintorg?
.
Gliringen rymmer ett uns av allvar. Med segrarens historieskrivning fostrades vi gymnasister till nationellt sinnade svenskar. Vår historielektor Nils Uthorn undantagen. I hans nekrolog i DN 2017 står: ”Ett svårslaget rekord i fosterländsk självgodhet sattes enligt Uthorn 1915 i Uddevalla då Karl X Gustav fick sin stod på torget, ett tack till kungen för att han gjorde bohuslänningarna till svenskar. Vilken lycka att inte längre tvingas vara norrmän, löd Uthorns ironiska kommentar”.
Vilka lärare nämnde slagen vid Kuröds bro 1678 och Hjärtum 1657 – två av Sveriges nesligare nederlag? Inte ett knyst om att en av vaggorna för den industriella revolutionen fanns i trestadsregionen. Eller att våra främsta förebilder inom näringslivet kommer härifrån? För att inte tala om alla kungamöten längs gränsen som ritade den nordiska kartan.
Värsta naturkatastrofen
Få vet att gården Intagan tätt inpå gamla riksgränsen vid Göta älv är en av landets mest intressanta platser. De historiska vingslagen friskade upp klassens möte hos Inger Hållberg i Intagan augusti 2013.
Från terrassen hade vi en magnifik utsikt över älven och fälten som fortfarande bär spår efter det stora skredet. Älven var betydligt smalare då innan den dämdes upp med ett par meter vid Lilla Edet i början på 1900-talet.
Under ett våldsamt åskväder i oktober 1648 släppte kvickleran strax nedanför Ingers tomt och 27 hektar proppade igen älvfåran. En 15 meter hög tsunami sköljde med sig järnbodar, edsbåtar och Åkerströms värdshus uppströms. Ännu fler dränktes när lerproppen lossnade och svallvågen krossade gårdar och sågar ända ner till Lilla Edet.
Minst 85 omkomna gör Intaganskredet till största naturkatastrofen inom landets gränser. Jordmassorna syns fortfarande torna upp sig vid älven. Mark från Intagan som gled över på svenska sidan sågs av somliga som ett förskott på erövringen av hela landskapet tio år senare.
1600-talets motorväg
Edsvägen Brätte-Intagan kan sägas ha varit en grundbult för Sveriges stormaktstid, eftersom krigen till en del betalades med stångjärn som skeppats från bruken norr om Vänern. Edsvägen kallas inte så för alla svordomar på krogarna längs vägen utan för omlastningen förbi forsarna i Vargön och Trollhättan, då kallat Stora Edet.
Intagan fick sitt namn för Edsbåtarna som måste tas in nedanför forsen i Åkerström. Trafiken tog fart efter 1607 då båtarna kunde ta sig genom landets första sluss vid Lilla Edet. Den avtog när slussarna vid Karls grav och Åkerström byggdes 1752 och 1778. Trollhätteslussarna tog definitivt död på Intagans storhetstid.
600-900 hästar drog kärrorna med stångjärn den drygt en mil långa sträckan mellan Brätte och Intagen.
På Edsvägen var det ungefär 20 meter mellan fororna har någon räknat ut. Edsmärrarna, som brukade beta på Intagans ängar, slets ut på en säsong och ersattes med nya. Uppskattningsvis varannan minut lastades det av ett lass järn i sjöbodarna vid Åkerström, som då låg på svenska sidan gränsen.
Brätte vid Vänerns blindtarm Vassbotten är en av våra minsta kända städer, som till och med hade ett eget rådhus. Resterna från källaren syns fortfarande. Vänersborgs museum, som är ett museum över ett museum, har ett Brätterum.
Kanske var det för denna vägs skull, då kallad Gammelstig, som gränsen 1273 spikades från älven upp mot Öresjö och Väneryr. Pilgrimerna från Lödöse genade gärna här för att via Edsleskog på Dal vandra till Nidaros. Tack Rune Ekre, min historielärare i Lilla Edet, för att du väckte min nyfikenhet.
Kort efter brändes gårdar i södra Bohuslän igen innan Norges Håkon V och bröderna Birger och Erik Magnusson stiftade fred på Tjurholmen i Romelanda 1302. I samma grannskap avhandlade Norges kung Magnus Barfot 1101 fred med sina svenska och danska kollegor, Inge den äldre och Erik Ejegod. Inges dotter Margareta fick tillnamnet Fredkulla när hon enligt traktaten tvingades gifta sig med Magnus och ha med sig Dalsland som hemgift.
I Romelanda bör man passa på att köpa Movitzkyckling hos Bäcks lanthandel. Den rökta bröstfilén från Åkerström som Inger bjöd på smakade himmelskt – men så är den också berömd från nobelfesten.
Härväg
Från Ingers hus kan man drömma sig tillbaka i historien. Den som satt här 1064 kunde se Harald Hårdrådes folk ro förbi med ett sextiotal skepp som uppbådats i Kungahälla. Dessa släpades i dragrännorna förbi forsarna (andra gissar på Edsvägen) upp till Vänern. Där uppe lyckades inte Harald fånga sin jarl Håkon Ivarsson, som på grund av problematisk skatteuppbörd var på rymmen från lydriket i Gudbrandsdalen.
Några decennier senare förlorade Haralds sonson Magnus Barfot bataljer på andra sidan älven, nära dagens Sjuntorp. Mycket talar för att Inger, uppväxt på Myggenäs, i likhet med många andra på Tjörn och Orust är släkt med de två kungarna och Håkon jarl. I varje fall om man tar lätt på källkritiken. Se Myggenäsbonden Anders Olssons släkträd. På lika lösa boliner kan man från Bernt i Myggenäs leta sig till samtliga i trekungamötet. Sannolikheten för släktskap ökar om du är en trollunge efter häxanklagade Jöns Gulbrandsson i Vräland, häktad av Anders Larsson även han.
En statistiker som IngaMaj kan intyga att efter tusen år är det stört omöjligt för en äkta bohusläning att inte vara släkt med Hårdråde och andra dåtida potentater.
Under Krabbefejden 1657 härjade svenska och norska soldater på båda sidor om älven. En svensk styrka ockuperade höjden bakom Hjärtums kyrka och hade med sina kanoner bra koll på landet nedanför. Tills norske överbefälhavaren Iver Krabbe lyckas ta sig upp i morasen från Hasterödshållet och anfalla de svenske i ryggen, med sådan överraskning att de måste fly. Även här hittas kanonkulor.
Svenskarna brände femton gårdar i Hjärtum under Brännefejden 1612. Då fanns nog hälsosammare platser än Intagan att bo på. Enligt Stefan Edman, uddevallastudent 1965, flydde många upp till Bredfjället mellan Hjärtum och Ljungskile.
Efter Christian IVs fiasko 1625 i trettioårskriget höjdes skatterna kraftigt i Bohuslän. Svärsonen Hannibal Seheststed gav namn åt Hannibalsfejden då dansken 1644 brände ner Brätte och sedan härjade i älvdalen. Det var ett gott land för att livnära soldater Hjärtumbönderna passade då på att föra ett privat krig mot allmogen på andra sidan älven.
Pålagorna blev inte mindre när svenskarna ockuperade socknen 1658, snarare tvärtom. År 1700 ägdes bara 18 av 68 gårdar i Hjärtum av besuttna skattebönder. Själv residerade landskapets tredje störste jordägare, generalguvernören Rutger von Ascheberg, på Ström i Hjärtum. Hans tyska ryttare våldtog åtskilliga kvinnor i socknen, inte sällan när de tvingades utföra skjutstjänst.
Vid mitten av 1700-talet växte adelsmannen ”som sprängde bondbyarna”, Rutger Macklean, upp på Ströms säteri i Hjärtum. Pappan hamnade i Sibirien efter Poltava. Namnet Rutger ärvde han efter sin farmors far Rutger von Ascheberg. Macklean blev med växelbruk och skiftesreformer föregångare för den agrara revolutionen.
Vattenfallen och slussen vid Lilla Edet med Ströms säteri i bakgrunden.
Borgmästardynastier i Uddevalla
Carin är dotter till Uddevallas siste borgmästare Erik Westin, i en räcka driftiga herrar där Anders Larsson var en av de första i staden.
Vi låter Carin göra en tidsresa till rådhuset lucia 1719. Då ser hon fackeltåget strömma in från Kungsgatan och en vagn stanna på Trädgårdsgatan. Dragonerna bär in en enkel träkista i vice borgmästare Börge Nilsson Bagges hus. Karl XII får ligga där över helgerna eftersom apotekerskan vägrar ta emot von Görtz nödmynt som betalning för balsameringspreparatet..
Efter nyår kuppar Karls syster Ulrika Eleonora till sig makten i en ”fältriksdag” på Kungstorget, konfirmerat strax efter på en riksdag i Stockholm . Det påstods att gemålen Fredrik av Hessen hade ett finger med i spelet då Karl fick en kula i skallen. Sant är att han intrigerade mot holsteinarna. Deras företrädare von Görtz häktades i Tanumshede för att sedan nackas av nyblivna drottningen i Stockholm. Något som vår historielektor Erik Arrhén inte berättade, trots att han forskat om bondeståndstalmannen Jakob Olsson i Hästekälla (inte långt från IngaMajs soldattorp). Både Jakob och Börge deltog i riksdagen 1719, som blev inledningen till frihetstiden.
Rådmannen Börge Nilsson Bagge var stadens näst rikaste och ägde gården Baggetofta, senare omdöpt till Gustavsberg. Tidigare hade han vickat som borgmästare för chefen Anders Larsson, som kanske var rikast för att han nallat ur stadskassan. I unga år hade Börge lyckats rädda sin häxanklagade mor från halshuggning. Den arma kvinnan Malin Burgesdotter var borgmästaränka i Marstrand. Bakom anklagelserna i trolldomskommissionen stod samme Anders Larsson, som då med hårda bandage skötte förvaltningen för Per Brahe i det erövrade Bohuslän.
Gyldenlöwe
Anders Larsson flydde från Uddevalla när Gyldenöwe ockuperade halva landskapet 1675 och även Vänersborg brändes. Dessa gränstrakter for också illa under Hannibalsfejden 1643-1645 och Krabbefejden 1657-1660.
1677 jagade Gyldenlöwes 5000 man en svensk här genom Uddevallas gator med knytnäver, värjor och bajonetter. Gevär och kanoner fungerade inte för regnet vätte krutet. Vi Kuröds bro utbröt panik och 500 svenskar drunknade i Bäveån. Resten kastade vapnen under flykten mot Vänersborg. Allt enligt Axel Emanuel Holmbergs Bohusläns historia och beskrifvning, som i sin tur lutar sig mot danska källor.
Med en drabbning vid Brätte sökte Gyldenlöwe knäcka järnexporten på Edsvägen innan norrmännen drog vidare in i Västergötland. Edsvägen har i alla tider använts som härväg, så även denna gång då stapelplatsen i Åkerström raserades. (För detta talar de kanonkulor som plöjts upp på fälten nedanför Intagan. En väger hela 22 kilo, så det sköts med rejäla don). Lika illa tycks det ha gått för sågverk och Edetslussen nedströms älven, på samma sätt som under tidigare fejder.
Uddevallas återuppbyggnad kröntes med ett klocktorn på Agneberget. Borgmästare Anders Larsson dömde folk för allt möjligt för att få gratis arbetskraft. Men Karl XI blev heligt förbannad när han 1689 fick se tornet och beordrade rivning bums. Borgarna tövade i det längsta men till sist hyrdes båtsmän för arbetet; samma år som staden brann – igen. Fast detta berättades inte på våra historielektioner. Trots att källan är Uddevallas stads historia, författad av läroverkets historieadjunkt Sten Kristiansson.
Skit luktade pengar i Uddevalla
Vissa av stångjärnsforor körde i stället till Uddevalla, trots en högre exportskatt än i Göteborg. På returen fraktade de sillgödsel som spilldes längs Kungsgatan. Renset fastnade på stövlar och kjortelfållar så hela stan luktade rutten fisk.
Odören blandades med dofter från Anders Larssons tobaksspinneri, idag känt som spinnartomten på Kungsgatan 26 strax väster om läroverket (nära granne med Uddevalla gamla museum ).
I läroverket gick vi i baracken och i gamla sockerbruket, som Jacob Thran drev på 1800-talet. Där kände vi marken skaka från bilarna som forslade malm till smältverken i Vargön och Stallbacka, ökända för sin skitluft. I korphålan mellan bergen hade vi tillräckligt med luftföroreningar från bilar och skorstenar. Mer om Uddevalla 1956-1960.
Rikast i Uddevalla frampå 1700-talet var rådmannen Jöns Koch, som döpte Magretelund på Lagerbergsgatan efter hustrun, ett stenkast från Carins barndomshem. Som så många andra av stadens borgare berikades sig Jöns med smuggling.
Jöns pappa Mikael Kock var prost i Ingers hemförsamling Valla. Han arresterades för häleri av Fredrik av Hessens bohag från vraket Jungfru Elisabeth utanför Klövedal. Om detta fick vi inte heller veta något, trots att vår historielärare Nils Uthorn är bror till Johan Pettersson, författare till Skeppet med guldvaggan.
Mikael Koch 2, son till Jörgen, var företagsam borgmästare under Uddevallas gyllene år efter 1750. Sonsonen Mikael Koch 3 grundade Kampenhof och byggde Kochska huset på Norra Hamngatan. Mikael Koch 4 blev student i Uddevalla 1961 och handbollsstjärna i Redbergslid.
Industrins vagga i västsvenska fall
Borgmästare Anders Larsson var med och startade Uddevalla sågbruksintressenter. Deras sågar längs Örekilsälven berikade ett antal familjer i Uddevalla, vilka som redare under de goda åren efter 1750 gjorde staden till landets fjärde största sjöfartstad.
Men så kom stadens tre olyckor decenniet efter år 1800 – Trollhätteslussarna, försvunna sillen och stora branden 1806 – då många borgare blev ruinerade. Då hade Anders Knape redan donerat Gustafsberg till en barnhusinrättning, till glädje för Lars Erik och många andra elever på läroverket.
.
.
1725 får Jöns Koch rätt att anlägga Kollerö bruk, en dryg mil norr om Intagan. Forsen vid Risån drev hammarna. Stångjärn kom från bruken på Dal och produkterna skeppades ut över Uddevalla. En tid kom en tiondel av landets smidesproduktion från Kollerö. Lyckträffen blev tunna sågblad som gynnade sågverken vid fallen i Trollhättan och Ström i Hjärtum. Var tionde bräda som såldes från Sverige/Finland kom härifrån i mitten på 1700-talet.
Timret släpptes utför fallen i Trollhättan för att sedan buntas i flottar till Ström. Stockarna for illa i fallen och mastvirke fastande i skrevorna. Det skriver Linnélärljungen Pehr Kalm i boken Wästgötha och bahusländska resa. I denna upplysningens tid prövades nya metoder. Det påstås att man släppte en tunna, ett litet hus och en gris utför fallen. De två förstnämnda blev kaffeved men grisen överlevde.
Ett vilda västern
Förutom Falu gruva var på sin tid Trollhättefallen den stora attraktionen för besökande utlänningar. ”I, however, wandered about; and at last coming to the conflux of the various cataracts rushing from different falls, struggling with the huge masses of rock, and rebounding from the profound cavities, I immediately retracted, acknowledging that it was indeed a grand object”. Bilden av fallen målas upp av Mary Wollstonecraft från sin resa genom Bohuslän 1795 då hon var på jakt efter sin älskares försvunna skepp med silver.
Mary, som ses som Englands första feminist, rastade på gästgiveriet i Kvistrum och då beskriver det eländiga livet i trakten. Frågan är om hon då var medveten om att Thomas Thorild, ”Sveriges förste feminist” kom från gården Blåsut strax norr om Kvistrum. Fast då hade överheten landsförvisat honom till Tyskland.
Fyra år senare gör nationalekonomen Thomas Robert Malthus samma färd med hästtrilla upp till Norge. Med exempel från Trollhättans grannskap beskriver han hur fattigt folk levde trångt i skitiga hus där inte minst barnen for illa. Något som kyrkböckerna med hög barnadödlighet.
Superiet frodades på krogarna längs älven och Edsvägen, där man gärna drog kniv i slagsmålen. Det fanns gott om smugglare och stråtrövare i detta vilda västern. Att Åkerströms värdfolk och gäster dränktes i det stora skredet såg somliga som ett Guds straff. Åkerström riskerar ras fortfarande. Tur att Ingers hus står på gediget hälleberg.
Västsvensk energi lyfter Sverige
Låt oss i fantasin lägga ut med båten från Intagen och passera Åkerström med sluss och forsar som fanns innan älven dämdes vid Lilla Edet. Nedanför det vackra Stubbered med gamla båtvarvet syns rester av den två hundra meter långa strandremsan som gled över från norskt land 1648. På sätt och vis en bonus på Westfaliska freden samma år.
Ett par kilometer norrut syns de nya slussarna och sedan de gamla på höger hand. Efter kärleksstigens hängbro breddas älvfåran med ett granitkomplexet som mer liknar en borg än det kraftverk som Olidan är. Bygget från 1900-talets början är inte bara ett monument för statens första kraftverk utan också för Sveriges stora tekniksprång.
Vi tog oss ner till Olidan från vattensläppet vid Oscarsbron och kanalen som leder vattnet till de tio turbinerna (ursprungligen 13).
.De 100 år gamla generatorerna kittlade vår lokalpatriotism. För de levererades från Asea, som växte till ett världsföretag tack vare Sigfrid Edström, född på Edshult i Morlanda.
Edström ansågs på sin tid som landets främste industriledare. Vem kunde ana att den blyga killen på skolgården, som kallade sig Percy Barnevik, skulle få samma hederstitel; till och med i flera år korad till Europas främste ledare av Financial Times.
Kommer turbinerna från Stal Laval, grundat av uppfinnaren Birger Ljungström från Uddevalla? Nej, från Nohab, som även tillverkade lok. Det mekaniska kunnandet i trollhättan bäddade så småningom för Flygmotor och Saab.
Birgitta vet mera för hon programmerade i bilfabriken.
Uddevalla är världsberömt för vackra tandläkardöttrar. Världens högst betalda fotomodell när vi gick i skolan var Lisa Fonssagrives. Eller Birgitta Bernstone som flickan hette när hon växte upp som tandläkardotter på Lagerbergsgatan i Uddevalla. Lisa och Irving Penn, världens då kanske främste fotograf, bodde i Resteröd.
Eller för att citera Emilie Flygare Carlén: ”Min mor var från Uddevalla, ja skönheternas stad”.
Turbinerna från Stal Laval (som blev Asea Atom) snurrar däremot i kärnkraftverken.
Embryot till atomteknologin kläcktes en julnatt 1938 i Kungälv. Flyktingen Lise Meitner hälsade på Eva von Bahr och uddevallafödde apotekarsonen Niklas Bergius – och då vid en trädstam i Fontinskogen kom på hur urankärnan delar sig så att en enorm mängd energi frigörs. Tipset gick till professorskollegor i USA, som tipsade Albert Einstein, som tipsade president Roosewelt, som startade Manhattanprojektet. Själv blev ”atombombens moder” pacifist.
I samma veva som turbinerna i Olidan började rotera knåpade borgmästarsonen Axel Wenner Gren samman en elmotor från Lux med en fläkt. Den kompakta dammsugaren Electrolux blev en välrdssuccé tack vare säljgeniet från Urhagens landeri (korsningen Lagerbergsgatan/Östergatan) ett stenkast från läroverket i Uddevalla. Kanske var han inspirerad av säljgeniet John Fröberg från Svanesund och Ljungskile. Läsa mera om dessa entreprenörer.
UrBan och hans urfader
Smedtraditionen från Kollerö och Nohab levde vidare hos sågbladstillverkaren Stridsbergs & Björk i Trollhättan. Ett annat exempel är smeden Skog, vars smedja ännu står kvar i korsningen nedanför Hjärtums kyrka. Det hände att utrikes båtar lade till i älven så att deras timmermän kunde köpa en Hjärtumsyxa av Skog.
Den ene av två punchdrickande herrar visar upp en yxa som han säger sig sig ha erövrat från indianer i Sydamerika. Men det står ju Skogs på den säger den andre och får svaret ”ja är det inte fan vad det märket känt”. Humorn i denna albertengströmhistoria kan diskuteras men den skulle faktiskt kunna vara sann. Till exempel när Sten Holmdahl från Stenungsund seglade runt klotet med en Hjärtumyxa.
.
En annan legendar i Stenungsund var Karl Johansson, farfar till Urban, som ännu vid dryga åttio lagade klockor i ett litet hus vid strandpromenaden. Ett hantverk han tidigare utövade i grannsocknen Ucklum. Reparerade och söndriga klockor byttes på kyrkbacken. Folk påstod att det hördes på tickandet när han gick till kyrkan, men det var tyst när han gick hem. En i Karls och Almas stora barnaskara blev bas på Ica i Trollhättan, vars nyfödde i sin tur fick det klockrena namnet urBan.
Urban växte upp vid stadens vattentorn innan han hamnade på Astra i Södertälje och träffade Ulla; så småningom till en retreat med egen äppelfarm på Österlen.
En sommar testade de äktenskapet genom skilsmässodiket Göta Kanal. När segelbåten slussades i Trollhättan hördes någon hojta ”är det inte Urban Stenhede som är där”. Uppe på slusskajen stod en kamrat från barnaåren som flyttat till Australien och råkade vara på tvådagarsbesök i hemstaden.
”Ja är det inte fan vad det namnet är känt”..
Vill du veta mer om Intagan och Hjärtum? Fråga Inger som med ett förflutet i hembygdsföreningen kan socknen.
Vi som var med:
- Inger Hållberg
- Anitha och Nils Emanuelsson
- Birgitta Rhedin
- Urban och Ulla Stenhede
- IngaMaj Rasmusson
- Carin Westin
- Lars Erik Hallenfur
- Ingrid Hasselrot
- Ingemar och Lena Lindmark
PS
Denna text är en fri tolkning av ett antal källor, bl a.
Lämna ett svar